<p class="font-claude-response-body break-words whitespace-normal">Samtyckeslagen skulle befria kvinnor från skam och skuld – men har den i stället gjort dem mer hjälplösa? Att inte säga ett tydligt nej kan avgöra om en situation klassas som övergrepp eller missförstånd, skriver Jakob Sjölander.</p> <div> <div class="flow-root"> <div> <div class="ml-1 mt-6 flex items-center transition-transform duration-300 ease-out"> <div class="p-1 -translate-x-px"> </div> </div> </div> </div> </div>

<p><strong>Samtyckeslagens</strong> syfte var uttryckligen att flytta ansvaret. Nu skulle kvinnor inte behöva säga ”nej”, utan män skulle behöva införskaffa ett ”ja”. Kvinnor skulle inte längre behöva känna skam och skuld för sådant de gjort eller inte gjort. I en pamflett <a href="https://roks.se/assets/files/Myter-om-v%C3%A5ldt%C3%A4kt.pdf">uttrycker kvinnoorganisationen Roks det på följande sätt</a>:</p>

Jakob Sjölander skriver om samtyckeslagen och frågan om ansvarsfördelning vid sexuella övergrepp. Foto: howtostartablogonline.net, CC BY 2.0, via Wikimedia Commons

Samtyckeslagen flyttar ansvaret dit det inte hör hemma

Denna artikel är endast för prenumeranter

Välkommen att prenumerera på Bulletin. Då får du tillgång till hela artikeln och allt vårt exklusiva innehåll. Välj din prenumeration och bli en del av Bulletins community idag.