Från den lättare sidan: Nobels fredspris till Barack Obama, regeringen Reinfeldts 30-årspresent, en widescreen tv till prinsessan Victoria och den solkiga såpan Svenska Akademin/Arnaultaffären.

Från den tyngre sidan: Rysslands och Kinas återvändo i världspolitiken efter 1991 och den västliga liberala hegemonins fall under Bill Clinton och Tony Blair med tvärstopp den 11 september 2001. Sedan dess har naiv liberalism ersatts av växande konservativa väljaropinioner och regeringar som i Ungern och Polen. En post-liberal era där liberaler tvingas åse att väljare inte lägger röster på deras fina godhjärtade partier utan på blå och, i liberalernas ögon, bruna meningsmotståndare.

Skönlitterära beskrivningar av Europas utsatta predikament under 2010-talet finns till exempel i bortglömd bok av Alexander Koistinen, en civilingenjör och reservofficer som arbetat på Balkan, Västafrika och framför allt för EU-kommissionen i Bryssel.

I hans spänningsroman Skymning över Europa (2014), en verklighetstrogen thriller som beskriver hur Europa i en nära framtid attackeras i syd från Gibraltar och i dess hjärta, Bryssel med sina muslimska ghetton. I Bryssel-stadsdelen Molenbeek gömde sig terrorister efter attentaten i Paris 2015 och belgiska jihadister utförde en liknande attack 2016 i huvudstaden. Koistinen vet mycket om EU:s säkerhetsberedskap för attacker som dessa och boken förutsåg våldet med ett år.

Året därpå kom Michel Houellebecq med sin omstörtande vision av ett Frankrike under islam år 2022, Soumission (Underkastelse på svenska). När boken lanserades 2015 i satirtidskriften Charlie Hebdo besannades farhågorna om islamisternas våld när 14 redaktionsmedlemmar mördades och fyra i en judisk butik. Sedan 2015 har få franska tidningar publicerat teckningarna som ledde till massakern.

Underkastelse, ett begrepp för att underkasta sig Allah, islam, skildrar ett franskt val 2022 då alla partier går samman mot Front National. Ett moderat muslimskt parti tar makten med vänsterns och liberalers hjälp. Den milde litteraturforskaren François låter allt ske. Han bryr sig knappast och trivs med pornografi och nya unga hustrur. Ett impotent Europa tas över av bestämda muslimer, allt berättat med en blid satirisk blick som Michel Houellebecq odlat alltsedan de bisarra men mycket träffande tidigare samtidsskildringarna sedan debuten Elementarpartiklarna (1998).

Hur en koordinerad attack från Mellanösterns ledande makter Iran och Saudiarabien mot Europa skulle kunna te sig visade den svenske säkerhetsexperten Erik Lewin i sin Operation Saif 2016.

2010 anländer ett par tusen vältränade terrorister till Europa via flyktingströmmar, en realitet som pågick medan boken skrevs. De ligger lågt i åtta år och inleder ett anfall mot viktiga platser i Europa 2018. Innan dess har de inte upptäckts alls av västerländska säkerhetstjänster. Att shia och sunni skulle sluta fred för att gemensamt anfalla Väst verkar osannolikt, men vem vet. Ickemuslimerna vinner till sist, men mycket blod hinner flyta innan alla flygplatser, hangarer, kärnkraftverk och örlogsbaser är återerövrade.

En annan aktuell dystopisk framtidsvision står på muslimernas sida. I Johannes Anyurus De kommer drunkna i sina mödrars tårar (2017) har svenskarna segrat och internerat muslimer i läger. I boken finns scener som ska påminna om överfallet på Lars Vilks i Köpenhamn 2015, då två personer mördades av en dansk islamist. Men den muslimske författaren framhärdar i sin tro att islam inte föreskriver våld mot otrogna. Jag kan inte acceptera att den av svenska kulturetablissemanget hyllade Anyuru tar så lättvindigt på islams skrifter och utmålar svenskar som rasister.

Att Europa långsamt valt att självdö analyserade den brittiske debattören och författaren Douglas Murray i The Strange death of Europe (2017). Stor impopulär invandring, islamisering maskerad under påbud om multikulturalism och identitetspolitik till minoriteternas förmån framför majoritetsbefolkningarna, har gjort denna tidigare ledande kontinent hjälplös sedan millennieskiftet.

Murray inleder boken som både är lärd analys och reportage från Europa, såväl flyktingläger i Lampedusa som SD:s konferens i Västerås 2016, med orden:

Europé is committing suicide. Or at least its leaders have decided to commit suicide. Whether the European people choose to go along with this is, naturally, another matter.

Aningslösheten är dokumenterad. En Labourpolitiker sa:

There was no policy for integration. We just believed migrants would integrate.

Boken översattes genast i Norge och Danmark men inte här. Istället gjorde Sveriges Radios Studio Ett ett taffligt inslag två år senare där Murray, som talat såväl i Bryssel som Washington och i BBC:s paneler, kallades ”kontroversiell debattör”. Per Gudmundson blev i SvD snarare upplyft av dystopin Murray levererade.

För den intellektuellt lagde som gärna lyssnar på drygt 42 timmars analys av den västerländska civilisationens förfall och zombie-apokalypser finns psykologen John Vervaekes föreläsningar ”Awakening from the Meaning Crisis” på YouTube. Han var kollega med Jordan Peterson tills denne valde att säga upp sig från University of Toronto, ett sorgligt tecken på akademisk dekadens.

Vi lever i en pre-apokalyptisk tid.

Kom inte och säg att ni inte blivit varnade.