Skogkär: För Dadgostar är egendom stöld

Om en förtroendevald i Vänsterpartiet har ett arvode över en viss nivå, så ska den överskjutande delen betalas in till partiet. Denna partiskatt motiveras med att politiker inte ska “leva i en egen verklighet långt från vanliga medborgare”.

Inför kongressen i april har partistyrelsen föreslagit att partiskatten sänks, så att de förtroendevalda får behålla upp till 40 300 kronor av sitt arvode, vilket är ungefär 4 000 kronor mer än i dag.

För att låna Vänsterpartiets egen logik och retorik: Dadgostar och de andra partihöjdarna vill gynna sig själva.

I övrigt är sänkta skatter inget för Vänsterpartiet. Tvärtom. Partiets skuggbudget innebär 60 miljarder kronor i skattehöjningar. Höjd skatt utlovas för alla som tjänar mer än 45 000 kronor i månaden.

Att en kassörska i dag betalar högre skatt än den som äger butiken är ett typiskt exempel på sådant Dadgostar slänger ur sig. Ett kassabiträde som tjänar 30 000 kronor i månaden betalar på det knappt 6 000 kr i skatt. Det är möjligt att det går att hitta något exempel där butiksägaren skattar mindre, men det lär inte vara vanligt förekommande. Anekdotisk bevisföring är som alltid populistens kännemärke.

Nu är det inte särskilt svårt att punktera Dadgostars resonemang. Ekonomifakta har gjort en behändig sammanställning över statens skatteintäkter fördelade på olika inkomstgrupper. Den visar i korthet att de med högre inkomster bidrar mest till det gemensamma. Vilket inte är särskilt förvånande med tanke på att Sverige har progressiv beskattning. De som har en årslön på en halv miljon eller mer svarar för hälften av alla skatteinbetalningar, men utgör knappt en femtedel av skattebetalarkollektivet. Gruppen med allra högst inkomst i ekonomifaktas sammanställning, de som tjänar en miljon kronor eller mer om året, är 2,1 procent av skattebetalarna men svarar för 16,7 procent av skatteintäkterna.

Vänsterpartiets politiker lever helt klart i “en egen verklighet”, men det har inget att göra med hur mycket de tjänar. Att de rika – enligt Dadgostars definition – inte skulle betala sin beskärda del, är kvalificerat struntprat. Precis som väntat. Det är billig populism som kommer att bli dyr för Sverige om Vänsterpartiet får inflytande över den ekonomiska politiken. Och det ligger som det heter i farans riktning. Socialdemokraterna vill inte vara sämre än Vänsterpartiet, i alla fall inte mycket sämre. Vid partikongressen förra våren fastslogs att skatteintäkterna måste öka och att ”de allra mest förmögna ska bidra mer.”

I sann vänsterpopulistisk anda har Dadgostar utsett Sveriges miljardärer till Vänsterpartiets huvudmotståndare i årets val. Det är enligt V-ledaren miljardärernas fel att el, hyra och mat blivit dyrare. För vad är enklare än att peka ut några få ohemult rikas extravaganta livsstil som roten till allt ont, från klimatförändringar till gängkriminalitet. Trots allt är socialism i grunden inget annat än avundsjuka draperad i vackra ord. Hur den miljardärskatt partiet vill införa ska utformas och hur mycket pengar den kommer att dra in vet Dadgostar inte. Hon vet bara att den ska införas.

“De har under så många år stulit pengar från våra barn, äldre och vår skattefinansierade välfärd. De pengarna behöver komma tillbaka”, sade Vänsterledaren i en intervju i Aftonbladet.

Läs även: Skogkär: Dadgostar upprörs över fattigdom hennes parti skapat

Språkbruket är intressant. När Dadgostar talar hörs ekot från en av den klassiska anarkismens förgrundsgestalter, Pierre-Joseph Proudhon. Denne slog fast att “la propriété, c’est le vol” – egendom är stöld. Enligt Proudhon var allt privat ägande av produktiva resurser orättvist, eftersom ägande bygger på våld och all rikedom skapas av andras arbete. En tanke som anammats av många vänsterextrema rörelser genom åren. Och den ligger som synes helt i linje med Dadgostars och Vänsterpartiets samhällsanalys.

Ett problem, ett av många, för Dadgostar och hennes miljardärskatt är att dessa miljardärer ofta är rörliga. De kan utan större problem flytta till något land med lägre skattetryck. När den norska regeringen höjde förmögenhetsskatten 2022 ledde det till en sällan skådad flyttvåg av mångmiljonärer och miljardärer.

Enorma skillnader i inkomst och förmögenhet är inte något eftersträvansvärt. Men för Dadgostar och för dagens Vänsterparti är varje större skillnad i inkomst och förmögenhet en följd av ett orättvist ekonomiskt system. För dem är ekonomin ett nollsummespel, där den enes vinst är stöldgods som tillhör någon annan och som det är politikens uppgift att återställa.

Vänsterpartiet förstår sig inte på fri företagsamhet. Vänsterpartiet förstår sig inte på marknadsekonomi. Vänsterpartiet förstår sig inte på kapitalism. Vänsterpartiet förstår inte hur tillväxt uppstår. För Dadgostar är det politiker som skapar välstånd genom att omfördela resurser.

I Vänsterpartiets värld krävs ingen speciell begåvning, inga särskilda kunskaper och inte eller någon arbetsinsats utöver det vanliga för att driva ett företag, inte ens om det omsätter miljarder och sysselsätter tiotusentals personer runt om i världen.

I Vänsterpartiets värld är det viktigare att bekämpa rikedom än att bekämpa fattigdom. Att alla socialistiska projekt till dags dato visat att sådan politik i första hand går ut över de svagaste är inget som avskräcker en vänsterpartist.

Läs även: Skogkär: Vänsterpartiets program ekar fortfarande av Marx