Det som skulle bli en folkfest ser ut att bli en orgie i antisemitism, hat och – i värsta fall – politiskt våld. Att förlägga Eurovision till Malmö var ingen lysande idé.
I dag smäller det. Då inleds Eurovision i Malmö, med final nästa lördag. En “pulserande fest med kultur, musik och glädje”, “en vecka fylld av mångfald, underhållning och upplevelser som skapar minnen för livet”, om man ska tro Malmö stad.
Det låter mest som en besvärjelse, en magisk formel uttalad i hopp om att det som sägs också ska bli det som sker – i likhet med Eurovisions officiella slogan: United by music, förenade av musik.
Att veckan kommer att ge minnen för livet kan nog tas för givet. Men knappast minnen av det angenämare slaget. Sannolikheten är stor att Eurovision i Malmö utvecklas till en antisemitisk hatfest, kantad av våld.
Staden kommer att fyllas av Hamassupporters och våldsbenägna vänsterextremister inställda på att sabotera allt som saboteras kan av festligheter.
Efter Hamas terrorangrepp mot södra Israel den 7 oktober dansade människor på gatorna i Malmö och körde runt i bilar, jublande, tutande och viftande med palestinska flaggor. De firade en massaker på judar, en pogrom.
Och sedan dess har Malmö sett i stort sett dagliga manifestationer, formellt till stöd för det palestinska folket, i praktiken ett stöd för Hamas. Det var ingen slump att en talare på en av dessa demonstrationer tvingades bort från scenen efter att helt korrekt ha kallat Hamas mordorgie för “terrorhandling”.
Att förlägga Eurovisionfinalen till Malmö, en tävling där Israel medverkar, framstår som ren galenskap. Men frågan är vilken annan stad i Sverige som hade lämpat sig bättre. Oavsett var tävlingen hållits hade den blivit belägrad av antisemiter, terroristsympatisörer och Israelhatare i största allmänhet.
Läs även: Åberg: Bilderna av Malmö är bilderna av Sverige
I torsdags skärpte det israeliska säkerhetsrådet sina reserekommendationer för israeler som åker till Malmö för Eurovisionveckan, från nivå två, möjligt hot, till nivå tre, måttligt hot. Säkerhetsrådet konstaterar att Malmö är ett känt centrum för anti-israeliska protester.
Israels representant i tävlingen, sångerskan Eden Golan, har av den israeliska säkerhetstjänsten Shin Bet uppmanats att inte lämna sitt hotell annat än för att delta i själva tävlingen.
Hälften av Malmöborna säger i en opinionsundersökning att de tänker hålla sig borta från området runt Hyllie arena där tävlingen hålls. I en belägrad stad, belägrad av såväl polis som demonstranter, är det många som har onda aningar om vad som väntar.
Eurovision genomförs dessutom i ett läge där terrorhotnivån i Sverige ligger på det näst högsta steget i den femgradiga skalan. Sverige är ett prioriterat mål för muslimska terrorister.
Polisen kraftsamlar från hela landet och med stöd från kollegor från Danmark och Norge. Det kommer att bli en av de största och mest komplexa polisinsatserna i Sverige någonsin.
“Med den polistätheten som vi kommer att ha i polisregion syd kommer man definitivt att kunna känna sig trygg, säger Per Engström, som är nationell kommenderingschef för polisens insats kring Eurovision, till SVT.
Förhoppningsvis är det en korrekt bedömning och inte bara ännu en besvärjelse.
Hoppets hamn är titeln på en dokumentärfilm och en bok om hur Malmö våren 1945 tog emot mellan 20 000 och 30 000 överlevande från de nazistiska koncentrations- och förintelselägren. De kom med fartyg och med de Vita bussarna. Filmen skildrar ett ögonblick i stadens historia som Malmös makthavare än i dag gärna framhåller med stolthet.
Många av dem som då räddades till Malmö var judar. Men så här, snart 80 år senare, är hopp knappast en känsla som dominerar hos stadens stadigt krympande judiska minoritet. Många känner snarare hopplöshet inför en stadigt växande antisemitism. Den vecka som nu stundar lär knappast bidra till att minska den känslan.
