Att framstå som en farlig och växande kraft är av stort värde för en våldsbejakande rörelse med feberfantasier om att ta makten i Sverige. Inte konstigt om de omtalade Aktivklubbarna nu tackar och bockar för all uppmärksamhet de fått sedan det blev känt att migrationsminister Johan Forssells (M) tonårsson under en period rört sig i högerextrema kretsar, däribland en sådan Aktivklubb.

Denna berömmelse hade aldrig gått att uppnå utan den antirasistiska stiftelsen Expos benägna bistånd. Från en obskyr tillvaro som knappast någon utanför Expo och Säpo intresserat sig för, blev Aktivklubbarna över en natt namnet på nästan allas läppar. Ibland är även dålig uppmärksamhet bra uppmärksamhet.

Expo lever i en form av symbios med den miljö organisationen bevakar. Det högerextrema hotet måste vara ständigt närvarande för annars skulle Expo inte ha något existensberättigande. Och varje organisations främsta drivkraft är att säkra sitt eget fortbestånd.

De som till skillnad från Expo inte har något att vinna på att högerextremismen blåses upp intar en betydligt försiktigare hållning.

“Detta är en relativt marginaliserad grupp som nu fått väldigt mycket uppmärksamhet”, säger till DN Lars Stiernelöf, som i mer än två decennier arbetat mot våldbejakande extremism.

Att kalla något för klubb ger intryck av en organiserad verksamhet, med ordförande, styrelse och tydliga mål med aktiviteterna. Men Aktivklubbarna framstår namnet till trots mer som informella grupperingar, kompisgäng, där det knappast handlar om medlemskap i ordets vanliga mening.

En av förklaringarna till Aktivklubbarnas lockelse kan sannolikt sökas i kriminalstatistiken. I en studie från Brå 2023 uppgav 45,3 procent av eleverna i årskurs nio att de utsatts för stöld, misshandel, hot, rån eller sexualbrott minst en gång enbart de senaste tolv månaderna. Av pojkarna uppgav 21,4 procent att de utsatts för misshandel.

Ett tecken i tiden var när förnedringsrån 2020 dök upp på Språkrådets lista över de nya ord som tagit sig in i svenska språket.

Förmodligen är det numera relativt få etniskt svenska ungdomar som inte har personlig erfarenhet av att under sin tonårstid ha hotats, rånats eller misshandlas av invandrargäng.

Att det hos offer för våld växer fram en önskan om att ge igen, att slå tillbaka, är knappast en oväntad eller svårbegriplig psykologisk reaktion. Det är en reaktion som Aktivklubbarna vill utnyttja.

“Det är den nazistiska drömmen om en revolution, om att störta demokratin och ersätta den med ett eget styre”, förklarade Expos researcher Jonathan Leman Aktivklubbarnas mål i en intervju i SVT tidigare i år.

Expo hade då släppt sin årsrapport, Svensk rasideologisk miljö 2024.

Så hur många ungdomar ingår då i denna rörelse med det minst sagt ambitiösa målet att ta över makten i landet? I samma inslag från SVT framgick att det rörde sig om ett femtiotal personer.

Enligt Expos årsrapport består nätverket i Sverige av sex klubbar. Som mest lyckades en av dem vid ett och samma tillfälle samla 24 personer till en av sina aktiviteter, en träningshelg. De olika Aktivklubbarna genomförde sammanlagt 139 dokumenterade verksamheter under hela året, varav 98 bestod av propagandaspridning – i praktiken att sätta upp klisterlappar med olika budskap. Revolutionen ska säkras klisterlapp för klisterlapp?

För en rörelse med samhällsomstörtande ambitioner låter det inte direkt imponerande. Det ska bero på att Aktivklubbarna försöker undvika att dra till sig uppmärksamhet från polis, journalister och politiska motståndare. Därför finns det enligt Expo ett mörkertal – oklart hur stort – när det gäller klubbarnas aktiviteter. Aktivklubb Sverige är dock inte ljusskyggare än att rörelsen har en egen hemsida med ett bildarkiv där de visar upp vad de ägnar sig åt. På hemsidan uppmanas intresserade att följa nätverkets kanal i meddelandeappen Telegram för att hålla sig uppdaterad om verksamheten.

Att Aktivklubb Sverige vill verka i det fördolda tycks således inte vara en helt korrekt beskrivning, och varför skulle en grupp som drömmer om att skapa en folkrörelse och – som de själva beskriver det – rädda landet, vilja det?

Lars Stiernelöf ser också tydliga tecken på att Aktivklubbarna försöker utnyttja sina femton minuter av berömmelse.

“Aktivklubb i Sverige har aldrig stått i fokus på det här sättet tidigare. De suger åt sig allt och försöker använda det till sin fördel”, konstaterar han.

Vem vet. I nästa årsbok kan Expo kanske berätta om hur Aktivklubbarna i Sverige fick ett stort uppsving under 2025 och att det högerextrema hotet nått nya höjder. I så fall råder det inget tvivel om var en stor del av förklaringen kan sökas.

Läs även: Skogkär: Utan nazisthot stannar Expo