Saad Khiralla: Så svarar de religiösa auktoriteterna om kvinnan

Denna text är den andra och sista av två delar i serien ”Kvinnor bakom heliga murar”.

I den första artikeln gick vi igenom ett antal koranverser och hadither som tillhör de mest centrala texterna i diskussionen om kvinnans ställning i islam. I denna andra och avslutande artikel fortsätter vi att komplettera bilden genom att stanna vid vissa framträdande religiösa institutioners ståndpunkter och inflytelserika tolkningar, innan vi når slutsatsen som ställer den centrala frågan:

I vilken utsträckning håller påståendet om ”hedrandet av kvinnan i islam” när det ställs inför en direkt läsning av själva texterna och tolkningarna?

Jag har tidigare presenterat åtta argument som jag vill understryka. Här följer det nionde och tionde argumentet.

För det nionde:

Al-Azhar, som ofta beskrivs som en av de främsta sunnimuslimska religiösa institutionerna i världen, behandlade genom sin ledare Ahmad al-Tayyib frågan om att slå en trotsig hustru i sitt ramadanprogram som sändes i egyptisk television år 2019.

Han sade att ett symboliskt slag utgör ett tredje alternativ efter förmaning och separation i sängen, och att syftet är fostran samt att såra kvinnans stolthet när hon uppträder överlägset mot sin make.

I själva verket har jag, fram till denna stund, svårt att förstå hur ett äktenskap överhuvudtaget kan fortsätta mellan en kvinna som har blivit slagen av sin make, och hur samlivet kan återställas efter en sådan allvarlig kränkning som oundvikligen lämnar djupa spår i både individens psyke och relationen mellan makarna.

För det tionde:

I många videor som finns tillgängliga i stor omfattning på sociala medier presenterar Sheikh al-Shaarawi sin uppfattning på ett sätt som ger intrycket att mannens slag mot sin hustru är något normalt som egentligen inte behöver diskuteras.

I vissa av sina uttalanden går han dessutom så långt att han menar att kvinnan, eftersom hennes make har sett hennes kropp, bör acceptera att han förolämpar henne och slår henne.

Al-Shaarawi, för den som inte känner till honom, kallas ofta ”de religiösa predikanternas imam”, vilket är det mest spridda smeknamnet för honom i den arabiska och muslimska världen. Han är också känd som en framstående korantolkare. Många muslimer betraktar honom som en betydelsefull referens i religiösa och kontroversiella frågor.

Han föddes den 15 april 1911 och avled den 17 juni 1998.

Slutsats

Jag har medvetet valt att behandla kvinnans ställning utifrån själva texterna, inte genom slagord eller idealiserade bilder som ofta sprids. Det jag har presenterat här är endast en liten del av det omfattande material som finns inom detta område.

Observera att de argument som jag har tagit upp handlar om kvinnan i situationer som, teoretiskt sett, betraktas som några av de mest fördelaktiga positionerna inom samma system: som hustru, arvtagare, dotter, vittne och inom ramen för den legitima sexuella relationen.

När det gäller krigsfångar, slavinnor och kvinnliga slavar, samt de regler, lagar, berättelser och historiska skildringar som har kopplats till dem, lämnar jag detta till läsarens egen reflektion.

Jag ställer därför följande fråga:

Om detta är den bild som framträder genom själva källorna, i vilken utsträckning kan påståendet om ”hedrandet av kvinnan i islam” stå emot en lugn och kritisk granskning av texterna och de historiska förhållandena?

Efter att ha gått igenom dessa texter, hadither, tolkningar och uttalanden från religiösa institutioner och personer som ofta betraktas som betydande referenser för muslimer, står jag inför en fråga som inte går att bortse från:

Jag lämnar det till varje läsare att själv svara efter att ha vägt argumenten, bortom känslor och bortom det arv av föreställningar som många har hört utan att själva granska och reflektera över dem.

Fotnot: Översättningar av koranverser, hadither och citerade uttalanden i denna artikelserie är skribentens egna, från arabiskan.