På söndagskvällen drog den kontroversielle tidigare journalisten Eric Zemmour igång sin presidentvalskampanj i en sportarena i Seine Saint Denis strax utanför Paris. Hans nybildade parti Reconquete, Återerövring, riktar spetsen mot faran av en islamisering av Frankrike.

När Zemmour var på väg upp på scenen attackerades han av en okänd man som grep tag i Zemmour om nacken innan hans livvakter drog bort mannen.

Under talet bröt även våldsamheter ut när en grupp vänsteraktivister – SOS Racisme – attackerades när man höll upp anti-Zemmour-banderoller.

Zemmour genomförde ett retoriskt lyckat tal som inbegrep löften om att ta bort den stora arvsskatten som drabbar småföretagare, att lämna Nato, satsa på skolan – och stoppa invandringen från muslimska länder. Ökat tryck på utvisningar av alla illegala och kriminella med utländsk bakgrund. Men han riktade också våldsamma angrepp mot president Emmanuel Macron och på måndagen attackerades den sittande presidenten också av Valérie Pécresse som i helgen valdes till det republikanska partiets presidentkandidat.

Pécresse ses ofta som en något mer högersinnad kvinnlig kopia av Macron.

Hon är en produkt av det franska elitistiska utbildningssystemet och har varit minister i borgerliga regeringar och är i dag ordförande i regionen Île de France. En kommentator kallade henne för en ”pronter” i total avsaknad av utstrålning.

Fransmännen spelar inte på behovet av en kvinna på det sätt som gjorts i Sverige utan mer på vad man bedömer som ren kompetens. Men Pécresse kostade ändå på sig att dra upp det faktum att hon var kvinna och nått så långt.

Att vara kvinna har inte heller ökat Marine Le Pens chanser att vinna presidentvalet. De bedöms som obefintliga. Hon har varit i slutdebatter mot såväl Sarkozy som Macron och förlorat stort.

Startfältet i presidentvalet är uppställt – men hur stora chanser har vänstern? Svaret är enkelt. Inga.

Den socialistiska kandidaten, Paris borgmästare Anne Hidalgo, ligger på erbarmliga fem procent. Jean-Luc Mélenchon, som leder vänsterpartiet La France Insoumise, har ingen chans, inte heller miljöpartisten Yannic Jadot.

Under ytan finns också en rad strömningar som gör att såväl ledande personer som vanliga väljare kommer att vandra mellan den officiella uppställningen av kandidater.

Vad händer nu?

Pécresse, Le Pen, Zemmour och Mélenchon kommer att gå ut i våldsamma angrepp mot Emmanuel Macron som troligen väntar in i det sista med att förklara sig som kandidat till nästa mandatperiod för att bättre kunna analysera vem som är den verkliga motståndaren som all kraft ska läggas på.

Frågorna i kampanjen kommer att bli invandringen, våldet, den allt större utarmningen av medelklassen och skolans förfall.

Media kommer att se sig som en tung spelare och kungamakare.

Mycket av sakdebatten kommer att ersättas av slagord som: högerextremist, polemiker, fascist, rasist etcetera.

Fransk lag kräver att de olika kandidaterna får lika stort utrymme i etermedia men innehållet i vad som sägs är däremot svårare att kontrollera.