När sovjetkritikern Alexander Solzjenitsyn höll föredrag vid Harvard 1978 var han inte bara skoningslös mot sin ärkefiende Sovjetunionen, utan även mot USA och Västeuropa.
Förutom att ha lagt sig platt inför ensidiga krav på nedrustning och att ha accepterat kommunismens samhällssystem, led i synnerhet USA av förvekligade män utan ideal som bara brydde sig om att vara laglydiga:
Whenever the tissue of life is woven of legalistic relations, there is an atmosphere of moral mediocrity, paralyzing man’s noblest impulses.
Han saknade insikt i USA om den inneboende ondskan i människans natur, något som Sovjetsystemet dessvärre lärt sina medborgare och gjort dem till fysiskt och andligt starkare än västerlänningar. Att ha förlorat Vietnamkriget 1975 var ett tydligt tecken på USA:s underlägsenhet, liksom att landet behövde det antikapitalistiska Sovjets hjälp för att slåss mot Nazityskland 1941–45.
Inga vapen är tillräckliga om inte viljan att försvara existerar menade den ryske Nobelpristagaren buttert.
Han menade vidare att roten till Västvärldens psykologiska svaghet sedan renässansen ligger i att man satt människan i centrum i stället för Gud eller andlighet. I stället kom en förfelad antropocentrism som varken ser till människans ondska eller förstår riskerna med att bygga ett jordiskt paradis utifrån materiella värden. Detta gäller såväl kommunister och socialister som liberaler och socialliberaler, det vill säga demokrater.
Därmed kan vi gå över till den samtida konservative tänkaren och politikern Ryzard Legutko som inte bara levde under och protesterade mot polsk kommunism fram till 1989 utan lever även efteråt, under protest, under liberal demokrati i Polen. Hans tes är att den sovjetiska kommunismens tankeförtryck i princip har fortsatt med västliga demokratiska institutioner där en politiskt korrekt ideologi, nu liberalismen, igen vill förvandla om kulturer, moraluppfattningar, religion och historiska samhällen till något nytt och i grunden omänskligt.
Likt Sovjet har i synnerhet EU gått in för att göra om alla tidigare östländer till laglydiga västliga demokratier med gemensam värdegrund utifrån feminism, HBTQ och lika rättigheter överallt där demokratibegreppet används som ett trumfkort över alla andra värden. Han sitter för det polska regeringspartiet Lag & Rättvisa i Europaparlamentet i Bryssel och skrev f.ö. sin avhandling 1990 om Platons kritik av demokratin.
I boken The Demon in Democracy – totalitarian temptations in Free Societies (2016) gör han upp med den liberala demokratin och fortsätter därmed sin roll som tidigare antikommunistisk dissident och redaktör för undergroundtidskriften Arka i Krakow på 1980-talet med ett ihärdigt försvar för konservativa och katolska värden i Europa och USA, ibland rätt yvigt.
Han avbokades vid ett amerikanskt college 2019 efter studentprotester mot hans åsikter om könsneutrala äktenskap och skrev nyligen ett öppet brev till sitt universitet i Krakow om att inrättningen att ett, enligt honom smygtotalitärt, Kontor för Likabehandling.
Legutkos analys överensstämmer med Solzjenitsyns: Väst har förlorat sina band till de äldre och mer sanningsenliga tankesystem som lagt grunden för dess framgångsrika civilisation, nämligen antiken och den judisk-kristna förståelsen för människans begränsade villkor i ett kosmos.
Förr kunde renläriga polacker avsluta diskussioner med orden ”men under kommunismen eller socialismen då kommer allt bli bättre” och idag säger samma trosvissa ”men under demokratin kommer allt ordna sig”.
Veka västerlänningar må skratta åt honom som atenarna gjorde åt Sokrates och vi får se om också han får rätt om demokratin och människan.