Ropet efter denna trygga villaidyll har sällan varit större. Tyvärr har dock idag få den möjligheten. Enligt Mäklarsamfundets matchningsindex för juni 2025 har majoriteten inte råd med en genomsnittlig villa. I Stockholms län har endast 6 procent av arbetarhushåll och 34 procent av tjänstemannahushåll tillräcklig ekonomi för det.

Detta skulle dock kunna ändras över natten!

Jag skissar nedan på några konkreta reformer som skulle kunna åstadkomma detta.

- Ge alla tomtägare rätt att bygga en 200kvm villa på sin tomt oavsett vad kommunen säger utan krav på detaljplan eller bygglov, med rimliga undantag för exempelvis särskilt skyddsvärda områden.

- Ge alla rätt att stycka upp tomter större än ett visst antal hektar så att utbudet av byggbara tomter ökar.

- Ta bort de senaste 20 årens krav på energiklassning vid nybyggnation

- Ta bort kraven på handikappanpassade badrum vid nybyggnation.

- Ta bort kravet på ”kontrollansvarig” vid nybyggnation

- Ge skatteavdrag för anslutning till VA och el.

Enligt källor såsom Byggstart kostar en medelstor villa i Stockholm runt 6,5 miljoner. Enligt siten Booli är snittpriset på en tomt med byggrätt 3 miljoner kronor. Alltså nästan 10 miljoner kronor för en genomsnittlig villa.

Med dessa enkla förslag skulle priset sannolikt halveras. Utbudet på villor skulle skjuta i höjden under efterföljande år och priserna följaktligen sjunka. Samtidigt skulle tiotusentals nya jobb skapas i den konjunkturkänsliga byggsektorn.

Detta är inte revolutionerande förslag. Det är en återgång till hur det var när mina föräldrar var unga och definitivt till hur det var när mina mor- och farföräldrar byggde sina hus. Ändå är det nästan totalt otänkbart att M skulle ”gå så långt” som att föreslå något liknande.

Varför?

För att partiet är förbrukat som system- och samhällskritisk rörelse. Man saknar viljan, visionen och modet för att föreslå något mer originellt än ett utvidgat RUT/ROT eller att sänka pensionärers skatter med någon hundralapp mer i månaden.

Moderaterna går mycket trögt i opinionen. Min bistra förutsägelse om att partiet ska förpassas till ett parti med ett stöd på kring eller rentav under 15 procent ser alltmer ut att bli verklighet. Många klagar på partiledaren vilket jag menar – trots alla hans brister – är missriktat. Problemet ligger i hjärtat av Moderaternas partikultur. Idag saknar M ideologisk riktning, en vision för Sverige och vilja till genuin förändring av sin partikultur.

Trots att Sverige har en rad samhällsproblem som på olika sätt kan lösas finns det knappt någon intellektualism eller policyinnovation inom Moderaterna med färska idéer, pålästa och energiska företrädare som orkar och vågar tänka nytt och erbjuda medborgarna fräscha och attraktiva lösningar. I det mån det finns en ideologi är det en stel kvarleva av 1990-talets MUF och Timbro med invandringsromantik, socialliberalism, välvilliga men i praktiken tomma ord om individens frihet och en dos av arbetslinjen, den sista populära idé Moderaterna kom med som de idag mjölkar torr. Moderaterna har i rättvisans namn fått rätt om NATO, och lagt fram och fått igenom en del bra förslag i rättspolitiken. Men om ekonomin, näringslivets konkurrenskraft, den fortsatt pågående migrationskrisen, bostadskrisen, vårdkrisen, energikrisen, vår alltmer usla infrastruktur, Sveriges stagnerande tillväxt i BNP per capita och den envist höga arbetslösheten även bland de födda i Sverige, är Moderaterna tomma på idéer och paralyserade i handling.

Detta trots att det finns gott om idéer som är bra för Sverige och går att göra populär politik av bara man lyfter blicken.

Jag skulle kunna ge många fler exempel nöjer mig istället med detta exempel om villor för att illustrera hur enkelt M skulle kunna lyfta och bli ett intressant som parti igen, men hur det av interna skäl samtidigt ter sig totalt osannolikt.

Fredrik Schulte

F d riksdagsledamot för Moderaterna