Jag har skrivit mycket kritiskt om folkrätten. Det är inte så att jag motsätter mig mellanstatliga regler om centrala problem. Mina skriverier rör främst de folkrättsliga reglernas gummikaraktär. De lyder normalt som religiösa budord. Och de kan inte tillämpas som ordinära juridiska principer, där ett nät av regler med undantag läggs till grund för utlösning av påföljder.

Följden blir självfallet att domarnas politiska åsikter styr tillämpningen. Reglerna är många gånger ”sköna”, men alltså sega som gummi. Se bara på en central regel i den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, EKMR:

Artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv

1. 1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
   2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

Det är självklart att när denna vackra men flummiga regel ska tillämpas på vardagliga mänskliga skeenden i Europa så blir det politik. Många rättsfall rör utvisningar av brottslingar.

Ett annat exempel rör variationen i menyer på fängelser som inte uppskattas av de intagna. Ytterligare ett rättsfall rör avsaknaden i Schweiz av lagregler om hur äldre kvinnor ska skyddas från klimatets uppvärmning. Enligt min mening blir tillämpningen av Art 8 EKMR som att hantera ett dragspel. Det flesta läten är möjliga att mana fram genom att slita i bälgen.

Gummistrukturen medför också att talet om ”en regelbaserad världsordning” blir synnerligen knepigt. För att detta slagord ska gälla på världsarenan krävs att alla berörda makthavare respekterar folkrättens regler. I så fall finns åtminstone möjligheter till ett ordnat regelbaserat samtal. Problemet är som alla vet att respekten för folkrätten hos ledarna för många folkrika och starka stater är låg. Hursomhelst blir utfallet som sagt osäkert genom att reglerna är som verserna i en psalmbok.

Någon tycker kanske att en ensidig tillämpning är tillräcklig även mot en nation som inte godkänner reglerna. David ställs mot Goliat. Vi erinrar oss med andra ord det kristna budskapet att vända andra kinden till. Men detta är inte juridisk problemlösning av det slag som det moderna samhället kräver och där utförliga regler ska styra domarnas tillämpning av rätten. Enligt min åsikt kan man bara tala om lag och rätt om det existerar tydliga regler mellan subjekt som alla binds av lagens ord.

I grunden medför därför den folkrättsliga oklarheten att det blir svårt att avgöra om ett brott mot folkrätten ska betraktas som något ont. Mycket talar för att USA:s pågående anfallskrig mot Iran strider mot åtskilliga folkrättsliga regler. Märk att USA i grunden av skilda skäl avstått från att skriva under åtskilliga folkrättsliga konventioner.

Men är påståendet självklart att ett bekrigande av de mordiska mullornas stat är något dåligt? Det är mycket möjligt att anfallet inte leder till att mullornas regim störtas. Men enbart ett försök att ge demokratiska krafter i Iran en plattform för demokrati är förstås något synnerligen vackert.

I massmedierna ser vi hur folkrättsliga experter vrider sig som maskar då de ska svara på om anfallet på Iran är något dåligt. En Stockholmsprofet löste problemet genom att svara något i stil att kriget strider mot folkrätten men kanske är moraliskt. Man kan alltså tala om omoralisk folkrätt enligt denna siare!

När jag var ung i Stockholm löd slangfrasen: ”sila snacket, kisen”. Jag menar således att de myckna ordandet om en ”regelbaserad världsordning” måste ersättas av ett lugnt och sansat samtal om folkrättens möjligheter och problem. Det gäller att sluta leka med orden!

Det öppna samtalet saknar jag idag. Svenska politiker agerar som pratmakare. Och landets folkrättsliga profeter uppträder som mullor. Det vi hör låter som ett budskap från ett möte på Maranata.