En nederländsk professor, Hanno Sauer, har gett ut en bok – The Invention of Good and Evil – som handlar om människans biologiska och moraliska utveckling sedan tidernas begynnelse. Boken fick positiv uppmärksamhet i The Economist den 12/10 2025. Tesen är inte ny, det vill säga att bättre moral under århundraden trängt ut sämre attityder. Men Sauers vinklingar är intressanta.

Människans civilisering är ett tema som har blivit känt för många. Vår förmåga till samarbete har under årtusenden revolutionerat mångt och mycket. Inte bara teknik samt sociala och ekonomiska förhållanden, utan även våra moraliska föreställningar eller attityder. Från jägarnas ursprungligt aggressiva kamp mot främlingar har människor funnit det bättre att – trots allt – sluta sig samman under elitens ledarskap och lagstiftning. Rätten och kristenhetens normer har på så vis satt djupa avtryck hos folken.

Till detta kommer upplysningens budskap om individens fria val. Vidare har Individualismens budskap länge fått en fastare grund genom kontraktsrättens expansion. Härigenom skapas en vurm för människans frihet, det vill säga basen för den västerländska demokratin. Kollektivismens samhälle – representerat av bonde- och arbetarrörelser – har gjort sitt för förnyelse och lever idag en alltmer tynande tillvaro.

Att utvecklingen allmänt sett medfört en mer fredlig moral är tydligt, även om fruktansvärda krig fortfarande bryter ut. Men människor i väst avfärdar alltmer våld som metod för problemlösning. Ändå existerar fortfarande klankulturer i Sverige via invandring, som bidrar till brutala skeenden i storstädernas förorter. Utan tvekan har dock våra umgängesformer samtidigt blivit mer förfinande, i den meningen att respekten för andra och kritik av brutala metoder och ord för problemlösning skördat framgångar i vardagen.

Men i mediernas samhälle beter sig ändå alltfler som vi får lära oss av auktoriteter av skilda slag. I normalfallet agerar flertalet människor på samma vis inbördes, trots individualismens budskap om frihet och självförverkligande.

Sedan omkring ett decennium tillbaka har på så vis individualismens slagit knut på sig. Vänsterliberala ideologer har skapat nya moraliska koder för äldre partier knutna till bönder, fabriksarbetare och fria yrken. De gamla politiska partierna har sadlat om och satsat på frågor som man uppfattar som civiliserat fredliga och i synnerhet moraliskt goda.

Tidiga tecken på detta är framväxten av olika fredsrörelser i västerlandet. En satsning på globalism har blivit en del av den nya moralen. FN har av de vänsterliberala setts som ledare för framtidens samhälle. Detta trots att merparten människor på vår planet lever under olika auktoritära och icke-demokratiska regimer.

FN och många stater gjort stora ekonomiska satsningar på fattiga diktaturer. Resultatet har enligt min bedömning sällan blivit lyckat i mått av fredlighet, välstånd eller traditionella demokratiska värderingar. I nutid ser vi hur ett stort block av diktatoriska och delvis religiöst auktoritära stater sluter sig samman och slår på krigets trummor.

Även klimatfrågan utvecklas av de vänsterliberala bort från det vetenskapliga, tekniska och ekonomiska fundamentet. Ett sansat demokratiskt samtal har gett vika för symbolpolitik, tuggande av teser och rättsstridig aktivism.

Jag menar därför att tesen om samhällens utveckling i en fredligare och mer civiliserad riktning måste sättas ifråga. Till bilden hör nämligen en alltmer kategorisk och långt dragen diskussion i olika ämnen. Rasism har blivit ett slagträ, delvis ett tabu, där endast den som själv är rasifierad har rätt att yttra sig. Feminismen följer en liknande linje. Kvinnor ges tolkningsföreträde, även angående det manliga könet. Och högst ovetenskapliga åsikter om att kön saknar biologisk grund förs fram via ord om att varje människa väljer sitt kön (alltså inte bara sin sexualitet).

Den föreskrivna civiliserande fredligheten får dessutom en extrem tolkning. Inte bara så att terroristers våld förklaras som nödvändigt på grund av att de utsatts för förtryck, utan också så att den angripnes försvar - såsom i fallet Israel - förklaras som i strid med folkrätten. Själva begreppet ”våld” har dessutom getts en vittomfattande tolkning. Alla obehagliga samhällsyttringar ges denna etikett. Jag hör till och med jurister tala om ekonomiskt, psykiskt, och tyst våld! Woke innebär enligt min mening att det öppna demokratiska samtalet eroderar.

När ”våld” blir allomfattande saknar det betydelse. Innebörden är att vanlig begreppsbildning och förnuftiga distinktioner faller till marken. Demokratins ideal suddas ut.