Du förgiftades i augusti. Sedan dess har EU röstat för sanktioner. De riktas mot sex ryska medborgare och en institution. De är representanter för presidentens förvaltningsapparat, ryska specialförband och dem som förmodas ha tagit fram Novitjok. Är sanktionerna tillräckliga?

– Jag är i första hand intresserad av vad som händer i Ryssland. I det sammanhanget kommer Europas reaktion i andra hand. Jag inser att de upprörda känslorna i många andra länder inte helt och hållet handlar om mig. De oroar sig mera för användandet av kemiska vapen. Ingen accepterar kemiska vapen. Vad jag vill se är en utredning inom Rysslands gränser – åtminstone något som liknar en utredning. Det som pågår nu verkar nämligen vara ännu ett tecken på att ingen kan räkna med rättvisa i vårt land.

– Vad beträffar sanktioner eller svartlistning har min åsikt alltid varit att om de utvecklade länderna vill hjälpa Ryssland och dess medborgare och sig själva, då bör de blockera vägarna för de svarta pengar som förs ut från Ryssland. 

– Mördarna och de som beordrade dem måste ställas inför domstol som brottslingar. Men det som verkligen behövs är att sparka ut alla oligarkerna från Europa – Usmanov, Abramovitj, Sjuvalov, Peskov, och alla de propagandamakare som berikar sig själva och skickar pengar till Europa, medan ryssar hålls kvar i fattigdom och förnedring. Det är de människorna som måste bekämpas. Jag vet inte vilka åtgärder europeiska länder kommer att vidta som svar på att jag förgiftades, men jag vill att de fokuserar på att bestraffa inte bara underhuggarna som följde order, utan också de högprofilerade skurkar som gömmer sina stulna pengar i Berlin, London eller Paris.

Men nog måste det finnas europeiska tjänstemän som frågat dig vilka som bör bestraffas? Har du hjälpt till att sammanställa listor över vilka personer som bör utsättas för sanktioner?

– Nej, jag behöver inte göra ytterligare en lista. Du kan läsa vilken som helst av våra undersökningar från Stiftelsen mot korruption. De flesta handlar om precis detta: hur en del personer, som påstår att de är patrioter, stjäl enorma summor och köper lyxiga fastigheter på Manhattan eller i Mayfair. 

– Faktum är att jag inte är i kontakt med några befattningshavare här i Berlin eller någon annanstans i Europa. De enda människor jag pratar med är läkare. Jag tror inte att Europa och dess tjänstemän behöver min hjälp. 

– Vare sig det gäller mig eller någon annan borde straffet för att använda ett kemiskt vapen vara detsamma. EU:s sanktioner har inte med min person att göra, utan handlar om det faktum att det finns ett aktivt program i Ryssland för att utveckla kemiska vapen och använda dem för att eliminera politiska motståndare.

Mörkläggningen

När du låg på sjukhuset rapporterade media att tjänstemän från ryska konsulatet krävde att få träffa dig. Blev ett möte någonsin av?

– Det var en lustig situation. Jag har förstått det som att de krävde att få träffa mig medan jag förmodligen fortfarande låg i koma eller just hade börjat vakna. Diskussionen var så bisarr. De skulle lika gärna ha kunnat försöka prata med en sten i skogen. ”Vi kräver att få träffa Navalnyj”, sade man från konsulatet. Internationella bestämmelser reglerar att konsulär hjälp ska erbjudas personer som behöver den. Jag behöver inte den. Jag behöver bara en sak: att Ryssland gör en ordentlig utredning av mordförsöket mot mig.

– Om det inte föreligger något brott på grund av att den officiella inställningen på alla nivåer är att det inte förekommit något mordförsök, nå, då skulle jag gärna vilja få de kläder jag hade på mig när jag förgiftades. Det finns alla skäl att tro att man applicerade Novitjok på mina kläder, som ligger kvar på sjukhuset i Omsk. Jag skulle också vilja ha min sjukjournal. Och jag skulle verkligen vilja se de videofilmer som inrikesdepartementets tjänstemän beslagtog från hotellet i Tomsk, där förgiftningen antagligen skedde. Vi vet inte var de inspelningarna finns. Om det inte föreligger något brott, var är filmerna? Jag vill se vem som gick in i mitt hotellrum.

– Vad det ryska utrikesdepartementet ägnar sig åt just nu är bara en avledningsmanöver. Av någon anledning kräver de bevis från Tyskland. Varför? Ryssland har mina kläder, som borde undersökas. Ryssland har mitt blod, som borde testas. Alla mina sjukjournaler och allt som krävs för en ordentlig utredning finns på sjukhuset i Omsk. Men av någon anledning får vi inte se dem. 

Tror du att man kommer att göra någon form av utredning?

– Jag utgår från att de åtminstone kommer att låtsas göra en utredning. Men än så länge har man inte ens påbörjat någon bluffutredning. I mina ögon är det ytterligare en bekräftelse att det var den ryske presidenten Vladimir Putin som utfärdade ordern. Annars hade vi fått se något i stil med utredningen av mordet på Boris Nemtsov.

– I det fallet greps inte den som organiserade det. Och personen som utfärdade ordern namngavs inte. Men man gjorde åtminstone en utredning. I mitt fall struntar man i det helt och hållet. Enligt fransk press har Putin, i samtal med andra länders ledare, förnekat användandet av kemiska vapen. Sedan har han påstått att jag förgiftade mig själv.

Putins fingeravtryck

Exakt, Le Monde publicerade en artikel där man citerar Putins konversation med den franske presidenten Emmanuel Macron. Där säger Putin något i stil med att ”Navalnyj är en bråkmakare på nätet, Novitjok kan spåras till Lettland, och det är möjligt att Navalnyj själv svalde det”. Vad tänkte du när du läste det?

– Jag tänkte att jag hade rätt när jag utgick från att det var Putins order. Sättet han förnekar det på: han gör sig själv till åtlöje. Jag är övertygad om att det var den franska sidan som läckte det, då den sortens uppenbara lögner gjorde dem rasande. Tänk bara på vad Putin sade: ”Navalnyj låtsas ofta …”. Man ljuger inte på det viset för någon annan. Han ljuger för sig själv, för att försöka rättfärdiga sig själv.

– Det var med andra ord inte någon ensam galning som gjorde detta. Det finns inte någon skurkaktig general som har beordrat en grupp mystiska mördare att eliminera någon. Det var Putins eget projekt och det misslyckades. Nu försöker han skydda sig själv, bland annat med hjälp av denna helt vansinniga lögn. Mannen som ertappades med en nyss avfyrad revolver riktad mot min nacke och som sen, när ha missat, säger: ”Det var inte jag. Det var ett självmordsförsök.”

Ni har en av Rysslands bästa utredningsenheter. Om Ryska federationen inte gör någon officiell utredning, kommer då Stiftelsen mot korruption att på egen hand göra något slags utredning?

– Jag skulle vilja ta reda på vem som faktiskt gjorde det. Vi har Rysslands absolut bästa utredningsenhet och jag kan utan falsk blygsamhet hävda att den förmodligen är en av de bästa i världen. Men i ärlighetens namn begränsas våra möjligheter nu när säkerhetsfilmerna från hotellet har försvunnit. Vi kan knappast ta tillbaka dem genom att storma FSB (Federala Säkerhetstjänsten). Allt har konfiskerats och skickats dit.

– Fallet borde vara mycket lätt att lösa. Videofilmerna skulle ge klarhet åt allt. Men vi kan inte få tag på bevisen. Den överväldigande andelen av våra undersökningar använder sig av information som är offentligt tillgänglig. Vi arbetar med öppna källor och är helt enkelt mycket bra på att analysera dem. Vad gäller mitt fall skulle man behöva se övervakningsmaterialet, eftersom jag var förföljd. Vad jag förstår fanns det en märkligt detaljerad redogörelse för var jag rörde mig innan jag lämnade Tomsk, uppenbarligen sammanställd av en avdelning inom FSB som bar ansvaret för att följa mig. Jag övervakades konstant och ihållande. Hela hotellet var utrustat med videokameror. Detta utgör det viktigaste beviset, men allt har beslagtagits.

– Vi försöker naturligtvis ta reda på vad som hänt, men vi är inte naiva. Det kommer inte någon sensationell upptäckt. Vi kommer inte att inom överskådlig framtid kunna publicera bilder av personerna som utförde brottet. Så fungerar makten. Här talar vi om medlemmar av specialförband. Hela den maskinen är nu i färd med att gömma och förstöra bevis. Det är därför det inte finns några filmer, inga kläder, ingenting.

Tillbaka till jobbet

Under de senaste åren har du många gånger fått frågan om du är rädd att mördas. Nu har de faktiskt försökt att döda dig. Hur känns det? Vill du ta revansch?

– Ja, det tycks ju som om jag lever. Och konstigt nog är jag inte bitter. Att stirra döden i ansiktet är en givande erfarenhet. Självklart hyser jag starka känslor för dem som gjorde det. Men det är inte så att jag plötsligt känner att jag skulle vilja strypa dem med mina bara händer. Jag vill verkligen nå rättvisa för mig själv och alla i min omgivning, men då är det för att det är omöjligt att uppfatta ett land som normalt om ett så skamlöst mordförsök inte ens utreds.

– I ärlighetens namn är jag en ganska känd person. Folk vill intervjua mig. Men vad skulle hänt om jag varit en vanlig aktivist som satte mig upp mot en lokal oligark eller guvernör i någon rysk region? 

– Om inte ens jag kan få rättvisa eller åtminstone en utredning, då kan ingen rysk medborgare lita på något. Det är därför jag kräver rättvisa. 

Kommer du att ändra strategi för dig själv och Stiftelsen mot korruption nu? Insatserna har ju onekligen ökat. Fram till 20 augusti, dagen då du förgiftades, ägnade du dig åt pågående undersökningar, att driva en strategi för att ”rösta smart” (att uppmana folk att alltid rösta för den kandidat som ställde upp mot partiet vid makten, Enade Ryssland) och att anordna demonstrationer. Nu när läget förändrats, hur kommer ditt eget agerande att förändras?

– Insatserna har ökat i bemärkelsen att vi ser hur regimen sönderfaller. Vi hade redan förstått att vi hade att göra med skurkar som är besatta av makt och pengar, och som uppenbarligen inte låter något stå i deras väg. Men nu inser vi mer än någonsin att verktygen innefattar politiska mord och skrämsel genom utomordentligt farliga metoder. Kemiska vapen är trots allt kemiska vapen. Den enda fråga som kvarstår är i vilken omfattning de är beredda att använda sådana metoder.

– I så måtto är insatserna verkligen högre. Men precis som förut är den grundläggande strategin densamma. Vi måste vända oss till folket. Vi måste kräva rätten att få ställa upp som fria kandidater i val. Vi kommer att fortsätta arrangera demonstrationer. Det som hänt är såklart högst relevant, inte minst för mig personligen. Rent allmänt tror jag dock inte att vårt tillvägagångssätt eller våra aktiviteter kommer att förändras på något dramatiskt sätt. 

– Just nu är mina prioriteringar att bli frisk, rehabilitera mig och återvända till Ryssland. Då kommer jag att återvända till mitt arbete med mina kolleger i Stiftelsens alla regionala kontor. 

Med tanke på vad du ser i Ryssland, skulle du ändra inställning till din personliga säkerhet? Överväger du att låta din familj stanna kvar utomlands?

– Det är en fråga för familjen, och inte minst min hustru. Men, nej, det har vi inte tänkt på. Julia stödjer mitt arbete och vi kommer absolut att återvända.

– Det är omöjligt att konkurrera med staten när det gäller säkerhet. Jag är realist. Jag inser att även om jag omgav mig med trettio vakter skulle dessa vakter kunna buras in i morgon för att ha deltagit i en demonstration utan tillstånd när de gått vid min sida. Sedan skulle myndigheterna kunna bura in mig och hälla sju flaskor Novitjok över huvudet på mig.

– Jag har nog en mera fatalistisk attityd nu än tidigare. Jag gör helt enkelt vad jag anser är rätt. Jag ber människor om deras stöd. Jag försöker att vara så försiktig som möjligt, men det får inte påverka min huvudsakliga verksamhet.

Har du redan föreställt dig hur det kommer att bli när du återvänder? Förväntningarna växer lavinartat. En del hoppas på att du ska anordna en jättedemonstration. Andra undrar om du kommer att tillåtas återvända till Ryssland.

– Och hur skulle de kunna låta bli att släppa in mig i Ryssland? Jag är rysk medborgare, jag har ryskt pass. Jag kan inte nekas inresetillstånd. Jag ser visserligen redan hur myndigheterna försöker hindra mig att återvända, framför allt genom att hota mig med åtal för något slags brott. Men den tiden i mitt liv då jag brydde mig om hot om brottsanklagelser ligger bakom mig. Det skrämde mig inte förr och det skrämmer mig ännu mindre i dag.

– Men hur jag föreställer mig min återkomst? För det första, det är inget jag tänker på. Jag gör absolut inte upp några planer för det ena eller andra scenariot. Skulle jag göra som Alexandr Solzjenitsyn, anlända till Vladivostok och sedan åka tåg genom Ryssland och slå mig i slang med dyrkande supportrar vid varenda station? Jag vill undvika allt onödigt medlidande. Visst kan det ha förekommit en del dramatiska händelser i mitt liv, men ytterst är jag bara en rysk politiker som för tillfället befinner mig i Berlin för att få vård. Jag kommer att bli återställd, jag kommer att bli helt frisk, och jag kommer att återvända till Ryssland i andra klass. Jag kommer att ta en taxi hem och nästa morgon gå till jobbet – det är allt.
 

Kriget mot folket

Mycket har hänt under din frånvaro. En av de hemskaste händelserna var när journalisten Irina Slavina brände sig själv till döds i Nizjnij Novgorod. Läste du om det?

– Givetvis. Det är en fullständigt avskyvärd historia. 

– Hon drevs att ta sitt eget liv. Det var resultatet av en kampanj som myndigheterna bedrev för att tillintetgöra motståndare på ett rent personligt plan. De angrep en journalist som inte gjorde något fel. Hon fick hela tiden böter, och vi hjälpte henne att samla in en del pengar. Hon berövades sin inkomst. Hon bestraffades för att hon gjorde sitt jobb.

– Man måste förstå graden av förtvivlan när man blir fråntagen sin enda möjlighet att tjäna pengar. Utöver dessa enorma böter hade Slavina två barn att försörja och var måltavla för människor som aldrig gjort något gott i sina liv. De trängde sig in i hennes hem och beslagtog telefonerna.

– Vad säger man till sina barn i en sådan situation? Du kan inte köpa nya telefoner till dem när du inte har några pengar och på grund av böterna har du skulder som aldrig tar slut. Myndigheterna gjorde uppenbarligen allt som stod i deras makt för att krossa henne. Det är inte bara en tragedi, det är ett brott. Namngivna individer bör ställas till svars. Det är min åsikt i frågan.

Intervjun publiceras i samarbete med Dozhd TV och publicerades för första gången 16/10.

Aleksej Navalnyj är ledande inom den ryska oppositionen och grundare av Stiftelsen mot korruption i Moskva. Tikhon Dzyadko är chefredaktör för Dozhd TV (TV Rain).

Översättning: Bulletin. Copyright: Project Syndicate.