En ny studie har undersökt sambandet mellan luftföroreningar och dödlighet i närmare 1 000 europeiska städer för 2015. Svenska städer har överlag relativt liten dödlighet kopplad till luftföroreningar och ligger långt ner på listan. Högst uppskattades den förebyggbara dödligheten på grund av mindre, eller fina, partiklar att vara på Poslätten och i Tjeckien. För kvävedioxid var resultaten värst i kontinentala storstäder som Madrid, Antwerpen, Turin och Paris.
Luftföroreningar misstänks årligen ligga bakom ett stort antal dödsfall i Europa. Hur många är dock svårt att uppskatta. En ny studie i den vetenskapliga tidskriften The Lancet Planetary Health fokuserar på dödligheten i de europeiska städerna. Totalt analyseras närmare 1 000 städer i 31 länder. De föroreningar som studeras är så kallade mindre, eller fina, partiklar (PM2.5) och kvävedioxid (NO2). En slutsats är att det totalt skulle vara drygt 50 000 färre dödsfall varje år i de undersökta städerna om partikel- och kvävedioxidhalterna vore i nivå med WHO:s riktlinjer, i stället för de värden som observerats 2015. Den huvudsakliga effekten skulle komma från att reducera partikelhalterna, däremot är effekten av att reducera kvävedioxid ganska liten.
De 13 svenska städer som ingår i studien hade överlag låga partikelhalter och med några få undantag låga kvävedioxidhalter. Endast för partikelhalten i Malmö uppskattas en marginellt högre dödlighet relativt om luftföroreningarna varit i linje med WHO:s riktlinjer. Lägst ansågs den förebyggbara dödligheten vara i Umeå som också är bland de fem städer med lägst resultat i studien som helhet för såväl partikel- som kvävedioxidhalt. Även om den förebyggbara dödligheten på grund av luftföroreningar i svenska städer är obefintlig i förhållande till WHO:s riktlinjer för luftföroreningar, är den enligt artikelförfattarna desto större om den i stället uppskattas med de lägsta uppmätta halterna för varje förorening i studien som utgångspunkt. Detsamma gäller för hela Europa.
Högst uppskattas dödligheten på grund av partiklar vara i städer på Poslätten och i Tjeckien, men även för Polen är talen höga. För kvävedioxid är dödligheten störst i kontinentala storstadsområden, med Madrid i toppen följt av Antwerpen, Turin, Paris, Milano och Barcelona. Det är möjligt att resultaten till viss del påverkas av såväl befolkningstäthet som klimat, topografi och industri. Exempelvis är Poslätten tätbefolkad, har många industrier och ligger inklämd mellan större bergskedjor. Faktorer som alla troligen bidrar till föroreningar.
Den som är intresserad av att själv ta reda på hur det ser ut i ett visst land eller en viss stad kan besöka ISGlobal Ranking of cities, vilken skapats i anslutning till projektet. Sidan har dock ett lite mer aktivistiskt anslag än den publicerade artikeln, och det är viktigt att komma ihåg att de siffror som där anges, liksom de som citerats ovan, i realiteten är mycket osäkra. Den studerade, förebyggbara dödligheten är i sig ett statistiskt mått som måste estimeras och här dessutom i relation till olika hypotetiska scenarier. Vidare finns inte all data tillgänglig på den geografiska nivå som analyseras och inte heller för alla städer vad gäller demografi, dödlighet och föroreningar. Därför är det inte bara dödligheten som uppskattats med hjälp av statistiska modeller och analyser, utan även föroreningshalter. Resultaten är således känsliga för vilka modellantaganden som gjorts.
TEXT: Nyhetsredaktionen
