Storbritanniens kris handlar om långt mer än Keir Starmers avgång. Roten ligger i välfärden, invandringspolitiken och en vänsterliberal offerideologi som vägrar se människans eget ansvar, skriver Torsten Sandström.
Efter att ha lyssnat på SR/SVT:s analyser av Keir Starmers avgång som premiärminister blir man inte klokare. Särskilt SVT framstår som rena kvällspressjournalistiken där vänstersinnade journalister bedrar folket. Journalister från vänster färmår nämligen inte kritiskt analysera verkligheten. Alltid ska den egna visionen av fakta fram. Vidare hoppas de ständigt på bättre tider för sina egna partivänner.
I UK:s fall ska detta ske genom en mer folklig labourledare, Andy Burnham. Alla någotsånär insatta förstår att problemen är mycket djupare än Starmer. Det rör hans förflutna, Labours politik och inte minst nationens makthavares misstag.
I grunden rör det välfärden. Men också invandringspolitiken med sina föreningar till arbetsmarknaden. Nationen har fastnat i sin egen imperiehistoria och därför inte förmått hålla öns gränser stängda. Med invandring i stor skala har problemen stockat sig. UK är som bekant segregerat på flera plan, rika och fattiga, invandrare och britter, londonbor och landsbygden, EU och Brexit osv. Droger, våld och dödlig kriminalitet i stor skala på gator, skolor och i hemmen har blivit nationens vardagliga dilemma. Vi känner igen det från Sverige.
Jag tycker alla borde läsa Theodore Dalrymple´s fina bok ”Livet på samhällets botten”, 2008. Undertexten lyder: ”Världsbilden som skapar underklassen”. Han är psykiater, och har länge jobbat på fängelsesjukhus och där mött ett tvärsnitt av de många människor som spårat ur. Alltså individer som politikerna ständigt ser som offer för ett orättfärdigt samhälle. Detta istället för att med morot och piska forma mönster i samhället för eget tagande av ansvar. Dalrymple blottlägger människans fria vilja bakom offerideologin.
Keir Starmer är nämligen urtypen av detta slags politiker. Alltså en vänsterliberal drömmare som i sin stora godhet (enligt synen på sig själv) fortlöpande agerat passivt och försatt nationen i ett trauma. Dessutom en man som predikat folkrättens flummiga evangelium i stället för förnuftets trista men i allmänhet effektivare budskap för att lösa samhällsproblem.
Nu över till den inspiration jag fick häromdagen till dagens text. Det gäller Håkan Boströms ledare av hög klass i GP. Här hans goda analys av UK:s och Labours situation. Läs och begrunda!
Torsten Sandström
