Inkomstklyftorna växer i Sverige, från norr till söder. Andelen invånare som bor i hushåll med låg ekonomisk standard har ökat i tre av fyra kommuner, visar en sammanställning från Statistiska centralbyrån, SCB.

Nyheten upprörde bland andra Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar.

“Vidrigt att vi har hamnat här. En gång var vi världens mest jämlika och framgångsrika land. Nu står vi med en högernationalistisk regering som monterar ner med större hastighet än någonsin”, kommenterade Dadgostar.

Det var kanske inte en i alla delar genomtänkt reaktion med tanke på att SCB:s siffror avser perioden 2015–2021, då Sverige hade en rödgrön regering. En regering som dessutom aldrig hade kunnat tillträda utan stöd från just Vänsterpartiet.

Men att det blivit så här är ingen gåta. Invandring – som varit ännu större om Vänsterpartiet fått råda – är den kanske enskilt viktigaste förklaringen till de växande klyftorna i Sverige.

År 2021 hade 29 procent av utrikes födda låg ekonomisk standard mot 11,4 procent för inrikes födda. Samma år hade över hälften av utrikes födda barn låg ekonomisk standard mot strax över 14 procent för inrikes födda.

Av en annan sammanställning från SCB framgår att “materiell och social fattigdom” är sju gånger vanligare bland utrikes födda än bland inrikes födda. Under 2021 levde omkring 300 000 personer eller drygt 3 procent av alla i Sverige som var 16 år och äldre i materiell och social fattigdom. Bland utrikes födda var andelen 10,3 procent, bland personer födda i Sverige 1,5 procent.

Mer på samma tema: Enligt en rapport från SCB från januari i år lever nästan vart fjärde barn, 23 procent, med utländsk bakgrund med låg inkomststandard. För barn med svensk bakgrund är andelen 4 procent.

Det är lite olika mått men den samlade bilden är otvetydig. Och väntad. Det finns ingen bättre förklaring till den ökade ekonomiska ojämlikheten – oavsett med vilka mått den mäts – än den migrationspolitik som förts av Sveriges tidigare regeringar.

Till detta kan läggas att i denna officiella statistik ingår inte alla de tiotusentals personer som lever illegalt i Sveriges växande skuggsamhälle, personer som håller sig undan av- och utvisningsbeslut, personer som tagit sig in i Sverige utan att ge sig till känna. Även detta skuggsamhälle är en direkt konsekvens av en politik Vänsterpartiet förespråkat och förespråkar.

Det fanns en tid då arbetskraftsinvandrare jobbade och ofta tjänade mer än sina svenska arbetskamrater. Det där vände runt 1980. Därefter har svenska politiker genom asylpolitiken skapat en invandrad, etnisk underklass – till största delen med bakgrund utanför Europa. Att detta inte var avsikten, förändrar inte faktum.

Läs även: Skogkär: Vänsterpartisten som grät

När orsakerna till de ökade klyftorna diskuteras går det inte att bortse från de nya regler för arbetskraftsinvandring som alliansregeringen införde 2008 med stöd av Miljöpartiet – ett annat parti som regelmässigt klagar över minskande ekonomisk jämlikhet och ökad fattigdom.

I praktiken innebär dessa regler att en månadslön på 13 000 kronor anses tillräcklig för att bevilja uppehålls- och arbetstillstånd. Om syftet är att importera fattigdom och försätta människor i en beroendeställning där de riskfritt kan utnyttjas av oseriösa och skrupelfria arbetsgivare, är det en effektiv politik.

Men snart är det, förhoppningsvis, slut med den saken. På torsdagen presenterade Tidöpartierna det sedan länge aviserade nya regelverket för arbetskraftsinvandring, som ska börja gälla den 1 oktober. Där sätts inkomstgränsen till 80 procent av den svenska medianlönen, vilket för närvarande motsvarar 26 560 kronor i månaden. Enligt migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) kommer det höjda försörjningskravet att med precision slå mot just okvalificerad arbetskraftsinvandring.

Den svenska ekonomin erbjuder få enkla jobb, färre än i många andra EU-länder. Med en arbetslöshet på över 7 procent, som enligt arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) dessutom väntas stiga, och en reservarmé av arbetslösa, merparten med utländsk bakgrund, finns det ingen anledning att ta hit städare och restaurangbiträden från tredje land, det vill säga utanför EU.

Sverige behöver kvalificerad arbetskraftsinvandring. Behovet av lågkvalificerad arbetskraft är däremot sedan länge mer än väl täckt. Inte minst genom decennier av asylinvandring.

Läs även: Gudmundson: Därför minskar inte långtidsarbetslösheten