Facebook noscript imageSjölander: Psykopatvänstern
Jakob Sjölander
Sjölander: Psykopatvänstern
”Jag sa att mänskligheten var galen, och mänskligheten sa att jag var galen. Tyvärr blev jag nedröstad.” Foto: Nicholas Kusuma, Unsplash
”Jag sa att mänskligheten var galen, och mänskligheten sa att jag var galen. Tyvärr blev jag nedröstad.” Foto: Nicholas Kusuma, Unsplash

Är den politiska vänstern psykopatisk? Jakob Sjölander undersöker den utifrån psykologiska diagnoskriterier.

Under mina vandringar genom internet snubblade jag för ett tag sedan över ”Hare Psychopathy Checklist-Revised”, eller PCL-R. Alltså diagnoskriterierna för psykopati. Jag påmindes om en del människor jag hört talas om, och ibland haft det tveksamma nöjet att träffa. Dessa hade det gemensamt att de är politiskt aktiva på vänsterkanten. Detta fick mig att undra: Hur väl passar psykopatikriterierna in på vänstern och dess märkliga röra av socialism, islamism, klimatfanatism och transtokerier?

Låt oss gå igenom checklistans 20 punkter, en efter en:

1. Ytlig charm

Nog är vänstern charmig. Den har charmat hundratals miljoner människor över hela världen under många långa år. Nog låter det också fint med sådant som ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”, ”Ingen människa är illegal”, ”Ändra systemet, inte klimatet”. Lite bisarrt talar vänstern sig ofta varm för sådant som frihet, jämlikhet och rättvisa, trots att man efter många tappra försök totalt misslyckats med att skapa sådana samhällen.

2. Grandios självbild

Check på den. Kampen handlar om att rädda världen, eller åtminstone bygga en utopi. Aktivisterna framställer sig själva som de som ”vaknat” och sett ljuset vi andra är för dumma för att se. De är de utvalda hjältarna som bekämpar onda krafter som män och vithet och kapitalism och nazism och traditionella könsnormer.

3. Behov av stimulans/benägenhet att tråkas ut

Vänsterns entusiasm och/eller hat falnar aldrig, men den riktas ständigt mot nya saker. Det är Sverigedemokraterna, Trump, #MeToo, Gaza, Iran, sexism, rasism, och så vidare. Dålig koncentrationsförmåga är kanske vänsterns största svaghet, som vi bör vara tacksamma för.

4. Patologiskt ljugande

”Transkvinnor är kvinnor”. ”Vi är alla rasister”. ”Invandrare är på flykt, och har inget annat val än att komma hit”. ”Demokratin är hotad”. ”Jorden går under”. ”Israel begår folkmord i Gaza”. ”Åkesson är Hitler”. ”Kommunistdiktatur X, Y och Z har folkets stöd”.

Et cetera et cetera ad infinitum.

5. Manipulativt beteende/lurendrejeri

Hur skiljer man detta från det patologiska ljugandet? Möjligtvis kunde man ta användningen av okvädningsord som ”rasist” som exempel: ”Klart du måste rösta på mig – du är väl inte rasist?”.

6. Brist på ånger eller skuldkänslor

Nu finns det gott om exempel på vänsterpersonligheter som bett om ursäkt och tagit avstånd från de mördarregimer de stöttat. Och nog har många socialdemokrater erkänt sin roll i massinvandringen. För att inte tala om alla de vänsterpersonlighet som öppet erkänner kopplingen till Hitlers nationalsocialistiska tyska arbetarparti.

Exempelvis… Exempelvis… Ja, vad hette de…? Ja, något hette de säkert.

7. Ytligt känsloliv

Ibland undrar jag hur djupt påstådda övertygelser om exempelvis klimatkatastrof sträcker sig. Jag får inte intrycket av att särskilt många vänsterpersoner verkligen lever som om världen var tio år från undergången. Istället fortsätter de att skaffa barn, utbilda sig och pensionsspara. Uppoffringarna ska göras av andra.

8. Kallsinnighet/brist på empati

Nog finns det massor med empati på vänsterkanten – men den är selektiv. Om du är en islamistisk hatpredikant som hotas av utvisning kan du räkna med massivt stöd. Om du är ett svältande barn i Sydsudan, en förföljd kristen i Nigeria eller någon som råkat säga något som kan misstänkas för att misstänkas för att misstänkas vara rasistiskt så får du inte samma stöd.

9. Parasitiskt levnadssätt

Lite grovt så kan man dela in Sverige i två sfärer, de närande och de tärande. De närande är de som arbetar. De tärande arbetar också ofta, men får då sin lön via skattsedeln. Typexemplet är dock självfallet de bidragsberoende.

Även om det finns många undantag brukar vänstersympatisörer vara koncentrerade till de tärande grupperna. Alltså de som riskerar att anklagas för ett parasitiskt levnadssätt.

10. Dålig impulskontroll

Besök en vänsterdemonstration för att studera detta. Eller snarare, besök inte en vänsterdemonstration. Åtminstone inte utan ett svart bälte i karate.

11. Promiskuöst sexuellt beteende

Det finns bokstavligen en årlig parad där vänstern firar sin stolthet (”pride”) över promiskuöst sexuellt beteende.

12. Tidiga beteendeproblem

Vänstern är nära förknippad med ungdomen, och har varit det åtminstone sedan Karl Marx och Friedrich Engels gav lösningen på alla världens problem i Kommunistiska manifestet, innan någon av dem ens var trettio fyllda.

Det finns gott om skämt av typen ”Om man inte är vänster när man är femton så har man inget hjärta, men om man fortfarande är vänster när man är trettio så har man ingen hjärna”. Nog säger det något.

13. Brist på realistiska, långsiktiga mål

Hur ser utopin man ska sträva efter ut, egentligen? Vad är målet för massinvandringen, klimatkampen, antirasismen och antisexismen? Visionerna varierar från en värld där alla behov är magiskt uppfyllda av maskiner, till ett sorts idylliskt jordbrukssamhälle där ingen har något men alla ändå är glada.

14. Impulsivitet

Hmm… Hade vi inte en punkt om dålig impulskontroll för en stund sedan?

15. Oansvarighet

Vänstern verkar tycka att det är väldigt fint att ”göra upp” med saker och ting i det förflutna, som kolonialism och påstått bruna rötter. Detta verkar dock inte gälla den egna historien och dess gulag och giljotiner. Men som Lenin påstås ha sagt kan man inte göra omelett utan att knäcka några ägg.

Världen väntar fortfarande på omeletten.

16. Oförmåga att ta ansvar för egna handlingar

Jag kollade upp detta i en uppslagsbok, och fann där en bild på Morgan Johansson.

17. Många kortvariga sexuella förhållanden

Nu talar vi ju om en politisk rörelse här, så jag tror inte riktigt att det passar. Vänstern verkar annars föröka sig asexuellt medelst delning, som amöbor. På 60-talet talade man om ”bokstavsvänstern”, med partier som KFML, SKP, KFML(r), VUF, RMF, Arbetareförbundet Offensiv och APK.

Idag har diverse politiska vildar, ofta med islamistiska förtecken, som Riazats och Varas Framtidens vänster, El-Hajs Enighetsparti och Yüksels Nyans, försökt starta nya vänsterpartier.

18. Ungdomsbrottslighet

Greta.

19. Förbrytelser mot villkorlig frigivning

Hmm… Nu blir ju inte politiska rörelser villkorligt frigivna. Men nog har vänsterpartier om och om igen ställt till det och sedan blivit förlåtna, för att återigen ställa till det. Socialdemokraterna är fortsatt största parti, och har varit det i över hundra år. ”Femtioelfte gången gillt!”.

20. Mångsidig kriminalitet

Nog är vänstern inblandad i mångsidig kriminalitet. Allt från folkmord till nedskräpning med affischer och klistermärken. Jag har svårt att tänka på brott man inte vid åtminstone något tillfälle begått.

SE ÄVEN: Sjölander: ”Because we were told there would never be another war”

Sammanfattningsvis

Psykopatichecklistan brukar fungera som så att man ger 0 poäng för varje punkt som inte stämmer in, 1 poäng för varje punkt som stämmer någorlunda, och 2 poäng för varje punkt som stämmer helt. Enligt min beräkning får vänstern 38 poäng av 40 möjliga. Det gör vänstern lite mindre psykopatisk än seriemördaren Ted Bundy, som fick 39, men betydligt mer än gullpellen och kannibalen Jeffrey Dahmer, som bara fick 23.

Man bör dock vara försiktig att dra paralleller mellan den ideologiska inriktningens klara psykopatiska tendenser och de individer som dragits med i den. Psykopater omger sig ofta av sina motsatser – snälla och lättlurade människor som bara vill vara till lags. Dessa är perfekta offer och slavar för de parasitiska psykopaterna.

Jakob Sjölander

Debatt- och krönikeredaktör