Trump följer inte reglerna. Men är det hans problem, eller vårt? I slutändan kräver en moralisk världsordning styrka för att upprätthållas. Styrkan måste komma först, skriver Torsten Sandström. Världen tillhör dem som tar för sig.
Efter USA:s räd i Venezuela såg jag igår kväll ett jättelångt och segt anförande från Donald Trump på CNN. Ett försvarstal. Knarkets sydamerikanska president Maduro måste fängslas och åtalas. Och USA-företagen som fråntagits sina oljeresurser skulle få sitt.
Okej, världen har fått en diktator mindre, Maduro är nu fängslad i New York. USA:s president gnuggar händerna. Men den som höjer blicken ser en illavarslande utveckling. Om Trump tar det han vill. Varför ska inte Putin få Ukraina? Och Kina tillåtas ta Taiwan?
Och medan EU håller på att spela bort sina kort tar kanske snart Trump över Grönland? Jag ser en ny vändning i civilisationernas kamp. Å ena sidan en samling auktoritära ledare som delar på världen efter egna önskningar (och utan att lägga sig i kamraternas agerande inom deras sfärer). Å andra sidan ett antal skamfilade demokratier i främst Europa. Skamfilade för att de för en politik enligt en politisk regelbok, utan att främst se till sina egna folks ekonomiska, kulturella och politiska intressen. Illa ute för att man satsat miljard efter miljard på drömmar som inte visat sig framgångsrika, det vill säga federalism, regelhysteri och klimatskräck. Ett EU med internt splittrade medlemmar, syd mot nord, auktoritära mot demokrater, slösaktiga mot sparsamma.
SE ÄVEN: Holmgren: Venezuela – Folkrätten skyddar makten, inte folket
För Europas ledare har folkrättsliga drömmar – om reglering, globalism och öppna gränser – varit viktigare än klok hushållning med nationella resurser samt inriktning på affärsmässiga och folkliga behov. Följden har blivit massinvandring, nedrustning, betonglagstiftning, arbetslöshet, bostadsbrist och annan hopplöshet.
Just nu diskuterar svenska medier om Trumps stridsåtgärd varit i strid med folkrätten. Den ena professorn efter den andra lägger pannan i djupa veck. De flesta folkrättare säger att Trump agerat i strid mot folkrätten. Men ingen ser att folkrätten är som ett tuggummi. Så här säger FN själv i en rapport 2001 ”The Responsibility to Protect”, därför kallad R2P (märk det kursiva) :
”Enligt principen R2P har alla suveräna stater en skyldighet att skydda den egna befolkningen mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten samt att vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga sådana brott. När en befolkning är utsatt för svårt lidande, och staten i fråga inte vill eller kan stoppa lidandet, faller ansvaret att skydda över på det internationella samfundet. R2P innehåller tre moment; skyldighet att förebygga, skyldighet att reagera och skyldighet att återuppbygga.”
Reglerna är ett förslag. Ändå är den folkrättsliga dimman tät. Den som lyfter blicken över gummireglerna ser något annat som sker i vår värld. Civilisationer som tar för sig eller går under.
