Skogkär: Den muslimska rösten
Valet 2026 kommer förmodligen att gå till historien som valet då etnifieringen av svensk politik blev uppenbar och omöjlig att förneka.
Såväl partier som enskilda politiker driver i allt större utsträckning sina valkampanjer på andra språk än svenska. Främst arabiska, det största minoritetsspråket i Sverige. Kampanjer som dessutom ofta är riktade specifikt till landsmän, till den diaspora politikerna själva tillhör. Var dessa politiker har sin lojalitet – i Sverige eller i det gamla landet – framstår många gånger som oklart.
Utrikespolitik vinner inga val i Sverige, hette det förr. Det är hög tid att omvärdera denna gamla sanning. Förutsättningarna ändras i takt med att Sverige förändras i grunden, demografiskt och därmed kulturellt. Politiken ligger som bekant nedströms kulturen; det vill säga det är kulturen i vid bemärkelse, i form av värderingar och normer, som styr ett lands politiska utveckling.
Partierna till vänster visar vägen. Vänsterpartiet gjorde Israelhat och Palestinadyrkan till en bärande del av sin kampanj i valet till Europaparlamentet 2024.
“EU-valet är ett Palestinaval. Rösta för Palestina. Rösta på Vänsterpartiet!”, uppmanade partiledaren Mehrnoosh Dadgostar.
Att ett svenskt parti uppmanar väljare i Sverige att i ett europeiskt val rösta till förmån för ett land i en annan del av världen kan tyckas märkligt. Men det inte bara fungerade. Det blev succé. 11,06 procent av rösterna gick till V – en ökning med 4,26 procentenheter eller 63 procent.
Nu ska bedriften upprepas i riksdagsvalet, är det tänkt. Palestina lyfts fram som en av partiets hjärtefrågor. Partiets företrädare, med Dadgostar i spetsen, tar varje tillfälle i akt att hetsa mot Israel. Det är, bör det understrykas, en hets som appellerar till betydligt bredare grupper än muslimer och invandrare från Mena – Mellanöstern och Nordafrika. Antisemitismens språk är internationellt.
Att denna hets underblåser den växande antisemitismen i Sverige är ett pris V är mer än villigt att betala för några extra procentenheter i valresultat och de ministerposter partiet är fast beslutet att tvinga till sig.
Samtidigt har det lett till en del negativa biverkningar. Partiet har tvingats stryka ett trettiotal kandidater från sina listor till riksdag, region och kommun efter att det avslöjats att de spridit judehat och terrorhyllningar. Detta tycks dock inte ha minskat Vänsterpartiets popularitet nämnvärt. Snarare tvärtom. Samma framgång som i EU-valet blir det av allt att döma inte. Men en uppgång från 6,6 procent i valet 2022 till omkring 8 procent den här gången, ligger inom räckhåll.
Läs även: Skogkär: Hat och hot med Dadgostar
En granskning av Bulletin visar hur det bedrivs en omfattande, intensiv och välorganiserad kampanj i arabiskspråkiga Facebookgrupper till stöd för Vänsterpartiet. Den som inte vill att muslimska kvinnor ska tvingas ta av sig slöjan måste rösta på Vänsterpartiet, lyder ett vanligt argument.
SVT – till och med SVT – rapporterar om hur moskéer mobiliserar muslimska väljare och hur muslimska influerare uppmanar andra muslimer att rösta rött. I så kallade utsatta områden har antalet förtidsröster fördubblats jämfört med övriga landet i det här valet, konstaterar Kvartal.
När Alkompis, Sveriges största arabiskspråkiga nyhetssajt, lät sina läsare rösta fick Vänsterpartiet egen majoritet: 61,9 procent. De rödgröna samlade totalt 93,5 procent. Tidöpartierna fick 5,2 procent tillsammans.
Undersökningen är helt ovetenskaplig och kan inte ses som representativ för vare sig muslimska eller arabisktalande väljare i Sverige. Eller ens för Alkompis läsare. Men den ger en fingervisning. Och riktiga opinionsmätningar pekar i samma riktning.
I en undersökning från Novus uppgav 61,6 procent av dem som betecknade sig själva som troende muslimer att de skulle rösta på Socialdemokraterna, medan 18,7 procent gav Vänsterpartiet sin röst.
Av forskningsartikeln Partipreferenser bland svenska muslimer av Magnus Hagevi vid Linnéuniversitetet framgår att under perioden 2005 till 2014 röstade 61 procent av svenska muslimer på Socialdemokraterna. Totalt 76 procent av muslimska väljare stödde något av partierna S, V och MP. Traditionellt har S haft det största stödet av riksdagspartierna bland muslimska väljare. Nu väljer allt fler Vänsterpartiet.
Vidgas urvalet till att omfatta alla väljare med utländsk bakgrund kvarstår skillnaden även om den inte är lika tydlig. SCB:s partisympatiundersökning från maj i år visar att partierna i det röda blocket – S, V och MP – stöds av 65,1 procent av väljare med utländsk bakgrund. Endast 28,4 procent uppgav att de sympatiserade med något av Tidöpartierna.
I vallokalundersökningen från 2022 uppgav omkring 40 procent av de utomeuropeiskt födda väljarna att de röstat på Socialdemokraterna medan närmare 20 procent uppgav att de röstat på Vänsterpartiet.
Några säkra siffror finns inte eftersom officiell statistik saknas, men vid det här laget har uppskattningsvis en tiondel av befolkningen i Sverige muslimsk bakgrund. Det motsvarar en miljon människor.
I årets riksdagsval finns knappt 8 miljoner röstberättigade, i region- och kommunvalen, där även utländska medborgare har rösträtt, omkring 8,3 miljoner. Det innebär att ungefär tre av fyra som bor i Sverige får rösta i valet till riksdagen medan nästan åtta av tio får rösta i övriga val. En muslimsk befolkning på en miljon motsvarar då närmare 750 000 röstberättigade. Siffrorna ger en uppfattning om hur många röster som står på spel.
För att ett parti ska ta sig över riksdagsspärren krävdes det i förra valet 260 000 röster. Det skilde 46 296 röster mellan det blågula blocket och det rödgröna. Om 23 149 väljare bytt block det blivit en rödgrön majoritet istället. Den tidigare Centerpolitikern Mikael Yüksels islamofascistiska Partiet Nyans fick 28 352 röster.
Den muslimska rösten är numera tillräckligt stark för att avgöra val på alla nivåer, även till riksdagen. Det ger också politiker incitament att anpassa sin politik till denna grupp. Så fungerar det i en demokrati.
När olika befolkningsgrupper börjar organisera sig politiskt efter etniska och religiösa skiljelinjer står balkaniseringen för dörren. Ännu finns tid att vända utvecklingen. Frågan är om politikerna är intresserade eller om makten är viktigare. Vänsterpartiet har i alla fall gett sitt svar.