Replik: Assarmo: – Nima Gholam Ali Pour vill agera åsiktspolis för islamdebatten

Detta är en replik på: Debatt: Vem ska kritisera islam – demokrater eller extremister?

Sverigedemokraten Nima Gholam Ali Pour har i en text i Bulletin tagit på sig rollen som en sorts statlig trafikledare för det fria ordet och försöker sortera in kritiken mot islam i snygga, statligt godkända mappar. Budskapet är tydligt: vi måste absolut ha en debatt, men frågan är enligt honom om den kommer att föras av ”människor som arbetar för ett demokratiska samhälle, eller om den diskussionen kommer att föras av extremister”. Annars, förstår ni, blir det fel.

Genom att svepande hävda att det råder en avsaknad av ”en balanserad och saklig kritik mot islamiska institutioner som sprider extremism”, antyder han att de senaste decenniernas folkliga kritik i princip har drivits av felaktiga krafter.

Stilgreppet känns igen. Det är numera klassiskt i svensk politik att vilja belägga systemkritiker med munkavle under förevändningen att man bara efterlyser en ”saklig debatt” där partier ska ”hitta gemensamma nämnare”.

Genom att klistra extremistetiketten på alla som inte formulerar sin islamkritik på det sätt Gholam Ali Pour önskar, försöker han i själva verket snäva in åsiktskorridoren. Han varnar för att utan bättre kontrollverktyg ”riskerar kritiken att riktas mot islam och muslimer i allmänhet, snarare än mot de institutioner som har agerat klandervärt”.

Han vill alltså styra debatten mot en punkt där vanliga medborgare helt enkelt inte ska ha rätt att kritisera en specifik religion utan att först visa upp ett godkänt certifikat i godkänd ”balans” utfärdat av etablissemanget.

Det talas varmt om utredningar som SOU 2026:42 och förbud mot utländsk finansiering. Visst, det låter jättebra på papperet. Men att tro att problemet med islamistisk extremism i Sverige löser sig bara vi stryper några utländska bankkonton – samtidigt som vi försöker begränsa vilka medborgare som får yttra sig om ideologin bakom – är naivt, gränsande till det infantila.

Eller ligger det något annat bakom? Är texten helt enkelt ett inlägg i den pågående konflikten inom SD? Det är knappast någon hemlighet att Richard Jomshof sedan länge är en orädd religionskritiker som inte väjer för att kritisera den islamiska ideologin. Genom att nu komma med svepande antydningar om att islamkritik hittills förts av ”extremister” hjälper Gholam Ali Pour partikamraten Mattias Karlsson att ytterligare misstänkliggöra Jomshof.

Men så här är det: Islam är inte bara en privatsak; det är ett politiskt och juridiskt system som påverkar hela det svenska samhället, från badhus till skolor och rättsväsende. Att kräva att den kritiken ska paketeras i en av Nima Gholam Ali Pour godkänd ton är i praktiken ett krav på tystnad.

Sverige behöver inte fler åsiktspoliser som viftar med pekpinnen och varnar för vad som händer om ”fel” människor diskuterar islam. Vi behöver mer yttrandefrihet, inte mindre. Och framför allt behöver vi inse att rätten att kritisera religion tillhör alla medborgare – inte bara de som har Nima Gholam Ali Pours personliga godkännande.