I Sverige har vi en situation där det är fullt tillåtet att sälja och marknadsföra sexuella tjänster, viket stimulerar utbudet av en tjänst som i sin tur är brottslig att köpa, och detta utan att samhället kan göra något åt saken. Det är hög tid att göra upp med den feministiska dubbelmoral som tillåtits styra synen på sexförsäljning, skriver Torsten Sandström.
Som bekant är den svenska dubbelmoralen skriande när det kommer till synen på prostitution. I stället för att som brukligt är i utlandet antingen kriminalisera såväl köpare som säljare eller släppa prostitutionen fri, så har Sverige med mallig stolthet valt att enbart straffbelägga köparen, alltså i normalfallet mannen. Kännetecknande för den svenska enögdheten är ett uttalade av en kvinnlig utredare på Brå som häromdagen i SR P1 utfärdade följande varning rörande kritik mot unga tjejer som säljer sex: Vi får ”inte skambelägga flickan!”
Läs även: Socialdemokratisk riksdagsledamot avgår efter misstänkt sexköp
Detta tydliga politiska val skapar stora problem jämfört med ett ömsesidigt förbud för såväl köpare som säljare. Det främsta problemet är att säljaren, alltså kvinnan, så att säga kommer att verka under radarn. Hennes utmanande utbud av sextjänster är ju lagliga. I och med att hennes verksamhet är grön kan polisen inte med full aktivitet jaga efter brottslingar. Den som lockar till köp av sex – och faktiskt medverkar till prostitutionen – får så att säga samhällets stöd och engagemang.
Dessutom främjar lagligt säljande av sex import av prostituerade och så kallad trafficking, samt att unga tjejer och barn dras till intima möten med män under sockrade förhållanden, så kallad sugardating. Sammantaget medför alltså den svenska dubbelmoralen stora problem. Polisens resurser slösas bort. Jag påstår att rättsläget till och med ökar sexhandeln i Sverige.
I Brå-rapporten 2022:4, ”Utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling”, lyfter myndigheten kortfattat fram sugardating på samma enögda svenska vis. I sammanfattningen skriver Brå:
Utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling är ett allvarligt brott och mörkertalet bedöms som stort. Brås bedömning är att polis och socialtjänst gemensamt behöver säkerställa att ett uppsökande arbete kommer till stånd.
Läs även: SKR:s styrelseordförande avgår efter misstänkt sexköp
Visst är det ett brott enligt gällande rätt. Och till följd av den svenska dogmen om kvinnans straffrihet blir brottet förstås större ju yngre säljaren av sex är. Men Brå trampar bara vidare i feminismens spår vad gäller sugardating. I rapporten föreslås följaktligen att våldtäktslagstiftningen måste prövas mot sugardaddies som lockat till sig unga tjejer.
Enligt min mening har således den svenska sexbrottssynen hamnat i en återvändsgränd där stora samhällsresurser förslösas och sexhandeln tycks öka, av samhällets uppmärksamhet att döma. Om rättvisa ska skipas och en minskning av sexköpen verkligen ske måste antingen säljaren, vanligen kvinnan, dras in i förbudszonen eller så måste sexköp legaliseras, så som i Tyskland. Jag känner stor osäkerhet inför detta val, men stannar för ett ömsesidigt förbud, i syfte att motverka trafficking och sugardating. I båda fallen innebär en kriminalisering en tydlig och allvarlig signal till kvinnan samt till polisen.
Det gäller alltså för lagstiftaren att skingra den feministiska dogmatiken kring sexhandel i syfte att finna ett säkrare fotfäste än dagens dubbelmoral avseende sexköp. I och med att mitt budskap närmast är belagt med tabu kommer det antagligen bara att leda till ilskna angrepp på en förstockad äldre man.
Läs även: Sandström: Med sexualiteten som säkerhetsventil
Men ämnet är viktigt och ett typexempel på hur politisk ideologi kan löpa amok och medföra att en rättslig principfråga får en lösning som sannolikt försvårar ambitionen att begränsa sexhandeln. Vi ser än en gång hur en kontraproduktiv feminism skapar allvarliga samhällsproblem.
