Vi människor är okunniga. Så okunniga att vi har svårt att ens inse hur okunniga vi är. Det finns helt enkelt så mycket vi inte vet, och inte ens våra mest hängivna försök att råda bot på det kan ändra på saken. Den klokaste är fortfarande bara människa. Därför är nyckeln till framgång att hantera vår oundvikliga okunnighet.

Detta gäller särskilt i politiken, då även de minsta mänskliga samhällen är (i bokstavlig bemärkelse) ofattbart komplicerade. Resultatet av detta är att de mest framgångsrika politiska idéerna genom mänsklighetens historia har en sak gemensamt: de är sätt att hantera vår okunnighet:

Demokrati

Demokrati hjälper oss att hantera vår okunnighet på två sätt. För det första låter den oss samla ihop de få kunskapsbitar som var och en av oss har. Oavsett hur kunnig en elit är kommer dess kunskap att vara liten jämfört med vad den stora massan besitter. Detta gäller särskilt sådan kunskap som inte är nedskriven – till exempel om du känner dig trygg i ditt bostadsområde på natten, eller om du litar på dem som har makten.

Det andra sättet på vilket demokratin hjälper oss att hantera vår okunnighet är genom att hjälpa samhället att ändra uppfattning. Om något uppenbarligen inte fungerar kommer folket att rösta för förändring. Eliter är mer envisa, eftersom de har en partiskhet för det status quo som gör dem till eliter. Det är därför Sovjetunionen slog huvudet i väggen i sjuttio år innan man erkände att kommunismen inte fungerar – något vanligt folk förstått långt innan de styrande i Moskva.

Fria marknader

Frihandel, fria marknader och fritt utbyte av varor med fri prissättning hjälper oss också att hantera vår okunnighet genom att samla vår kollektiva kunskap. Tack vare detta system – eller kanske avsaknaden av system? – behöver ingen veta vad som är den bästa användningen av våra resurser. De behöver bara veta vad som är bäst för dem själva.

Tänk på en vara, till exempel järn. Järn kan användas på många sätt: i byggnader, konst, industri eller till hushållsapparater. Vilken är den bästa användningen? Att räkna ut det är nästan omöjligt – men med fria marknader finns det en väg runt problemet.

Vi låter helt enkelt folk lägga bud på järnet, och den som bjuder mest får det. Om någon är villig att betala 100 kronor för järnet betyder det på att denne tror sig kunna använda järnet på ett sätt som är värt åtminstone så mycket. Om någon annan bara erbjuder 50 kronor, tyder det på att dennes tänkta användning av järnet är mindre värdefullt.

Men tänk om mannen som erbjuder 100 kronor har fel? Det kan han mycket väl ha – affärsmän är lika mänskliga som resten av oss. Men detta problem löser sig av sig självt, eftersom han betalar med sina egna pengar. Om han betalar för mycket för järnet kommer han till slut antingen att lära sig eller gå i konkurs. Om han går i konkurs kommer hans pengar att hamna hos någon som kan använda dem bättre. En dåre och hans pengar går snart skilda vägar – vilket är bra. På den fria marknaden samlas resurser hos dem som kan använda dem.

Decentralisering

Lägg inte alla ägg i samma korg om du inte är säker på att allt kommer att gå väl. Ja, lägg inte alla ägg i samma korg ens om du är säker på att allt kommer att fungera, eftersom sådan säkerhet är ett dåligt tecken.

Beslutsfattande, makt och resurser bör delas upp. Tänk på individer, familjer, småföretag, byar, städer, företag, delstater, provinser, länder och civilisationer. Dessa kan lära av varandras misstag. Och även om de inte lär sig, utan misslyckas, finns det färdiga ersättare. Detta är bra, eftersom misslyckanden är oundvikliga för oss okunniga människor.

Decentralisering innebär att delarna är svaga och små, vilket gör helheten stor och stark. Inget ska vara så viktigt att vi inte klarar oss utan det. Helheten skyddar sig själv genom att använda små, utbytbara delar som lätt kan amputeras.

Tradition

Traditioner är vanor och seder som har förts vidare till oss från det förflutna. Ofta är det svårt att se poängen med dem. Men som okunniga människor bör vi inte anta att de saknar mening.

Att något är en tradition betyder två saker. För det första har seden i sig överlevt, och för det andra har gruppen som följde seden överlevt. Ofta blir poängen bakom en tradition tydlig först när traditionen har gått förlorad. Då är det för sent, och skadan är redan skedd. Det är mycket lättare att förstöra seder än att skapa dem. Att skapa dem kräver ju att vi återigen begår alla de misstag som tillät våra förfäder att skapa traditionen.

Konservatism

Nära besläktad med traditionalism är konservatism. Konservatism, i ordets bredaste politiska bemärkelse, är helt enkelt försiktighet. Förändring bör vara långsam och stadig, och inte drivas fram med våld eller statliga ingripanden. Varje reform bör tvingas bevisa sitt värde i den verkliga världen, inte bara i de intellektuellas teorier. Konservatism är anti-utopism; det är insikten om att saker alltid kan bli mycket värre än de är.

Nationalism

Nationalism är en form av decentralisering. Den står i motsats till imperialism, idén att så mycket land och så många människor som möjligt bör tvingas in under samma makt, oavsett deras vilja eller olikheter. Nationalism är uppskattningen av att olika kulturer har olika värderingar och bör styra sig själva. Vi bör inte förutsätta att vi vet vad som är bäst för andra folk. Och även om vi gjorde det, är resultatet sannolikt konflikt och hat om vi försökte tvinga det på dem.

Lagstyre

Varför har vi lagar? Varför kan inte domare bara döma som de vill från fall till fall? Varför låta oss styras av mycket allmänna regler som kan vara århundraden gamla och som skapades utan kännedom om de specifika omständigheterna i det aktuella fallet?

Anledningen är, återigen, okunnighet. Vi litar inte på oss själva, eller mer exakt, vi litar inte på domarna. Kunskap om det specifika fallet är något som kan förvränga snarare än förbättra domarens omdöme, antingen genom medlidande eller vrede.

Lagar (särskilt grundlagar) är lite som berättelsen om Odysseus som seglar förbi sirenernas ö fastbunden vid masten. Lagarna är repen, och de tryggar oss från kortsiktiga frestelser. Att lagar saknar flexibilitet är poängen – om de vore flexibla skulle vi hitta ursäkter och slingra oss undan dem. Att lagar stiftades av folk som sedan länge är döda garanterar deras opartiskhet.

Frihet

När alla dessa sju saker samlas i samma land skapar det ett tillstånd med en fin titel: frihet. Detta är den smala korridoren mellan förtryck och kaos. Människor är fria att leva sina liv som de vill, så länge de följer vissa grundläggande regler för allas bästa och inte skadar varandra. Frihet är det yttersta sättet att hantera okunnighet, eftersom den tillåter alla att lära sig, att ändra uppfattning, att utforska, att samarbeta och att göra misstag.

Detta handlar inte om att övervinna vår okunnighet. Det handlar om att hantera och acceptera dess oundviklighet.