Annie Lööfs (C) viktigaste mål i livet är att inte ge Sverigedemokraterna något som helst politiskt inflytande. Samtidigt bygger Lööfs argument för varför en vänsterregering måste föra mittenpolitik på att SD:s mandat också räknas.
Att försöka få ett rakt svar från Annie Lööf (C) är som att försöka spika fast en smörklick på en solvarm vägg en högsommardag.
Utfrågarna i Ekots partiledarintervju med Lööf gjorde sitt bästa. För det mesta förgäves. De inövade, utnötta talepunkterna väller ur Centerledaren som vattnet ur en brusten kraftverksdamm. Efter elva år som partiledare finns det inte en fråga som inte Lööf har ett eller flera väl inövade icke-svar på.
Den självklara startpunkten för intervjun var regeringsfrågan. Annie Lööf gjorde i måndags klart att Magdalena Andersson (S) är Centerns statsministerkandidat och att Lööf kan tänka sig att ingå i en socialdemokratisk regering. Som om alla inte redan räknat ut det.
En förutsättning är dock att en sådan regering för en politik som “lutar mot mitten”, underströk Lööf. “Det finns ingen vänstermajoritet i riksdagen. En regering behöver vara lyhörd för den politiska majoriteten”, sade Lööf till DN.
Hur detta ska gå till när en sådan S-ledd regering samtidigt kommer att vara beroende av och tvingas lyssna till de två partierna längst ut på vänsterkanten, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, förblir en gåta.
Ekots intervjuare gjorde enträgna försök men något svar gavs inte. Den enkla förklaringen är att Lööfs ekvation saknar lösning. Den går inte ut. Den breda mitt Centerledaren hela tiden refererar till finns bara i hennes fantasi.
Återigen hänvisade Lööf till att det “inte finns någon vänstermajoritet i riksdagen”. Det är hennes argument för varför en rödgrön vänsterregering ledd av Magdalena Andersson ska föra en politik som är “förankrad i mitten”.
Att det inte finns en vänstermajoritet i riksdagen är både sant och osant. Det är osant därför att det på grund av Centern finns en majoritet för en vänsterregering. Det är sant eftersom de ickesocialistiska partierna, det blågula blocket tillsammans med Liberalerna och Centern, har 204 av totalt 349 mandat. Det rödgröna vänsterblocket, S, V och MP, har bara 143 mandat.
Opinionsläget inför valet tyder inte på att det blir några stora förändringar. Både L och MP ser ut att klara sig kvar. Några mandat kommer att skifta ägare. Det kan bli så att det blågula blocket – M, SD och KD – med stöd av L får egen majoritet, 175 mandat eller fler. Det kan bli så att det rödgröna blocket, med fortsatt stöd av Centern, behåller sin majoritet.
Läs även: Skogkär: Annie Lööf (C) hittar hem
Oavsett vilken sida som drar det längsta strået kommer det dock inte att finnas någon “vänstermajoritet” i riksdagen som sådan, så långt har Centerledaren rätt. Väljarkåren i sin helhet lutar tydligt åt höger.
Annie Lööfs argument för varför Centern ska få inflytande över en rödgrön regerings politik och tvinga Magdalena Andersson att hålla sig i politikens mittfåra vilar på att Lööf och Åkesson tillhör samma lag, att Centern och Sverigedemokraterna utgör delar av samma riksdagsmajoritet. Utan Sverigedemokraterna finns inte den högermajoritet som enligt Lööf gör en vänsterpolitik orimlig. Genom att ställa sig på Jimmie Åkessons axlar blir Lööf större.
Sverigedemokraterna ska inte ges något inflytande, enligt Lööf. Däremot kan deras mandat tydligen användas för att motivera Centerns inflytande.
Lööf hänvisar till att det inte finns någon “vänstermajoritet” i riksdagen. Men någon sådan majoritet har inte funnits den gångna mandatperioden heller. Ändå har en rödgrön minoritetsregering kunnat styra. På grund av Centerpartiet.
Också den gångna mandatperioden har det funnits ett alternativ till höger som kunnat få det breda parlamentariska stöd Lööf efterlyser. Ändå har en historiskt svag socialdemokratisk regering kunnat ragla fram som en berusad i fyra år, mött nederlag efter nederlag i riksdagen, periodvis tvingats regera med oppositionens budget. På grund av Centerpartiet.
Efter förra valet ansåg Centern att den femtedel – nästan – av väljarna som röstat på SD skulle förvägras allt inflytande över politiken. Då var det inte tal om lyhördhet, då skulle dövörat vändas till. Nu är deras röster plötsligt lika viktiga som andras i Lööfs ögon. Men bara när det kan motivera att Lööf ges makt och inflytande.
