I krönikan ”Vindkraftens elefant i kommunen” argumenterar Christian Sandström för att det starka lokala motståndet mot vindkraft inte är ett uttryck för okunskap eller populism, utan ett rationellt svar på konkreta erfarenheter ute i Sveriges kommuner.
Christian Sandström skriver att vindkraften ofta stoppas på kommunal nivå av skäl som sällan diskuteras öppet. Han pekar på att majoriteten av vindkraftsprojekt numera avslås lokalt och menar att detta inte enbart beror på bristande lönsamhet, utan på en samlad bild av negativa konsekvenser för kommuner och boende.
I krönikan lyfter Sandström fram att många vindkraftsbolag är finansiella konstruktioner utan anställda, ofta utlandsägda och med höga skulder, vilket gör dem anonyma och svåransvariga på lokal nivå. Han beskriver vindkraften som en ”osympatisk samhällsmedborgare” som lämnar begränsade lokala nyttor men betydande risker efter sig.
Christian Sandström tar också upp miljöproblem och säkerhetsbrister vid vindkraftsanläggningar, samt hänvisar till forskning och rättsfall som visar på kraftigt sänkta fastighetsvärden nära vindkraftverk. Enligt honom innebär detta stora privatekonomiska förluster för enskilda hushåll och sammantaget tiotals miljarder kronor i värdeminskningar.
Krönikans slutsats är att vindkraftens negativa lokala effekter är den ”elefant i rummet” som branschen och delar av debatten undviker att tala om. Christian Sandström skriver att en industri som inte erkänner eller tar ansvar för sådana konsekvenser riskerar att förlora sin legitimitet – oavsett hur starkt den kopplas till den gröna omställningen.
