I ”Den mjuka staten” beskriver jag och min fru Catharina Grönqvist Olsson ett Sverige där kvinnor i allt högre grad dominerar på centrala positioner i samhället. Bakom förskjutningen ligger inte minst en utbildningsfördel som gör att kvinnorna konkurrerar ut männen inom yrken som kräver formell kompetens.

Vi frågar oss vilka konsekvenserna blir för samhället i ljuset av de psykologiska könsskillnader som etablerad forskning påvisat. Är förändringen enbart av godo?

Några axplock som givetvis är statistiska och inte gäller varje enskild kvinna och man: Kvinnor är mer tillmötesgående och mindre benägna till konfrontation. Konflikter löses genom att man pratar med varandra i syfte att uppnå samförstånd.

Kvinnor ogillar därför hierarkier och att någon ger order eller utövar makt över någon annan. Kvinnor är också mer ömsinta, medkännande och intresserade av att hjälpa andra.

Det är således inte överraskande att kvinnors etiska tänkande skiljer sig från mäns. Tidiga feminister som Carol Gilligan talade om en omtankens etik i motsats till en etik grundad i abstrakta principer.

I boken argumenterar vi för att kvinnornas frammarsch lett till ett samhälle som alltmer återspeglar ett typiskt feminint tänkande och att detta har sitt pris.

Två exempel: Tidigare tog polisen i med kraft mot vandaliserande demonstranter och lärare skulle, som det hette i 1962 års läroplan, ”omedelbart ställa en orosstiftare till individuellt ansvar”.

Idag är det ”lågaffektivt bemötande” som gäller över hela linjen – i förhoppningen att bråkmakarna på egen hand ska inse misstaget och sedan komma slokörade och lova bot och bättring.