
Svenska politiker har en alldeles för naiv inställning till krigisk islam och till de makter som använder den krigiska islamismen inom vårt land, med hjälp av stora summor pengar.
Världens allra äldsta trosuppfattningar baserades i allmänhet på gudomligheter i flertalets form. Mängder av andligheter gavs på så vis plats inom ett och samma samhälle. Andar och heliga väsen umgicks tämligen fredligt. Ingen av gudomligheterna gavs ensamrätt.
Därför blev de abrahamitiska religionernas ankomst en problematisk vändpunkt. För såväl judar, kristna som muslimer vilar tron på en ensam gudom. I fokus står en central gudsgestalt – om än i rollen som fader, son eller profet. Centraliseringen blir en källa till konflikter. Framför allt genom kopplingen till makteliter som använder religionen för egna maktsyften. Då kristendom och islam etablerats visar historien framväxten av krigisk kamp för de egna trossatserna. Såväl kristna som muslimska krigare slog varandra blodiga under en mörk medeltid. Religiöst dödande syns även i idag.
Min poäng är att detta i nutid ställer hyllandet av religionsfrihet på huvudet inom demokratiska samhällen i väst. Kristendomen har i vår tid (huvudsakligen) kommit att ta avstånd från en samhällskamp på religiös grund. Även om Koranen i grunden inte vilar på ett krigsbudskap (jihad) så har religiösa skolor inom islam inte avhållit sig från att sprida sin tro via blodigt våld. Värst är att ofantliga rikedomar i olja och gas – sedan en handfull decennier – gett flera stater i Mellanöstern möjlighet att finansiera krig och terror. Flera grupper av jihadister har mottagit enorma penningbelopp för våldsdåd.
Dödandet av omkring 3000 oskyldiga i 11 september-attackerna borde ha blivit en läxa för världens demokratier. Det verkar ändå inte som man i väst fullt ut dragit lärdomar av detta. För exempelvis svensk del syns fortfarande en naiv inställning till den goda tanken om religionsfrihet. Trots klanernas våldsdåd agerar politiker och mediernas anställda inte bara passivt utan ibland faktiskt med aktivt stöd för islam!
Jag menar självfallet inte att muslimer ska förtryckas. Men svenska politiker måste ta kraftigt avstånd från alla tecken på extrem islamsk aktivism. Muslimsk fundamentalism måste med kraft motverkas. Rådande hukande attityd är farlig. Islamsk invandring bör motverkas. Religiösa skolor ska inte godtas inom ett annars profant svenskt skolsystem. Klädsel som framhäver val av religion ska inte tillåtas inom den svenska offentligheten. Offentliga bidrag till specifikt religiösa kulturyttringar ska ges med största restriktivitet och under tuff kontroll. Vi måste dra lärdom av hur extrema islamister agerar under skydd av en demokratisk öppenhet!
Kriget i Gaza illustrerar tydligt vådorna av externt finansierad islamsk terror. Ändå tar en stor del av svenska politiker och medier inte tydligt ställning mot den roll som PLO, Fatah och Hamas spelar via stöd från exempelvis Qatar och Saudiarabien. Socialdemokratin, V och Mp har länge flörtat med extremister som inte bara fått pengar från skurkstater utan också från svenska staten. Som bekant har Palestina godtagits diplomatiskt, trots uppenbar brist på vilja och förmåga till demokrati. Sverige spelar islams extremister i händerna.
Dessutom tycks SR och SVT samt majoriteten svenska journalister inte inse att islamsk aktivism är oförenlig med svensk demokrati. Journalisters upprop mot Israel samt deras hyllande av Greta T:s vänskapande med Hamas är något allvarligt.
En naivt tillämpad svensk religionsfrihet har utvecklats till att bli extremisternas bästa vän. Resultatet blir problem nu och i framtiden.