Replik: Etnicitet spelar roll

Carl Eos skriver i Bulletin att han vill begrava etnonationalismen en gång för alla. I sin argumentation tycks han reducera etnicitet till biologi, trots att det också handlar om gemensam kultur och historia. Nationalismen utgår från nationen, som i Sveriges fall har sina rötter i svenskarna som etnisk grupp.

Eos skriver att blodet räcker till familjen, men inte till ett land. Han förbiser familjens betydelse för nationen. Familjen är nationens minsta byggsten. Det är inom familjer och släkter som språk, traditioner och värderingar förs vidare från generation till generation. När familjens normer också är samhällets normer står lojaliteten till familjen inte i motsättning till lojaliteten till nationen. De förstärker varandra.

Den som invandrar till Sverige med historiska och kulturella rötter i ett annat land har egna traditioner och band till tidigare generationer. Ur ett humant perspektiv har man all rätt att värdesätta och värna dem. Men den historiska förankringen i den svenska kulturen är inte densamma som för den som har släktband här sedan generationer. I vissa släkter och klaner förs dessutom normer och lojaliteter vidare som står i direkt konflikt med det svenska samhället.

Detta är inget unikt för Sverige. I USA identifierar sig många fortfarande med sin etniska bakgrund, också efter flera generationer i landet. Man kan vara amerikan och samtidigt känna en stark tillhörighet till ett irländskt, italienskt eller afrikanskt arv. Även i Frankrike, som Eos själv tar upp, är förhållandet mellan nationell gemenskap och kulturella skillnader en omdiskuterad fråga. Att människor delar medborgarskap innebär inte att deras rötter blir oväsentliga.

I artikeln försvarar Eos också Sverigedemokraternas vice partiledare Henrik Vinge, som i podden Sista måltiden talat om vikten av att nå väljare i förorterna. Vinge säger sig vilja avveckla parallellsamhällena och låta svensk kultur vara normen i Sverige. Men etnicitet och kulturellt ursprung är viktiga delar av många invandrares identitet. Hur ska människor med invandrarbakgrund kunna känna förtroende för ett parti som de uppfattar vill få dem att överge den kultur som deras familjer fört vidare i generationer? Att acceptera svenska lagar och samhällsregler kan vara en sak. Att förväntas överge sin kulturella identitet är något helt annat.

Den motsättningen löses inte genom att jaga röster i förorterna. Om Sverigedemokraterna vill bredda sitt väljarstöd borde partiet börja med att förstå varför stödet bland kvinnor är så mycket lägre än bland män, och ägna större uppmärksamhet åt svenska kvinnor, inte minst deras trygghet. Kvinnor ska kunna röra sig fritt på gator och torg, resa kollektivt och gå hem på kvällarna utan att behöva oroa sig för hot, trakasserier och sexuella övergrepp. Det handlar också om äldre kvinnor som ska kunna känna sig trygga på sina äldreboenden och med hemtjänsten. De uppmärksammade våldtäkterna och sexuella övergreppen inom äldreomsorgen är ett allvarligt svek mot människor som är beroende av samhällets hjälp.

Jag vill se ett Sverigedemokraterna som tydligt tar ställning för svenskarna som folk, vårt historiska och kulturella arv och vår framtid i vårt eget land. Ett parti som ser till att den som inte anpassar sig till det svenska återvandrar. Att vinna nya väljare är viktigt för ett politiskt parti, men det får inte ske på bekostnad av det som faktiskt är viktigast: det svenska folket.

Andreas Feymark
Tankesmedjan Heimr