Region Skåne förvaltar i dag 120 avkastningsstiftelser med ett samlat kapital på över 1,2 miljarder kronor. Stiftelserna delar årligen ut mellan 25 och 30 miljoner kronor. Dessa pengar ska användas på ett sätt som speglar offentligt ansvar, långsiktighet och respekt för mänskliga rättigheter.

Att öppna för investeringar i vapenindustrin går i motsatt riktning, menar Vänsterpartiet.

– Regionens pengar borde användas för att stärka vår egen beredskap och resiliens, i exempelvis lokal matproduktion, energi, vårdförsörjning och en robust välfärd, säger Alexandra Thomasson.

Förändringen som öppnar upp för den nya typen av investeringar gör ett tillägg till bestämmelsen om att avstå från att placera i företag som bedriver miljöförstörande verksamhet enligt FN:s Global Compact.

Tillägget beskriver att undantag kan göras för svenska bolag som verkar inom försvarsindustrin. Förslaget väcker en rad frågor som inte besvaras i de underlag som ska underbygga beslutet:

Vänsterpartiet kritiskt

Alexandra Thomasson menar att svenska delsystem används ofta tillsammans med utländska i samma vapensystem och effekterna av systemen är desamma oavsett var komponenterna produceras. I många vapensystem är det i realiteten omöjligt att hävda att något led inte påverkar miljön negativt eller riskerar att strida mot princip 7–9 i FN:s Global Compact – principerna om försiktighet, miljömedvetenhet och hållbar teknik.

Vänsterpartiet ser stora problem med hur förslaget förhåller sig till mänskliga rättigheter, där den första FN principen kräver att företag respekterar mänskliga rättigheter, analyserar risker och bedriver kontinuerlig risk- och konsekvensbedömning i alla led. Den andra principen kräver att företag inte direkt eller indirekt bidrar till kränkningar – varken genom affärspartners, leverantörer eller stater.

– Detta är omfattande krav som är svåra nog att bedöma när det gäller företag inom enklare branscher. När det gäller försvarsindustri – där produkterna per definition kan användas i väpnade konflikter, av odemokratiska stater eller i strid med internationell rätt – är riskerna dramatiskt större. Vi undrar hur Region Skåne kommer säkerställa att dessa principer faktiskt efterlevs, säger Thomasson.

– En avgörande fråga för oss är också om regionen själv anser sig ha expertisen att analysera hur vapensystem används i internationella konflikter, bedöma om användningen ligger i linje med internationell lag och om man tror att man kan förutse hur systemen kommer användas i framtiden, säger hon.

Vänsterpartiet menar att det blir oklart vem som bär ansvaret om vapensystem som regionen investerar i används i strid med internationell lag.

– Kommer man att granska alla led i leverantörskedjorna? Vi menar att svaret är nej – och att regionen därmed tar på sig ett etiskt ansvar som den varken kan eller bör bära, säger Thomasson.

– Det är den centrala frågan regionstyret inte besvarar. När Region Skånes stiftelser investerar i ett företag är det med gemensamma medel. Med det kommer också ett ansvar inför oss invånare för hur företagets produkter används – även om det sker långt från Sverige, av aktörer regionen inte kan kontrollera eller i sammanhang där mänskliga rättigheter kränks, säger hon.

Vänsterpartiet menar att offentliga medel aldrig ska riskera att bidra till sådana sammanhang. Investeringar ska stödja människors trygghet och en hållbar utveckling – inte göra regionen delaktig i vapenindustri och konflikter.

Vänsterpartiet säger nej till förslaget och kräver:

• Inga investeringar i försvarsindustrin – oavsett om företagen är svenska eller utländska.
• Full efterlevnad av FN:s Global Compact.
• Fokus på regionens faktiska beredskapsuppdrag och investeringar i lokal resiliens.
• Transparent, etiskt hållbar och långsiktig kapitalförvaltning