
Sveriges färska Natomedlemskap har setts som en garant för militär hjälp vid en attack. Men den omtalade artikel 5 är inte så stark som många tror – enskilda medlemsländer kan blockera gemensamma insatser genom sitt veto.
Alla beslut inom Nato kräver total enighet, ett system som kan få avgörande betydelse för Sverige vid en eventuell konflikt. Det säger FOI-forskaren Krister Pallin till Göteborgs-Posten. Han menar att varje medlemsland har ett så kallat ”stoppkort”.
Vetorätt påverkar försvaret
– Om något land säger nej kan Nato som allians och organisation inte vara delaktig i den aktuella operationen, säger Pallin.
Detta gäller även vid aktivering av artikel 5, som ofta beskrivits som Natos viktigaste skydd för medlemsländerna. När ett land använder sitt ”stoppkort” måste hjälpen istället organiseras genom frivilliga koalitioner mellan villiga länder.
Historiska exempel visar systemets svagheter
Det finns flera historiska exempel där länder använt sin vetorätt. Ett tydligt fall var 2011 när Tyskland valde att inte delta i Natos Libyenoperation. Nato tvingades då hitta alternativa lösningar genom frivilliga insatser från andra medlemsländer.
USA:s roll avgörande
En grundförutsättning för att Nato ska fungera och behålla sin avskräckande effekt är att USA, tillsammans med några europeiska stormakter, deltar aktivt. Systemet med konsensus kommer att bestå – USA:s regering har själv slagit fast att ta bort det skulle vara ”alliansens grav”.
Regional försvarstrend
Nato går dessutom mot en ökad regionalisering, där närområdets länder förväntas ta större ansvar. Redan idag är det bara hälften av medlemsländerna som har betydande militär närvaro på alliansens östra flank.
– Risken är att man främst tar politiskt ansvar för det som händer i ens närområde och att solidariteten i alliansen undergrävs, säger Pallin.
USA:s framtida engagemang i Europa kan också påverka systemet.
– Man får räkna med att det blir ett ökat behov av europeiskt ansvarstagande, säger Pallin.