Regeringen sågar förslag till kompromiss om EU-budget
EU:s nya långtidsbudget kan innebära en kraftig höjning av Sveriges medlemsavgift. Men Irlands försök att få fram en kompromiss inför veckans toppmöte går inte tillräckligt långt, anser regeringen. Samtidigt står EU-länderna långt ifrån varandra om hur unionens pengar ska användas.
Sverige avvisar det senaste kompromissförslaget om EU långtidsbudget för åren 2028–2034. Trots att Irland, som för närvarande leder arbetet i ministerrådet, föreslår att budgeten ska minskas med åtta procent jämfört med EU-kommissionens ursprungliga plan anser den svenska regeringen att utgifterna fortfarande är alldeles för höga.
”Det nya förhandlingsbudet för EU-budgeten är fortfarande orimligt. Sverige kommer driva på för ytterligare nedskärningar. Dagens förslag skulle innebära en orimlig höjning av Sveriges EU-avgift och vi är därför långt ifrån en överenskommelse. Regeringen värnar svenska skattebetalares pengar och kommer ta strid för att hålla nere EU-avgiften. EU behöver en bättre budget, inte en större”, skriver EU-minister Jessica Rosencrantz (M) på X.
Förslaget kommer inför EU-ländernas toppmöte den 15–16 oktober, där stats- och regeringscheferna ska diskutera budgetramen. Målet är att nå en överenskommelse före årsskiftet men samtliga 27 medlemsländer måste godkänna uppgörelsen.
Sverige har tillsammans med Tyskland, Danmark, Nederländerna, Österrike och Finland krävt betydligt större nedskärningar. Länderna tillhör gruppen nettobetalare. De vill begränsa utgifterna och prioritera områden där gemensamma europeiska satsningar anses ge störst nytta.
Budget på närmare två biljoner euro
EU-kommissionen presenterade sitt ursprungliga förslag i juli 2025. Den nya långtidsbudgeten uppgår till omkring 1 985 miljarder euro i löpande priser.
Det irländska ordförandeskapets nya bud innebär en nedskärning på åtta procent jämfört med kommissionens förslag. Trots det handlar det om en omfattande budgetökning jämfört med den nuvarande perioden 2021–2027.
Bakgrunden är att EU vill kunna finansiera fler och större gemensamma satsningar. Försvar och säkerhet, europeisk konkurrenskraft, forskning, innovation, klimatomställning och stöd till Ukraina hör till de områden som lyfts fram.
Kommissionen vill samtidigt förenkla budgetstrukturen och ge unionen större flexibilitet att flytta resurser mellan olika ändamål när nya kriser uppstår.
En viktig del av förändringen är att flera befintliga stödprogram föreslås samlas i större nationella och regionala partnerskapsplaner. Därmed ska bland annat jordbruksstöd, regionalpolitik och andra insatser kunna samordnas på ett mer sammanhållet sätt.
Det är dock inte bara budgetens storlek som är omstridd. Länderna har också olika uppfattningar om vilka utgifter som ska prioriteras och hur stor del av pengarna som ska fördelas genom nationella program jämfört med gemensamma EU-satsningar.
Sverige vill prioritera försvar och konkurrenskraft
Den svenska regeringen välkomnar att kommissionen vill ge större utrymme åt säkerhet, försvar och konkurrenskraft. Däremot anser regeringen att budgeten som helhet är för omfattande och att det krävs nedskärningar inom andra politikområden.
Jessica Rosencrantz har tidigare varit tydlig med regeringens linje. I samband med EU-förhandlingarna i juni sade hon att det behövs tydliga neddragningar och omprioriteringar, framför allt inom sammanhållningspolitiken och delar av jordbrukspolitiken.
I september slog hon åter fast att den svenska avgiften inte får öka på det sätt som kommissionen föreslagit. Budgetens omfattning måste minska markant samtidigt som resurserna i högre grad ska riktas mot säkerhet, försvar, konkurrenskraft och ett fortsatt starkt stöd till Ukraina.
Regeringens övergripande mål är att EU-budgetens reguljära utgifter även fortsättningsvis ska motsvara omkring en procent av unionens samlade bruttonationalinkomst, BNI. Kommissionens förslag ligger på 1,26 procent under budgettaket, eller omkring 1,35 procent om vissa utgifter utanför taket räknas in.
Sverige betalade 41 miljarder kronor – får tillbaka betydligt mindre
Den svenska regeringens motstånd handlar inte enbart om principen att hålla nere EU-utgifter. En större budget riskerar också att öka den svenska medlemsavgiften.
År 2024 betalade Sverige drygt 41,2 miljarder kronor till EU:s budget. Samtidigt fick landet tillbaka omkring 16,4 miljarder kronor i EU-bidrag. Den svenska nettobetalningen uppgick därmed till cirka 24,8 miljarder kronor.
Utvecklingen visar att avgiften varierar från år till år, även om Sverige återkommande tillhör nettobetalarländerna.
Den svenska bruttoavgiften ökade kraftigt mellan 2019 och 2021 men sjönk därefter under tre år i följd. Mellan 2023 och 2024 minskade den med omkring 2,4 miljarder kronor. Enligt regeringens redovisning berodde nedgången framför allt på lägre EU-utgifter och förändringar i hur medlemsländernas ekonomier utvecklades i förhållande till varandra.
Den senaste nedgången innebär dock inte att avgiften väntas fortsätta minska. I budgetpropositionen för 2026 beräknade regeringen att den svenska avgiften skulle uppgå till 54,2 miljarder kronor 2026, 57,7 miljarder 2027 och 62,1 miljarder 2028.
Öka till över 100 miljarder?
Den verkligt stora striden gäller nästa budgetperiod. Enligt regeringens beräkningar skulle kommissionens ursprungliga förslag innebära en genomsnittlig svensk EU-avgift på omkring 102,8 miljarder kronor om året under 2028–2034.
En central fråga är den svenska rabatten. Sverige tillhör de medlemsländer som har särskilda reduktioner av sin EU-avgift. Värdet av den nuvarande rabatten beräknas till omkring 8–11 miljarder kronor om året i löpande priser.
Kommissionens ursprungliga förslag innebär att nuvarande rabattarrangemang inte förnyas på samma sätt. Om det blir verklighet skulle Sverige alltså kunna behöva betala betydligt mer, både till följd av en större budget och genom att rabatten försvinner.
Slutstriden väntar
EU:s långtidsbudget kräver enhällighet bland medlemsländerna. Sverige har därmed möjlighet att motsätta sig en uppgörelse som regeringen anser alltför dyr men måste samtidigt förhandla med länder som har andra ekonomiska intressen och politiska prioriteringar.
Det irländska budet är ett försök att föra parterna närmare varandra. Sveriges reaktion visar dock att en nedskärning på åtta procent inte räcker för att få de mest budgetrestriktiva länderna att acceptera kommissionens plan. Den kommande toppmötet blir därför ett viktigt test på om EU kan enas om en kompromiss före årets slut.
