Detta är en replik på: Holmgren: Lyssna på islamisterna – innan det är för sent

Paul Holmgren har rätt i en sak: extremism måste tas på största allvar. Om personer med stor följarskara predikar hat, våld eller folkmord oavsett religiös eller ideologisk bakgrund ska det bemötas tydligt och konsekvent. Sådant är fullständigt oacceptabelt och måste fördömas utan reservation.

Som imam delar jag helt uppfattningen att extremistiska budskap inte ska relativiseras eller ursäktas. De ska bekämpas intellektuellt, juridiskt och moraliskt.

Men här uppstår en avgörande fråga som saknas i Holmgrens resonemang:
Varför riktas nästan allt ljus mot ett fåtal extrema röster, medan de många fredliga, ansvarstagande och samhällslojala muslimerna förblir osynliga?

I samma land där extremisten Mohammed Hijab verkar bor även den världslige ledaren (kalifen) för Islams Ahmadiyya-församling, Hans Helighet Mirza Masroor Ahmad. Under mer än två decennier har han konsekvent arbetat för fred, rättvisa och dialog. Han har talat i parlament, mött stats- och regeringschefer och uppmanat till lojalitet gentemot lagar, demokrati och samexistens.

Varför nämns inte dessa röster?

Varför talas det inte om att Ahmadiyya-församlingen varje år samlar omkring 50 000 muslimer från hela världen till en internationell konferens där temat är just fred, mänskliga rättigheter och mottot ”Kärlek för alla – hat mot ingen”? Politiker och samhällsrepresentanter deltar regelbundet i dessa sammanhang.

Ingen förnekar att kriminella och extrema personer ibland kan ha stort inflytande. Men det är djupt missvisande att låta dessa definiera en hel religion, samtidigt som de som aktivt motverkar extremism systematiskt ignoreras.

Det är därför problematiskt när Holmgren i praktiken låter extremistiska uttalanden fungera som tolkningsnyckel till islam, utan att samtidigt erkänna de teologiska och praktiska muslimska traditioner som tydligt fördömer våld, tvång och illojalitet mot det samhälle man lever i.

Jag vill vara tydlig: Som imam fördömer jag alla muslimska röster som predikar hat, våld eller bristande lojalitet mot det land de bor i. Sådana uppfattningar kan inte kallas islam.

Det finns ingen motsättning mellan religiös tro och lojalitet till Sverige. Profeten Muhammed lär att kärlek till landet är en del av tron. För mig som är född och uppvuxen i Sverige innebär islam att bidra till samhället, följa lagarna och arbeta för fredlig samexistens.

Grundaren av Islams Ahmadiyya-församling, Mirza Ghulam Ahmad, sammanfattade detta tydligt:

”Älska mänskligheten på samma vis som en mor älskar sitt barn.”

Det är detta budskap jag och min församling står för och alltid kommer att stå för.

Om vi på allvar vill motverka extremism, då måste vi också våga lyfta fram de röster som faktiskt gör motstånd mot den.

Musab Rashid

Imam i Islams Ahmadiyya-församling, Stockholm