Ofta är lite kunskap värre än ingen kunskap alls. Även om det vi vet är sant kan det ändå leda oss helt fel om vi saknar viktig information som pekar åt andra hållet. Något som ger många exempel på det är ”oikofobi”, alltså rädsla eller hat mot den egna kulturen.

Idag är detta vanligt i västerlandet. Och ännu värre, vi har ofta en märklig sympati för våra fiender. Tänk på det stöd blodtörstiga kommunistregimer åtnjöt och åtnjuter. Idag har vi liknande stöd för Hamas i Gaza.

Varför hatar vi oss själva? Den enklaste förklaringen är att vi hatar oss själva eftersom vi förtjänar att hatas. Men det stämmer helt enkelt inte. Den moderna världen är friare och mer välmående än den någonsin varit, till stor del tack vare teknik, idéer och institutioner som har sitt ursprung i väst. Om du fick välja en tid i historien att bli född, skulle den moderna väst-skapade och väst-dominerade världen vara det självklara valet – även om du skulle födas utanför själva västvärlden.

Även om det finns många orsaker till vår nuvarande oikofobi (se Western Self-Contempt: Oikophobia in the Decline of Civilizations av Benedict Beckeld från 2022) skulle jag vilja fokusera på två av dem. Det dessa två orsaker har gemensamt är att de rör informationsflödet genom samhället, och förklarar varför väst-fientliga idéer är mer framgångsrika än deras motsatser.

Den första orsaken är det enkla faktum att vi som västerlänningar vet mycket mer om väst än vi vet om andra civilisationer. Vi vet (en del) om vad vi gjorde och gör – vi vet nästan ingenting om vad andra gjorde och gör. Vi känner till våra krig, våra brott, våra invasioner, våra folkmord, våra misstag, våra revolutioner, våra svek, våra fel, inte för att de är unikt avskyvärda eller många, utan för att de är våra.

Detta förvärras av det faktum att våra synder tenderar att bli infekterade och politiserade. Bra saker diskuteras inte. Istället accepteras de, och blir snart tagna för givna eller glöms bort. Men dåliga saker är ofta kontroversiella, och av den anledningen kommer vi att fortsätta argumentera om dem. Det bästa exemplet är slaveri. Vi minns västvärldens slavhandel eftersom den var dåligt. Vi minns inte västvärldens sekellånga kamp för att avskaffa slaveriet, eftersom den var bra.

Den andra orsaken till att väst ofta anses vara unikt ondskefullt är vår civilisations framgång. Detta beror på att framgång leder till makt, och makt leder till synlighet. Det finns sanning i Lord Actons berömda citat ”Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut”. Men jag tror det finns mer sanning i idén att makt avslöjar korruption som funnits där hela tiden. Makt låter oss göra vad vi vill – och alltför ofta chockerar det vi vill till och med oss själva.

Västerländsk makt avslöjar västvärldens brister, men den döljer också icke-västerländska civilisationers brister. Vi känner medlidande med historiens förlorare eftersom de förlorade och aldrig fick makten att visa oss vilka de verkligen var. Spanjorerna kritiseras för att ha förintat aztekerna, men aztekerna kritiseras inte för att ha förintat spanjorerna, eftersom de aldrig gjorde det. Aztekisk imperialism och deras människooffer bleknar in i historien.

Ett modernt exempel på detta är massakern den 7 oktober i Israel. Under några timmar 2023 skiftade maktbalansen bort från israelerna och över till palestinierna. Resultatet var mord och våldtäkter. Men snart skiftade makten tillbaka till Israel – och återigen framstod palestinierna som offer.

Innan vi dömer något, även oss själva, räcker det inte att veta vilka fel som begicks. Vi måste också veta vad som gjordes rätt, och vad alternativen var. Vi känner till världen under västerländsk dominans eftersom vi lever i den. Vi känner inte till världen utan västerländsk dominans, eftersom den inte existerar.

Det är nog tur. Men om vi hade levt i en värld utan västerländsk dominans skulle vi åtminstone sluppit oikofobins gissel.

Följ Jakob Sjölander på Substack HÄR.