De flesta riksdagsledamöter – 305 av 349 – har jobbat inom näringslivet. Däremot är arbetslivserfarenheten från näringslivet mycket lägre än för resten av den svenska befolkningen.

Enligt en analys från Statistikmyndigheten (SCB) har riksdagsledamöterna jobbat nästan hälften så många år inom näringslivet som genomsnittssvensken.

När det kommer till den offentliga sektorn – som jobb inom stat, region eller kommun – gäller det omvända läget. I den sektorn har riksdagens ledamöter jobbat mer än dubbelt så många år som resten av befolkningen.

Patrik Öhberg, statsvetare vid Göteborgs universitet, forskar bland annat om representativ demokrati. Han säger att siffrorna inte är särskilt förvånande.

– Så har det sett ut även historiskt. Många riksdagsledamöter är organiserade politiskt innan de kommer in i riksdagen. Man har kanske varit kommunalråd eller haft andra politiska uppdrag, säger han.

De flesta i Sverige jobbar inom den privata sektorn. Enligt arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringslivs informationssajt Ekonomifakta är drygt tre miljoner svenskar sysselsatta inom den privata sektorn och nästan en och en halv miljon i den offentliga (år 2020).

– När vi i undersökningar frågar riksdagsledamöter om privat sektor är det ungefär 40 procent som säger att de kommer därifrån. När vi frågar om de själva är företagare är det väldigt få. Då kan man undra: Människor som är framgångsrika i näringslivet, varför vill de inte jobba i politiken? Eller är det tvärtom, är de inte välkomna i politiken? säger Patrik Öhberg.

Han påpekar också att de svenska riksdagspolitikerna inte är så välutbildade jämfört med andra länder.

– Riksdagsledamöter i Sverige är inte så ”fancy”. Om man jämför med USA är de flesta advokater och högutbildade. Våra är inte lågutbildade, men många är lärare och har den typen av bakgrund.

Moderaterna har låg erfarenhet av näringslivet

Mellan partierna finns det också skillnader när det kommer till erfarenheter från näringslivet. Till exempel visar SCB:s analys att kristdemokrater och sverigedemokrater har störst samlad erfarenhet av att jobba inom näringslivet. Dessa följs av miljöpartister och centerpartister. De som har minst erfarenhet är vänsterpartister – och moderater.

Att moderater skulle ha förhållandevis lite erfarenhet från näringslivet är något som förvånar Patrik Öhberg.

– Att de skulle skilja ut sig på det sättet, det var förvånande. Jag trodde att de och sossarna skulle se ungefär likadana ut. Det finaste bland Moderaterna är att komma från näringslivet och in i politiken, eller lämna politiken för näringslivet – det är hög status. Men det genomsyras inte i siffrorna.

– Många moderater kommer direkt ifrån politiska uppdrag. De har suttit i kommun- och regionfullmäktigen. Det avspeglar, gissar jag, en karriärväg hos Moderaterna.

Erfarenhet från intresseorganisationer

Även när det kommer till eget företagande och entreprenörskap har genomsnittssvensken dubbelt så mycket erfarenhet som riksdagspolitikerna. De ledamöter som har mest erfarenhet av att driva eget företag är miljöpartister och centerpartister. Vänsterpartisterna i riksdagen har inte någon erfarenhet från eget företagande, enligt SCB.

En speciell sak med analysen är att SCB har räknat med arbete inom verksamheter som exempelvis fackföreningar och arbetsgivarorganisationer som ”näringslivserfarenhet”, trots att det inte är privata verksamheter.

Faktum är att över en fjärdedel av riksdagsledamöternas totala arbetslivserfarenhet inom näringslivet kommer just från dessa verksamheter. Detta trots att branschen är så liten att den sysselsätter runt 60 000 personer per år, enligt SCB.

Framför allt är det ledamöter från Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Liberalerna som får sin främsta erfarenhet inom ”näringslivet” därifrån. För alla tre partier uppgår det till mer än en tredjedel av deras totala näringslivserfarenhet.

Patrik Öhberg säger att om inte intresseorganisationer hade räknats med som näringslivserfarenhet skulle skillnaden gentemot svenska folket vara ännu större.

– Då tror jag att det är väldigt få riksdagsledamöter som kommer från näringslivet generellt sett, säger han.

– Att många sossar har varit fackliga ombud tror jag förklarar mycket av deras siffror när man pratar om näringsliv.

För Moderaterna skulle det förmodligen se lite bättre ut, i termer av förhållandevis mer näringslivserfarenhet jämfört med andra partier, om man tog bort jobberfarenhet på arbetsmarknadsinriktade intresseorganisationer från kategorin ”näringslivserfarenhet”.

– De skulle i alla fall inte sticka ut lika mycket, säger Patrik Öhberg.

Sverigedemokrater minst offentliganställda

De som har mest erfarenhet av att jobba inom offentlig förvaltning, och främst statsförvaltning, är ledamöterna från de två största partierna, M och S.

Minst erfarenhet av att jobba i den offentliga sektorn har sverigedemokrater. Det kan finnas flera olika skäl till det. Ett av dem är att SD har jämförelsevis många riksdagsledamöter som är män och dessa jobbar i mindre utsträckning än kvinnor i den offentliga sektorn.

– Det finns en större andel män, arbetare och lägre utbildade hos Sverigedemokraterna. Det kan vara en bidragande faktor, för de jobbar inte lika mycket i offentlig sektor, säger Patrik Öhberg.

– En annan hypotes är att det är ett parti som är ganska nytt i riksdagen. Den traditionella vägen har inte satt sig, att man går från kommunal politik till regionen och riksdagen.

En annan orsak kan vara att SD:s nomineringsprocess har varit centraliserad.

– Vad jag nu har förstått ska SD till valet 2022 ha en mer decentraliserad organisation när det kommer till nomineringar. Då kan man fundera på om ledamöternas bakgrund kommer att bli annorlunda.

Många fler proffspolitiker

Det hade varit intressant att se hur SCB:s siffror skulle ha sett ut om man inte hade räknat med intresseorganisationer som näringslivserfarenhet, säger Patrik Öhberg. Som det är nu blir det en ”försköning” av näringslivssiffrorna, menar han.

Han säger att om statsvetare hade gjort undersökningen hade de också velat se om arbetslivserfarenheten från den offentliga sektorn egentligen handlar om att personen satt som förtroendevald i kommun eller region.

– Om man har varit kommunalråd, var man då kommunalt anställd enligt deras statistik? Jag gissar det eftersom personens lön kom därifrån.

Patrik Öhberg säger att det nödvändigtvis inte är ett problem att riksdagsledamöter har mindre erfarenhet från näringslivet än befolkningen som de ska representera. Däremot är det ett problem att de blir en allt mer elitistisk grupp, anser han.

– Det stora problemet är att allt fler politiker bli proffspolitiker. Det är den grupp som är störst i riksdagen och som blir starkare över tid. Andra kategorier håller på att försvinna. Förr i tiden var bönderna en stor grupp i riksdagen. Men de är mer eller mindre försvunna.

Som proffspolitiker klassas de personer som representerade sitt parti eller en intresseorganisation innan de kom in i riksdagen. Patrik Öhberg säger att detta stämmer för ”en bit över 50 procent” av alla riksdagsledamöter.

– De kommer på det sättet från en snävare krets, också för att vi har färre och färre medlemmar i partierna. Internationellt har man pratat om att de har blivit ett slags elit som är bättre på att företräda eliten än vanligt folk.

Att personer med arbetarbakgrund är sämre representerade i riksdagen – trots att Sveriges ledamöter inte är lika välutbildade som i andra länder – ser Patrik Öhberg också som ett problem.

– Representationen har över tid blivit sämre för människor med lägre utbildning. Det kanske har att göra med riksdagsledamöternas arbetslivserfarenhet. Inte heller de som har förankring i fackföreningsrörelsen vet vad som pågår ”på golvet”.