Söndagen den 12 oktober, dagen före fredstoppmötet i Sharm el-Sheikh, deltog jag i en intervju med journalisten Samah Hassanein i den arabiskspråkiga radiokanalen Kan Radio, som tillhör den israeliska public service-kanalen. Samtalet handlade om Trumps plan för Gaza och det kommande toppmötet.

Under intervjun pekade jag på en avgörande punkt som inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. En punkt som, enligt min bedömning, kan upphäva vapenvilan.

Fredagen den 10 oktober publicerade de tre rörelserna Hamas, Islamiska Jihad och Folkfronten för Palestinas befrielse ett gemensamt uttalande där de avvisade varje form av utländskt förmyndarskap över Gaza och betonade att förvaltningen av området är en rent palestinsk angelägenhet.

Jag förklarade att denna hållning står i direkt konflikt med flera centrala punkter i Trumps plan för Gaza. Den första punkten fastslår att Gaza ska vara fritt från extremism och terrorism och inte utgöra något hot mot sina grannar. Punkt nio anger att området ska administreras av en tillfällig övergångsmyndighet – en palestinsk, teknokratisk och opolitisk kommitté som ansvarar för invånarnas dagliga service och kommunala behov.

Punkterna 13 och 14 föreskriver att Hamas och andra fraktioner inte får spela någon roll i Gazas styre, varken direkt eller indirekt, samt att all militär och terroristisk infrastruktur inklusive tunnlar och vapentillverkning ska förstöras, med ett totalförbud mot att återuppbygga dem.

Men verkligheten visade sig snabbt röra sig i motsatt riktning mot vad som skrivits i dessa dokument. Under frigivningen av de israeliska gisslan blev världen vittne till hur hundratals beväpnade Hamas-män och medlemmar ur al-Qassam-brigaderna marscherade i organiserade formationer, vältränade och i god fysisk form – knappast som människor som levt i svält under belägring.

Vapnen de bar var nya, fordonen nyblanka, som om de precis lämnat fabriken. Det väckte djupa frågor om rörelsens resurser och finansiering, trots berättelserna om fattigdom och blockad.

Dagen därpå hölls fredstoppmötet i Sharm el-Sheikh, som världen följde med optimism. USA:s president och ledarna för de tre länder som utgjorde ”trojkan” – Egyptens president Abdel Fattah al-Sisi, Qatars emir Tamim bin Hamad Al Thani och Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan – undertecknade konferensens dokument.

Deklarationen betonade principerna om tolerans, respekt och lika möjligheter för alla människor, samt en gemensam vision om fred, säkerhet och ekonomiskt välstånd oberoende av ras eller religion.

Trots allt detta var jag djupt skeptisk. Den överdrivet optimistiska retoriken stod i skarp kontrast till dessa tre länders faktiska politik, som syftar till att bevara Hamas roll i regionen till varje pris. Min misstanke stärktes ytterligare av att de två mest inflytelserika länderna Saudiarabien och Förenade Arabemiraten endast representerades av sina utrikesministrar, medan kronprins Mohammed bin Salman och president Mohammed bin Zayed uteblev.

Denna frånvaro var ingen slump. Det var ett tydligt politiskt budskap – ett tecken på att något döljer sig bakom kulisserna.

Bara timmar efter toppmötet chockades världen av scener från Gaza: kollapsad säkerhet, väpnade miliser på gatorna och ett samhälle som förvandlats till en teater för organiserat kaos och våld. De blodiga händelserna påminde om de mörkaste dagarna under Islamiska statens framväxt.

Under de senaste dagarna har Hamas genomfört offentliga avrättningar av tiotals invånare i Gaza, enligt trovärdiga vittnesmål och videoklipp som spridits på nätet. Samtidigt har tunga vapen använts mot bostadsområden, bland annat mot familjen Daghmash i Gaza stad, vilket lett till civila dödsoffer och omfattande förstörelse i strid med alla mänskliga och juridiska normer.

Inom ramen för rollfördelning uttalade sig Mohammed Al-Hindi, biträdande generalsekreterare för Palestinska Islamiska Jihad, till Al Jazeera för tre dagar sedan: ”Motståndsfraktionerna har inte kommit överens om avväpning, och vi kommer inte att acceptera hot om att tvinga dem att avväpnas. Vi avvisar också utnämningen av en internationell högkommissionär för att styra Gaza, eftersom detta är en olaglig extern inblandning.”

Hans uttalande bekräftar att situationen rör sig mot en upplösning av avtalet och en återupptagning av kriget i Gaza.

Här återvänder vi till den saudiska och emiratiska ståndpunkten och vad den israeliske journalisten Dani Zaken avslöjade i en artikel publicerad i Israel Hayom med titeln: ”Processen att avsluta kriget på gränsen till kollaps, varnar Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.”

Zaken rapporterade att Saudiarabien och Förenade Arabemiraten förmedlade sina varningar till den amerikanska administrationen via Steve Witkoff och Jared Kushner, och påpekade att mellanhänderna Egypten, Qatar och Turkiet är för eftergivna mot Hamas när det gäller avväpningsfrågan.

Han betonade att fortsatt eftergivenhet kan underminera avtalet och sabotera vapenvilan, vilket hotar stabiliteten i Gaza och försvårar arbetet med att återföra gisslan.

I sina senaste uppmaningar till Washington varnade saudierna att om inget avgörande steg tas och mellanhändernas kurs inte ändras för att genomföra avtalsvillkoren med Hamas, kommer kungariket inte att delta i nästa fas av operationen eller i återuppbyggnadskonferensen i Kairo nästa månad. Samma hållning gäller för Förenade Arabemiraten, även om den är mindre hård.

Sammanfattningsvis visar allt detta att det är omöjligt att förena motstridiga perspektiv mellan länder som är uppriktigt engagerade i fred och andra som investerar i fientlighet och hat, och som försöker lura världen att de arbetar för stabilitet i Mellanöstern, samtidigt som de i verkligheten behärskar konsten att stödja en terrororganisation med alla möjliga bedrägliga medel, utan någon koppling till ansvarsfullt statsmannaskap.

Därför framstår en återkomst av kriget som oundviklig, om inte ett mirakel inträffar i en tid då världen har sagt farväl till mirakler.

Och ett sista ord till alla som stöder Hamas världen över: skulle ni acceptera att nazisterna styrde Tyskland efter kapitulationen 1945? De islamistiska extremistgrupperna är nazismen i vår tids skepnad.

Mohamed Saad Khiralla,
Politisk analytiker specialiserad på Mellanösterns angelägenheter och islamistiska rörelser samt opinionsskribent