Rysslands framfart i Afrika – påverkar biståndspolitik
Ryska aktörer, däribland den ökända Wagner-gruppen, har blivit centrala samarbetspartners i flera afrikanska länder. Det framgår av en ny studie från Expertgruppen för biståndsanalys (EBA).
Forskaren Maria Perrotta Berlin vid Stockholm Institute of Transition Economics har analyserat geospatiala data, konfliktkartläggningar och opinionsundersökningar för att kartlägga utvecklingen.
Enligt studien bygger den ryska strategin på en transaktionsbaserad modell som kombinerar:
- Militära tjänster
- Tillgång till naturresurser
- Politiskt stöd
Denna modell skiljer sig markant från traditionellt västerländskt bistånd, som ofta kopplas till krav på demokrati och institutionell utveckling.
Västerländska givare reagerar olika
När ryska militära aktörer etablerar sig i en region väljer flera västerländska biståndsgivare att dra sig tillbaka.
Både USA och Tyskland tenderar att minska sin närvaro i konfliktpräglade områden där ryska aktörer är verksamma.
Andra aktörer har valt motsatt strategi efter den ryska invasionen av Ukraina 2022. Världsbanken och Frankrikes utvecklingsorgan AFD har intensifierat sina insatser. Sverige upprätthåller och ökar i vissa fall sitt bistånd i konfliktzoner.
Minskat förtroende för demokrati
I regioner där ryskanknutna soldater etablerar sig syns tydliga attitydförändringar hos lokalbefolkningen.
Stödet för USA:s ledarskap ökar, men samtidigt minskar tilliten till demokratiska institutioner och valprocesser.
Även värderingar som ofta förknippas med västerländskt bistånd tappar mark – exempelvis jämställdhet och hållbar utveckling.
Varnar för vakuum
– När västerländska givare drar sig tillbaka kan det skapa ett vakuum som auktoritära aktörer snabbt fyller, säger Maria Perrotta Berlin i ett pressuttalande.
Hon betonar behovet av fortsatt närvaro, bättre strategisk kommunikation och ökad samordning mellan givare för att motverka utvecklingen.
