Hassan och Ivehag (Bulletin 1/5) ifrågasätter om liberal nationalism verkligen kan ena det splittrade Sverige. De föreslår istället ett fokus på majoritetskulturen och en omfattande återvandring. Men här krävs realism, inte ideologiska önskedrömmar – varken från vänster eller höger.

Vad det innebär att stå under den svenska flaggan är en fråga vi måste besvara gemensamt, istället för med statliga pekpinnar. Självklart finns den svenska majoritetskultur som grundat det svenska samhället, och den bör respekteras. Sekularism, jämställdhet och individuell frihet är dessutom inte bara viktiga svenska värden utan också en förutsättning för att liberal nationalism ska fungera i praktiken. Här finns ingen motsättning mellan kulturell förankring och liberal nationalism.

Utöver det orimligt höga antal invandrare som blivit medborgare, så har vi som samhälle inte krävt anpassning av nyanlända. Tvärtom har vi ofta uppmuntrat invandrare att isolera sig i sina egna kulturella enklaver. Det är ett svek, både mot dem som kommit hit och mot den svenska gemenskapen.

Men idén om massåtervandring är inte bara orealistisk – den är direkt farlig. Majoriteten av de som i dag lever i utanförskap är födda här. Ska dessa människor, födda i Sverige, tvingas återvandra till länder de aldrig bott i? Det är inte bara oetiskt, det skulle kräva en auktoritär politik som står i direkt konflikt med de frihetliga värden författarna själva säger sig värna.

Få personer som är födda och uppvuxna i Sverige kommer att frivilligt låta sig förvisas till ett för dem främmande land och i praktiken riskerar det att leda till djupare splittring och i värsta fall konflikter där betydande delar av befolkningen i framför allt Stockholm, Göteborg, och Malmö kommer att strida mot ordningsmakten.

Den ansvarslösa migrationspolitik vi haft drevs av ett vänsterliberalt önsketänkande om en värld utan gränser, med en outtalad förhoppning om att alla egentligen ville vara som svenskar. Det är ironiskt att vissa på högerkanten nu gör samma misstag – fast i drömmen om en omfattande återvandring som aldrig kommer att ske.

Lösningen är varken multikulturell relativism eller reaktiv massåtervandring. Lösningen är en ny svensk berättelse där olika mindre nationer i Sverige förenas under en supernation där lojalitet, språk, grundläggande värderingar och identitet knyts till Sverige – inte till ursprung. Vad gemenskapen sedan ska fyllas med i detalj är ett arbete som vi själva måste göra.

Vi behöver inte fler drömmare. Vi behöver pragmatiker som förstår att det nya Sverige bara kan byggas gemensamt av dem som bor här, älskar landet och är redo att göra sin plikt för det.

Mosa Mazroui-Sebdani, debattör och systemutvecklare