Det kan exempelvis handla om fall där flickor misstänks bli bortgifta eller könsstympas.
– Det är en alldeles för hög siffra, säger Åsa Wallinder, verksamhetsutvecklare för hedersrelaterad brottslighet på Polisens Nationella operativa avdelning (Noa), till Ekot.
Definitionen av ett hedersbrott är att motivet har varit att upprätthålla en familjs anseende. I september 2019 infördes en särskild hedersmarkering i polisens utredningssystem.
Enligt Åsa Wallinder är det bra att kunna se att det rör sig om ett hedersmotiv så tidigt som möjligt i utredningarna, som ofta blir stora.
– Det är en hel del ärenden som är redovisade till åklagare, men vi klarar inte upp alla anmälningar som kommer in och vi måste anstränga oss lite till för att klara upp fler brott, säger hon till Ekot.
I en kunskapsöversikt från Kriminalvården konstateras att hederskulturer finns i hela världen men tenderar att vara mer förekommande bland människor med ursprung i Mellanöstern och Nordafrika (MENA) samt Centralasien och den Indiska subkontinenten. Det uppges även att hederskultur finns hos den romska minoriteten. I en forskningsrapport av Astrid Schlytter och Hanna Linell om hedersutsatta flickor konstateras att hederskultur framför allt finns bland vissa grupper av invandrare:
”Hedersrelaterade traditioner praktiseras i Sverige idag framför allt av människor som av sociala, politiska, humanitära eller religiösa skäl varit tvungna att lämna sitt hemland och som därför har emigrerat till Sverige.”
