Polisens övertidstimmar ökar. Förra året kostade övertiden staten hundratals miljoner kronor. Gängvåldet uppges som en orsak, men också brister i polisens organisation. – Det finns en tendens att man slår ifrån sig kritiken nästan reflexmässigt, säger Mona Backhans, utredare på Brå.
Förra året jobbade polisen mer än en miljon övertidstimmar i landet. Det är en 34-procentig ökning jämfört med året före pandemin. Hittills i år slår sex polisområden det tidigare rekordet i övertid, trots att 2023 inte är slut ännu.
Om man utgår från snittlönen för poliser och civilanställda kostade övertiden förra året mellan drygt 307 miljoner och drygt 478 miljoner kronor i skattemedel, enligt TT:s beräkningar.
– Vi tyckte övertiden var allvarlig 2018 men det är mycket mer övertid nu än då. Det är ett extremt läge, säger Katharina von Sydow, ordförande i Polisförbundet.
En förklaring till de många övertidstimmarna är den grova brottsligheten, tror förbundet. När det inträffar så kallade ”särskilda händelser” som skjutningar eller sprängningar i ett område kan Polismyndigheten flytta personal från andra delar av landet dit – under senaste tiden mest Stockholm. Det kan leda till övertid för poliserna som har flyttats, men också i lokalpolisområdet som de är hämtade ifrån.
Polismyndighetens egen förklaring är dels att myndigheten vuxit under senaste år. Fler anställda leder till mer övertid i slutet av passen, uppger pressekreteraren Sofia Hellqvist i ett mejl till TT.
Dels orsakas övertiden av den ökade brottsligheten. Därför skulle övertiden minska om Polismyndigheten bara fick mer pengar och anställda, uppger hon.
Ineffektiv
Men mer pengar behöver inte hjälpa, anser Per Dackenberg, projektledare på Riksrevisionen.
– Det handlar om hur man använder sina resurser.
Riksrevisionen har som uppgift att granska hur effektivt statens pengar används. I en rapport visar de att Polismyndigheten har blivit sämre på att lösa mängdbrott, som bedrägeri, stölder, misshandel och narkotikahandel – trots mer pengar till myndigheten på senare år.
En av flera orsaker är att lokalpoliser som ska utreda mängdbrotten flyttas dit gängvåldet är, men sådana kommenderingar ”gör större skada än nytta”, skriver Riksrevisionen i en annan rapport. I varje fall när poliserna stannar längre än några dagar på den plats där ett grovt brott har begåtts.
Merkostnaden för kommenderingarna går inte heller att spåra ”vilket försvårar möjligheten att säkerställa en god hushållning med statens medel”, enligt rapporten.
Även Brottsförebyggande rådet (Brå) kritiserar vad Polismyndigheten gör med sina ökade resurser, men då utifrån ett organisationsperspektiv.
”Självspelande piano”
I Brås rapport står det att ”det hittills inte finns några tydligt positiva effekter av personaltillväxten”, bortsett från hos blåljuspersonalen.
Den del av polisen som har ökat mest procentuellt är den nationella delen, alltså Noa och andra stödavdelningar som ligger i Stockholm.
– Det kan bli som ett självspelande piano där administrationen hela tiden hittar nya jobb till sig själva och dessutom har lättare att få ledningens öra eftersom de sitter nära, säger Mona Backhans, utredare på Brå.
Samtidigt råder det brist på poliser i Stockholm, delvis på grund av tuff arbetsmiljö, tror Mona Backhans. Under tiden har poliskollegorna på Noa 5 000–10 000 kronor mer i månadslön jämfört med motsvarande tjänst på en polisregion.
Slår ifrån sig kritik
Angående kritiken om att Polismyndigheten är ineffektiv uppger pressavdelningen att de ”förflyttar och förstärker med resurser där problembilden är störst”, och nämner Stockholm.
Men förutom Riksrevisionen och Brå har även poliser i regionerna kritiserat just kommenderingarna, enligt Mona Backhans.
– Det finns en tendens att ledningen slår ifrån sig kritik nästan reflexmässigt.
