När han tillkännagav den ”särskilda militäroperationen” i Ukraina 2022 talade Vladimir Putin om det ”fundamentala hot” som USA utgjorde mot Ryssland. Han påstod att USA byggt upp ett ”lögnernas imperium” genom att pressa Nato närmare Rysslands gränser och inkräktade på dess ”historiska territorium”, Ukraina. Det skulle vara ”oansvarigt” av Ryssland att inte slå till först.

Om någon är ute efter dig är det bäst att ta ut hämnden i förskott.

Jag vet inte hur uppriktig Putin var när han talade om inringning och komplotter. Kanske var det bara avsett för inrikespolitiskt bruk, för att rättfärdiga hans planerade erövring av Ukraina. Kanske vet han inte ens själv.

Det är klart att Putin inte drar sig för att ljuga. Tänk bara på hans bisarra påståenden om försöken att etablera ett ”anti-Ryssland” i Ukraina, lett av den judiske nazisten Volodymyr Zelenskyj. Men även lögnare ljuger inte alltid – även om de ofta bara lurar sig själva. Nog finns en verklig rädsla hos Putin. Han tror att vi är lika erövringslystna som han själv.

Men om Putin inte ljög så hade han ändå fel. Det fanns inga västerländska intriger mot Ryssland. Tvärtom, faktiskt. Om väst verkligen hade haft planer mot Ryssland hade dessa lätt kunnat förverkligas på 1990-talet, när Nato-styrkor bara hade kunnat marschera in i Moskva – eller köpa det från oligarkerna. I stället höll utländskt bistånd och generösa lån Ryssland flytande. När president George H. W. Bush höll sitt ”Chicken Kiev-tal” 1991 talade han emot en upplösning av Sovjetunionen, i rädsla för kaos.

Även efter 90-talet fortsatte den generösa behandlingen. Detta trots Rysslands krig i Tjetjenien och Putins alltmer flagranta diktatur. De ekonomiska banden växte och Nato-utvidgningen bromsades, trots vädjan från Georgien och Ukraina. Inte ens den ryska invasionen av det förstnämnda år 2008 kunde hindra Barack Obama från att året efter skona ryska känslor genom att avbryta byggandet av den stora missilskölden i Polen. Ockupationen av ukrainska Krim och Donbas 2014 mötte litet motstånd i Väst.

Observera att detta inte berodde på att Väst saknade valmöjligheter. Även i dag, med Ryssland inblandat i ett stort krig, är Natos militärutgifter ungefär tolv gånger högre. Det ekonomiska övertaget är ännu större.

Väst önskade genuint fred och handel, och vi var uppenbarligen villiga att tolerera hybridattacker, lönnmord, förolämpningar och brott mot mänskligheten. Tyvärr. Men nu intrigerar väst (eller åtminstone de flesta europeiska länder) verkligen mot Ryssland. Skälet är att Ryssland inte givit oss något val.

Detta är paranoians politiska tragedi. Putins strävan efter trygghet har gjort både Ryssland och hans egen regim mindre trygg. Trygghetens väg – rädslans väg – kan vara vägen mot fördärvet. Ryssland har varit sin egen värsta fiende. Faktiskt sin enda fiende. Inte ens decennier av västerländsk mesighet, feghet och eftergifter kunde stilla Rysslands och Putins paranoia. Det är tveksamt om något hade kunnat göra det.

SE ÄVEN: Sjolander: “How strong am I?” – Russia vs. Ukraine

Tillit är ofta tryggare än paranoia. Men om du är paranoid skulle du svara att det är precis vad dina fiender vill att du ska tro…