Rosenlundsbadet, med en total budget på 1,1 miljarder kronor, har hamnat i blickfånget efter att det framkommit att den internationellt erkända konstnären Dana Awartani fått uppdraget att skapa konstverken. Konstnären har palestinskt ursprung, är född i Saudiarabien och bor i Jeddah och New York.

Enligt planerna ska badhuset smyckas med arabisk mosaik som ska bli ”en naturlig del av den totala upplevelsen för besökarna”. För den interiöra konsten har 4,4 miljoner kronor budgeterats, medan den totala kostnaden för all konst uppgår till cirka 11 miljoner kronor.

Lundberg anser att offentlig konst måste vara något som uppskattas av en bred allmänhet, särskilt när den bekostas med gemensamma resurser.

”När något betalas för med våra gemensamma resurser så är det viktigt att det också uppskattas av en majoritet av de som betalar för det. Provocerande konst och konst som upprör kan också ha en plats men sådan konst får den som vill ta del av den betala för tycker jag”, skriver Angelica Lundberg till Bulletin.

Hon är också kritisk till val av konstnärlig inriktning för det nya badhuset.

”En simhall med arabisk konst eller marockanskt mönstrade kakelplattor är inget som lockar människor från andra kommuner till oss direkt”, skriver Lundberg.

Vill se över principen

Lundberg menar att enprocentsregeln, som beslutades på 80-talet, har tolkats fel av kommunen och blivit mer av ett krav än en rekommendation.

Principen innebär att cirka en procent av den totala budgeten vid kommunala byggprojekt avsätts för konstnärlig gestaltning, men Lundberg hävdar att det ursprungliga beslutet angav en maxgräns som nu ignoreras.

”När principen antogs var man tydlig med att det var högst en procent som skulle avsättas till konstnärlig utsmyckning och miljöutformning. Så tillämpas inte principen idag. Jag menar att man behöver titta på det ursprungliga syftet, om procentsatsen är hållbar och om principen som den tillämpas idag är ändamålsenlig”, förklarar hon.

I en motion föreslår hon att kommunen ser över principen och tillämpar en mer flexibel modell där varje projekt bedöms enskilt. Hon vill även att man överväger andra alternativ till nyinköp av konst.

”Fokus idag ligger för mycket på nyinköp av konst. Det var inte tanken från början att man alltid skulle köpa ny konst för att smycka ut kommunala byggnader med. Därför menar jag att vi måste kunna använda den konst som vi redan har eller varför inte samverka med andra kommuner, låna deras konst som de inte använder och låna ut sånt som Jönköping just nu inte har nytta av”, skriver Lundberg.

Lokal konst för lokala skattebetalare

Sverigedemokraten är även kritisk till att en utländsk konstnär valts istället för en med lokal anknytning.

Hon anser att offentlig konst bör stärka den lokala identiteten och ge arbete till lokala konstnärer, särskilt när det handlar om så stora summor pengar.

”Om nu stora summor skattemedel ska gå till konst så är det viktigt att det gynnar vår kommun. Självklart borde man anlita konstnärer med lokal förankring och satsa på konst som har anknytning till vår kommun så att kommuninvånarna kan känna stolthet och gemenskap”, understrycker Lundberg.

Lundberg är övertygad om att den arabiska mosaiken inte har stöd bland invånarna i kommunen.

”Lägger man örat mot marken lite grann inser man ganska snabbt att det här inte är vad kommuninvånarna vill ha”, skriver hon.

Vill se andra prioriteringar

Frågan om kostnaderna för konst i en tid med ansträngd kommunal ekonomi har blivit en politisk stridsfråga. Lundberg menar att det finns många andra områden som behöver resurser.

Hon lyfter fram att den totala kostnaden för Rosenlundsbadet redan är mycket hög, och att fokus borde ligga på att hålla nere kostnaderna.

”Det finns såklart många områden i kommunen där pengarna hade gjort mer nytta men det är främst det slentrianmässiga slöseriet jag vänder mig emot. I fallet med simhallen är den redan orimligt dyr, 1,1 miljarder. Då bör man snarare hitta sätt att minska kostnaderna snarare än att överspendera”, skriver Lundberg.

Hon tillägger att respekten för skattebetalarnas pengar måste vara i fokus när kommunen fattar beslut om stora investeringar.

”Att bara låta konst som skattebetalarna har bekostat samla damm i nått magasin känns inte särskilt respektfullt, varken mot konstnärerna själva eller mot de kommuninvånare som betalat för konsten. Det är klokt att då och då se över gamla beslut och inte bara ånga på i samma gamla hjulspår när det är andras pengar vi hanterar”, avslutar Lundberg.