Professorn: EU:s ”Made In Europe”-mål kan höja inflationen

EU-kommissionen diskuterar enligt uppgifter ett nytt industripaket där företag som tar del av offentlig finansiering kan behöva uppfylla mål om upp till 70 procent europeiskt innehåll i vissa varor.

Förslaget, kallat Industrial Accelerator Act, riktas mot sektorer som fordon, batterier, solenergi och tung industri och syftar till att styra offentliga upphandlingar och stöd mot komponenter tillverkade i Europa. Lagstiftningen väntas bli särskilt känslig inom området grön teknik, där europeiska producenter pressas av billig import från Kina, rapporterar Financial Times.

Ambitionen är att minska beroendet av Kina i centrala värdekedjor som ren teknik, fordon och vissa tunga industrier. Tidigare skeptiska länder som Tyskland har enligt Financial Times signalerat större öppenhet för att köpa förslaget.

Tidningen pekar på en risk för extra kostnader för företag på över tio miljarder euro per år om de tvingas ersätta asiatiska varor med dyrare europeiska alternativ.

Uppgörelsen skulle kopplas till offentliga medel, som upphandlingskontrakt och statligt garanterade lån, och trösklarna ska varieras beroende på hur viktig en sektor bedöms vara och hur starkt importberoendet är. Finansiella stöd till grönt stål och krav på högre andel europeiska komponenter i delar av energisystemet diskuteras också.

Två läger

Enligt Financial Times pågår samtidigt en dragkamp inom kommissionen mellan förespråkare av hårda innehållskrav och ett mer handelsinriktat läger som varnar för konflikter med reglerna i Världshandelsorganisationen.

Vissa tjänstemän vill säkerställa att delar som betraktas som säkerhetskänsliga, till exempel styrutrustning kopplad till elnät, i huvudsak tillverkas inom unionen.

Samtidigt fruktar kritiker inom kommissionen att ett alltför högt krav på europeiskt innehåll höjer priserna på färdiga produkter och försämrar konkurrenskraften för exportindustrin.

EU-ministern: ”utvidga relationer med likasinnade”

Bulletin har sökt EU-minister Jessica Rosencrantz för en kommentar.

Hon framhåller att regeringen värderar öppen handel högt i en tid av ekonomisk och geopolitisk osäkerhet.

”Generellt kan jag konstatera att det nya världsekonomiska och geopolitiska omvärldsläget ställer nya krav på vår union. Den svenska regeringen, som en av världens mest frihandelsvänliga, kommer alltid att arbeta för största möjliga öppenhet. Fokus bör riktas mot att diversifiera, fördjupa och utvidga relationerna med våra likasinnade partners och därmed stärka Europas säkerhet, motståndskraft och välstånd”, skriver hon i en kommentar till Bulletin.

Rosencrantz betonar att regeringen ännu inte tagit ställning till det kommande förslaget.

”Regeringen ser fram emot att ta del av kommissionens förslag och kommer att ta ställning till det då”, skriver hon.

”För det första skulle inflationen öka”

Constantin Blome, professor i transformativ innovation och chef för Center for Transformative Innovation vid Handelshögskolan i Stockholm, menar att möjligheten att nå upp till 70 procent europeiskt innehåll skiljer sig kraftigt mellan olika sektorer.

”Det beror på bransch, och upp till 70 procent kan betyda många nivåer. I flera av de här sektorerna finns ett stort behov av kritiska metaller och mineraler som är begränsat tillgängliga i Europa. Unionen står för ungefär en tredjedel av den globala metallkonsumtionen men har bara en bråkdel av resurserna på plats här. Det gör det svårt att nå så höga nivåer i exempelvis batterier och elfordon”, skriver han.

Han bedömer att ett långtgående krav på europeiskt innehåll skulle ge tydliga ekonomiska effekter.

”För det första skulle inflationen öka. När företag tvingas välja dyrare europeiska komponenter kan konsumenternas köpkraft minska, vilket i sin tur riskerar att pressa investeringar i forskning och utveckling. Samtidigt är de militära utgifterna på väg upp, vilket inte direkt gynnar investeringar i elbilar, batterier och solenergi”, skriver Blome.

Lägre kostnad från Kina

Han pekar särskilt på konkurrensen från Kina i batterier och elbilar.

”Kinesiska leverantörer ligger mycket lägre i kostnad tack vare skala och har en dominerande ställning i patent och teknik. I praktiken riskerar en hård regel om europeiskt innehåll att göra hållbara produkter för dyra i Europa och bromsa klimatomställningen. Kanske hade en sådan politik kunnat fungera bättre för tio år sedan när massmarknaden växte fram, men det tåget har delvis gått”, skriver han.

En annan konsekvens är enligt Blome att skyddsåtgärder inte nödvändigtvis leder till högre produktion.

”Vi ser ännu inte tydligt ökade volymer i USA trots deras mer protektionistiska politik. Högre priser kan i stället ge mindre produktion och färre arbetstillfällen”, skriver han.

När det gäller balansen mellan industristöd och konkurrenskraft anser han att politiken bör rikta in sig på innovationsmiljöer där Europa kan bli ledande, snarare än att försöka skydda branscher där andra redan har ett klart försprång.

”Det viktigaste är att inte skapa nya byråkratiska hinder för företag, utan att stärka innovation och export. Exempel som nederländska halvledarbolaget ASML visar hur starka nischer kan byggas. Många mindre europeiska företag skulle kunna växa internationellt om rätt innovationsmiljö fanns på plats”, skriver Blome.

Offentlig upphandling – betydelsefull i tidigt läge

Förslaget från kommissionen uppges främst omfatta offentliga medel, som upphandlingar och statligt stödda lån. Blome bedömer att offentlig upphandling kan vara ett kraftfullt verktyg men att tidpunkten är avgörande.

”Offentlig upphandling spelar stor roll i tidiga skeden när en massmarknad håller på att formas. När marknaden redan är etablerad får sådana åtgärder mindre effekt. Europa har inte utnyttjat upphandling särskilt väl för att driva innovation, men kan behöva tänka om, även genom att låta militär forskning bidra till civila innovationer”, skriver han.

Han lyfter Northvolt som exempel på ett projekt där nationella resurser inte räcker för att möta den globala konkurrensen.

”Att komma ikapp teknikområden där andra regioner ligger långt före kräver investeringar på en nivå som enskilda bolag har svårt att bära. Där skulle en mer samordnad europeisk insats kunna göra skillnad”, skriver Blome.