Hade Sydsvenskan gjort ett mysreportage med våldsbejakande högerextrema Aktivklubb, då hade det blivit ett ramaskri i traditionell media med rubriker som: ”Skåne-tidning myser med nazister” eller ”Sydsvenskan rekryterar åt fascister”.

Det hade ju varit i sin ordning, eftersom man inte ska göra mysrepotage med våldsbejakande extremister av något slag. Men nu är det inte så. Nu myser Sydsvenskan med vänsterextremister, under rubriken ”Styrketräning har blivit en högergrej – men i Malmö finns ett socialistiskt gym”. Det är knäpptyst från traditionell media.

”Men vänsterextremister, hur menar du nu? Det är ju bara ett gym?” Så tänker kanske några. Så är det inte. Collective Effort beskriver sig själva som en ”socialistisk idrottsförening”. Men det har rapporterats om att föreningen har kopplingar till vänsterextrema AFA. I deras lokaler kan man finna slagpåsar föreställande Jimmie Åkesson. Man rapporterar även att grundaren av föreningen har publicerat bilder innehållande ett AFA-märkt basebollträ med texten ”Antifascistisk brännboll”. Många av medlemmarna i föreningen är inblandade i vänsteraktivism. Dessutom är Collective Effort ett kampsportsgym, vilket betyder att man lär ut hur man slåss i gymmets lokaler.

Föreningar i Sverige kan få ekonomiskt stöd från staten, främst genom Riksidrottsförbundet och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Enligt Collective Effort så är de anslutna till Svenska Muaythaiförbundet och Riksidrottsförbundet. Om de får stöd innebär det att våra skattepengar finansierar extremism. Jag satte mig ned och sökte runt lite, och Aktivklubb har inte lyckats med det konstycket, ser det ut som.

Man brukar beskriva vänsterextremism som mindre farlig. Man säger att vänsterextrema är mindre våldsamma. Men jag vet inte om jag håller med. Visst är det så att det inte finns många mord i Sverige som har utförts av vänsterextremister. Om man ska tro vissa så har inte ett enda mord utförts av en vänsterextremist. Jag tror dock att om man inte är högerextremist eller islamist så hamnar mordet automatiskt under ”vanliga brott”. Viljan att begå mord är ju i alla fall dokumenterad. Eftersom det dessutom finns mord utförda av vänsterextremister utomlands, varför skulle det inte hända i Sverige?

Även om mord är mindre vanligt bland vänsterextremister så anser jag att de är precis lika farliga som högerextremister och islamister. De använder hot och våld precis som högerextremister och islamister. Ibland skiljer sig vänsterextremas mål från de andra extremisternas, men de är jämförbara. De hotar politiker och företagsägare. De kastar stenar och hotar poliser. De hotar och våldför sig inte bara på högerextremister, utan de går på vanliga medborgare.

Men det finns en viss skillnad i hur det rapporteras om dem i nyheterna. Jag tror ingen har missat alla de artiklar som skrevs om de fyra medlemmarna ur Aktivklubb som härjade och misshandlade folk i Stockholm en natt. Bra täckning i medier överlag, precis som det ska vara när det gäller våldsamma extremister. Men hur hanterade man situationen där en Palestina aktivist misshandlade en man mitt på ljusa dagen i Uddevalla?

I alternativa medier täckte man händelsen bra, men i traditionella medier så fick man nästan känslan av att det till och med kunde ha varit aktivisten som fick stryk. På SR:s hemsida möts man av rubriken ”Man misstänks för grov misshandel vid Palestinademonstration” och om man lyssnar på inslaget så får man aldrig veta att det var just aktivisten som misshandlat en oskyldig man. Detta är ett exempel av många där man nästan försöker skydda vänsterextremism i media.

Ibland känns det nästan som om vänsterextremister får stöd av vissa journalister. Hur menar jag nu då? I det här reportaget från Sydsvenskan med Collective Effort, så gör man ju i stort sett reklam för en socialistisk version av Aktivklubb. Det är väl stöd? Janne Josefsson och Ola Sandstig gjorde en av de få dokumentärerna om vänsterextremism i Sverige, Uppdrag Granskning: Det goda våldet. Dokumentären ledde nästan till lynchstämning bland journalister i Sverige.

Janne och Ola ansågs vara förrädare eftersom de bröt mot någon oskriven journalistlag. Jag har även sett en intervju med Janne Josefsson där han uttrycker att det fanns ett internt motstånd på SVT under skapandet av dokumentären. Vissa journalister ansåg att vänsterextremisterna var på deras sida. Är inte det ett stöd? Om du försöker hitta ”Det goda våldet” på SVT Play så kommer du gå bet förresten. Jag undrar vad det beror på.

Kan det vara så att vänsterextremism inte anses vara ett stort problem på grund av hur det rapporteras om den typen av extremism, och hur traditionella medier behandlar vänsterextremister? Om man inte pratar om ett problem så finns ju inte problemet på samma sätt.

När vi ändå är inne på hur traditionella medier behandlar vänsterextremister så finns det mycket att ösa ur. Jag tror inte att jag har hört talas om någon högerextremist som fått jobb på SVT eller Aftonbladet. Jag får ta en vanlig journalist som begick en dödssynd inom mainstreammedia. Hans Gunnar Sandelin, svensk socionom och journalist, skrev 2008 en debattartikel som fick rubriken ”Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna”.

Sandelin beskrev vad han uppfattade som en nationell mörkläggning av ideologiska skäl i allt som rörde invandrar-, asyl- och flyktingfrågor och att debatten hindrades av politisk korrekthet. Han blev totalt cancelerad och fick sin karriär förstörd. Trots att han fick rätt i slutändan så har han aldrig fått någon ursäkt.

Vi kan jämföra det med en av grundarna av Antifascistisk aktion (AFA), Mathias Wåg. Han är inte blyg över att han har bakgrund i våldsvänstern och har inga problem med sin journalistkarriär trots att han är dömd för ett olaga intrång mot Dagens Nyheter 1995. Wåg är dessutom 2024 dömd att betala skadestånd därför att han kränkande offentliggjorde att en person med högerextrem bakgrund var dömd för dråp. Men det är kanske bra att ha i sitt CV som journalist?

Sen har vi Martin Fredriksson som var en del av en vänsterautonom rörelse som brandbombade ett S-kommunalråd i Linköping. Tretton år senare vann Fredriksson det finaste priset för grävande journalister, Guldspaden, och blev nominerad till Stora journalistpriset. Fredriksson har även dömts för misshandel av en politisk motståndare.

Vi har även vänsterextremister som sitter som gäster i tv-soffan hos SVT och TV4. Tobias Hübinette, etablerad expert på rasism, vithetsstudier, adoptioner och högerextremism. Han har också ett förflutet från den autonoma vänstern i Uppsala samt AFA, för att nämna några av de organisationer han tillhörde.

Hübinette skrev en gång i Creol, nr. 1/1996: ”Att känna eller t.o.m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar.” Han har också erkänt (Svartvitt, nr. 1/1996) att ”Jag började helt enkelt attackera och mer eller mindre misshandla personer som betedde sig rasistiskt i min närhet. Det kunde röra sig om allt från fullfjädrade skinheads, till barn i skolåldern eller äldre herrar och damer.”

Han har nu tagit sitt hat för vita män och klätt det i finkläder och blivit forskare. I dag pratar han om vit melankoli (white melancholy), en slags kollektiv sorg och nostalgi bland vita svenskar (särskilt män) över förlusten av ett homogent, ”rent” Sverige. Om man skalar bort den fina forskartiteln blir det lika trovärdigt som om TV4 bjöd in en av de fyra Aktivklubb-extremisterna för att generalisera över invandrare, om du frågar mig.

När vi ändå är inne på Hübinette, kan vi ju ta upp tidningen han var med att grunda – Expo. I denna skrift kan vi hitta en artikel med rubriken ”Fascistisk självförbättring”. Jag tror det räcker med att läsa inledningen på artikeln: ”Gymtimmar, vildmarksturer, kött och kosttillskott. Renlevnadsideal och självförbättring har alltid gått hand i hand med fascismen – både för att rekrytera nya anhängare och dra in pengar.” Man gör helt rätt liknelser från Aktivklubbarna till fascistiska ungdomsorganisationer som andra världskrigets Tysklands Hitlerjugend, Mussolinis Gioventù Italiana del Littorio och Francos Frente de Juventudes.

Men man glömmer att liknande metoder används för att ”rekrytera nya anhängare” för all typ av radikalisering. Höger, vänster, religiös radikalisering använder liknande metoder. Sovjetunionen hade en organisation som ofta jämförs med Hitlerjugend – den hette Komsomol. Dagens Kina har ”Kommunistiska ungdomsförbundet i Kina” och ”Kinas unga pionjärer”. Nordkorea har organisationer som är mycket lika Hitlerjugend – de är bland de mest extrema exemplen på statlig ungdomsindoktrinering i världen idag. Inom islamistisk radikalisering finns flera exempel på organisationer eller program som liknar Hitlerjugend.

Historiker och rapporter (exempelvis från Quilliam Foundation och CTC vid West Point) jämför ofta dessa med Hitlerjugend, då de studerar nazistiska metoder för att skapa ”perfekta” soldater. Skillnaden är att islamistiska versioner ofta är mer decentraliserade, fokuserar på religiös extremism och inkluderar barnsoldater i aktiva konflikter. Ett exempel på detta är Cubs of the Caliphate (ISIS). Samtliga av dess organisationer utnyttjar ungdomars formbarhet, gruppdynamik och längtan efter tillhörighet för att skapa lojala, ideologiskt drivna individer som är redo att stödja (eller utföra) våld, propaganda eller samhällskontroll.

Så har vi då det socialistiska gymmet i Malmö, Collective Effort. Jag tror knappast att det kommer att utredas i mainstreammedia. Det vore ju intressant att se vad de skulle komma fram till om de gjorde ett seriöst gräv. Men med tanke på hur mycket slack mainstreammedia ger vänsterextremister, så tror jag att det antingen inte utreds eller så får man bara en utredning som liknar reportaget om misshandeln i Uddevalla – ett spel för gallerierna.

Jag har inget emot att media i allmänhet motarbetar organisationer som Aktivklubbarna. Det är bra. Vi behöver inte mer våld eller extremism i vårt samhälle. Det jag anser är fel är att medierna inte motarbetar all extremism och radikalisering. Vänsterextremism är farlig, men också tyvärr accepterad och ibland även påhejad av mainstreammedia, om du frågar mig.

Jag är glad att alternativa medier finns och fyller ut där mainstreammedia blundar.

Birger Salt

EDIT: Texten innehöll tidigare felaktiga uppgifter om Mathias Wåg, som nu är rättade.