Rapporten från brittiska Department for Business and Trade (DBT) avslöjar tjänstemännens djupa skepsis mot regeringens netto-noll-planer. Dokumentet, som uppmärksammas på X den kände danske forskaren Bjørn Lomborg, jämför effekterna av klimatomställningen med oljekrisen 1973, rapporterar The Telegraph.

Sverige har samma klimatmål som Storbritannien med nettonollutsläpp till 2045. Båda länderna står inför liknande utmaningar med omfattande omställningskostnader.

Tjänstemännen varnar att gröna policyer ”kan fungera som en utbudschock, med likheter till en vanlig oljeprisschock”, lik den globala finanskrisen som utlöstes av oljeembargot 1973.

Enorma kostnader för ekonomin

Enligt The Scotsman visar rapporten att ekonomisk tillväxt kan minska med upp till 10 procent till 2030, med en årlig minskning på en procent under tio år. Detta handlar främst om att företag tvingas avveckla/skriva av fullt fungerande verksamheter och tillgångar tidigare än planerat.

”Beräkningar visar att tio procent av BNP kommer ha dragits från konsumtion för att [bidra till ”klimatomställningen]”, uppger rapporten. Motsvarande tusentals miljarder kronor i globala tillgångar kan behöva avvecklas upp till 30 år tidigare än deras ursprungliga livslängd om klimatmålen ligger kvar.

Vidare konstaterar rapporten: ”En minskning av konsumtionsnivåerna utgör en särskild utmaning efter ett årtionde av relativt svag reallönetillväxt och hushåll som står inför en utdragen levnadskostnadskris på grund av hög inflation.”

Risk för finansiell kollaps

GB News rapporterar att rapporten varnar för att bristfällig planering för att uppnå koldioxidneutralitet till 2050 medför en ”potentiell risk att destabilisera hela det finansiella systemet”.

Rapporten varnar särskilt för att de fattigaste i samhället kan drabbas hårdast, med ökade ekonomiska bördor på grund av höga omställningskostnader.

The Scotsman rapporterar att dokumentet konstaterar att ”kombinationen av gröna investeringar och extra utgifter för att hjälpa låginkomsttagare innebär att statsskulden sannolikt kommer att öka”, enligt dokumentet.

Samtidigt i Sverige – Klimatpolitiska rådet vill höja bränsleskatterna

Medan brittiska tjänstemän larmar om de ekonomiska riskerna med netto-nollpolitiken fortsätter det svenska Klimatpolitiska rådet att kräva ännu hårdare åtgärder. I sin senaste rapport uppmanar de till höjda skatter på bensin och diesel och höjd reduktionsplikt.

Klimatpolitiska rådet vill även att jordbrukssektorn beslås med högre avgifter.

Klimatminister Romina Pourmokhtari (L) fick kritik från vänsterhåll när hon nobbade att delta på Klimatpolitiska rådets rapportsläpp tidigare i år.

Sverigedemokraterna Thomas Morell, Rashid Farivar, Jimmy Ståhl och Patrik Jönsson har tidigare motionerat om att lägga ner det klimatpolitiska rådet.

KD:s tidigare policychef Johan Ingerö, numera konsult på public affairs-byrån Labyrinth, skriver i en gästledare i Göteborgs-Posten att:

Svenska politiker oavsett färg behöver bättre självförtroende. Lägg ner Klimatpolitiska rådet. Lägg ner Finanspolitiska rådet. Inget av dem gör något som inte även görs av universitet, nyhetsredaktioner, intresseorganisationer och tankesmedjor. Ställ stenhårda krav på myndigheterna och avskeda alla som missbrukar sin ställning.

Våra folkvalda ansvarar inför väljarna, inte inför aktivister eller nischade råd som varken kan eller vill ta några hänsyn utanför sina egna intresseområden. Varför är detta så centralt? För att medborgarna inte kan utkräva ansvar av råd eller myndigheter. Politikerna är de enda som vi har makt att tillsätta eller avskeda. Och det är ingen åsikt, det är fakta.