Journalisten Gunnar Sandelin uppfattades som kontroversiell i media efter att han 2008 skrev en debattartikel i Dagens Nyheter om att media mörkar frågor om invandring.

Sandelin fick svar på sin artikel i form av krönikor i Aftonbladet från Jan Guillou. I en av krönikorna anklagades Sandelins artikel för att vara konspirationsteoretisk och Guillou jämförde bland annat kostnaden av invandrare med kostnaden för norrlänningar.

– Media har bedrivit agendajournalistik och mer eller mindre tystat röster som varit kritiska och brunstämplat dem ganska tidigt. Jag försökte hela tiden argumentera med fakta från bland annat SCB och Migrationsverket, säger Gunnar Sandelin till Bulletin.

Bättre i dag, men för sent

Sandelin menar att media skapade en offermentalitet kring invandrare. Han menar att mentaliteten i sin tur skapade en ängslighet gentemot kritik mot invandring, vilket ofta ansågs vara rasism.

– Jag jobbade sex år som nyhetsreporter på Sveriges Television och det var ju likadant där, att vi skulle stå på invandrarnas sida. Det handlade inte om konsekvensneutralitet utan vi skulle stå på de svagas sida. All kritik som kom från invandringskritiskt håll skulle mer eller mindre misstänkliggöras, säger Gunnar Sandelin.

Efter debattartikeln i DN deltog Sandelin i SVT:s program Debatt. I programmet, som leddes av Janne Josefsson, hade tittarna möjlighet att rösta om huruvida de anser att media mörkar fakta om invandringen. 91 procent ansåg i programmets tittarundersökning att så var fallet.

– Det är bättre i dag men det är för sent för att göra något åt de problem som massinvandringen har skapat. Det var tvunget att gå så långt så att vi fick den här gängkriminaliteten, skjutningarna och infiltreringen av myndigheter. Det var inte förrän polisledningen konstaterade att det finns 40 kriminella klaner i Sverige som media började lätta på trycket lite.

Ett ideologiskt offerskap

Anledningen till varför journalister ansåg att invandrare tillhörde ett speciellt offerskap som de var tvungna att beskydda kommer från en vänsterideologi enligt Sandelin. Enligt honom behandlade journalistkåren den svenska underklassen och arbetarklassen på ett liknande sätt tidigare.

– Från början var det så att vi skulle stå på underklassens och arbetarklassens sida. Det var rätt uttalat att man ville vara solidarisk med dem. Men när arbetarklassen inte ville göra några större samhällsförändringar så tog man de utomeuropeiska asylinvandrarna och deras anhöriga till sitt hjärta och skapade en ideologi av det.

När Sandelin jobbade på SVT talade redaktionen om Nisse i Hökarängen som den genomsnittliga tittaren. Sandelin anser att SVT försökte uppfostra tittaren i stället för att objektivt rapportera.

– Man såg svensken som latent rasistisk eller latent främligsfientlig. Nisse i Hökarängen var en genomsnittstittare som man skulle uppfostra. Man såg honom kanske inte alltid som rasistisk men det var en genomsnittstittare i alla fall som borde bli upplyst.

Positiv och polariserande utveckling

Gunnar Sandelin berättar också att han haft kollegor som inte framfört kritik på redaktionerna de jobbat på, men som i privata konversationer håller med Gunnar. Han har även förståelse för att många inte är helt ärliga på en redaktion.

– Jag tror att självcensuren har varit väldigt stor. Jag har samtidigt en viss förståelse för att man som ung journalist med en karriär framför sig, kan vara rädd för att sätta den ur spel. Men det är ju ingenting som hedrar dem.

Digitaliseringen ser Gunnar Sandelin som något positivt när det gäller medias utveckling. Han anser att medieklimatet ibland har polariserats av digitaliseringen, men säger att det till största del varit positivt.

– Utan alternativmedia på nätet hade vi inte fått informationen som vi har. Jag hade inte nått ut med mina artiklar. Samtidigt kan jag hålla med om att det finns en polarisering och att det kräver mer från läsaren. Människor måste i större utsträckning faktagranska själva.