Kommer den muslimska invandringen till Sverige och övriga länder i Europa att leda till Europas islamisering eller till en europeisering av islam?

Frågan har vid det här laget stötts och blötts i decennier. Kristdemokraternas ordförande Ebba Busch varnade i en intervju nyligen för att “Europa kommer att gå förlorat“ om “vi inte klarar att stå upp mot ett islam som praktiseras på ett sätt som inte är förenligt med europeiska värderingar”. Och så här långt kan det konstateras att Europas förmåga att stå emot islam är betydligt sämre än islams förmåga att stå emot europeiska värderingar.

Samhällen kan förändras plötsligt, genom revolter och revolutioner. Samhällen kan även förändras långsamt genom att värderingar förskjuts. I takt med att den muslimska minoriteten växer får också muslimska, religiösa värderingar ökat inflytande, i Sverige såväl som i övriga Europa.

Några säkra siffror på hur stor andel muslimer som lever i Sverige finns inte. Enligt en studie från det amerikanska forskningsinstitutet Pew Research Center för några år sedan uppgick andelen muslimer i den svenska befolkningen år 2016 till 8,1 procent. I dag uppgår den muslimska minoriteten i Sverige – troende såväl som icke troende – till drygt 10 procent, enligt forskaren Tobias Hübinette. Och enligt ovannämnda studie från Pew kommer andelen muslimer i Sverige att med fortsatt invandring växa till mellan 20,5 och 30,1 procent till år 2050.

I en demokrati påverkar detta oundvikligen politiken. Även om muslimer inte är någon homogen väljargrupp finns det en kraftig övervikt i sympatier för vänstern. Enligt Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet fick Socialdemokraterna 66 procent av de muslimska rösterna i riksdagsvalen under perioden 2006–2018. Det är 36,2 procentenheter högre än S andel bland samtliga väljare.

Det säger sig självt att det blir allt viktigare för de olika politiska partierna, oavsett färg, att hålla sig väl med gruppen muslimska väljare.

Det märks i hur partierna positionerar sig under det pågående kriget i Gaza, där den rödgröna oppositionen ställer sig på den islamistiska terrorgruppen Hamas sida och med hjälp av handelsbojkott vill tvinga Israel till vapenvila och reträtt.

Sverige och Europa ger steg för steg vika för islam. Inom konstvärlden – i alla fall den etablerade – kan islam knappast kritiseras och definitivt inte hånas. Det handlar inte om respekt utan om rädsla – i regel förklädd till just respekt. Ingen vill riskera att likt författaren Salman Rushdie eller Lars Vilks tvingas leva sitt liv som villebråd för muslimska extremister.

Runt om i Europa kommer blasfemilagstiftning åter till heders, nu för att blidka muslimska minoriteter och den muslimska världen. Danmarks folketing beslutade förra sommaren att göra det straffbart att bränna exempelvis koranen. Formellt gäller lagen alla världsreligioners centrala skrifter, men att lagen tillkommit för att skydda just koranen behöver ingen tvivla på. I Sverige har regeringen tillsatt en utredning som ska komma med förslag på hur polisen ska kunna neka att ge tillstånd till koranbränning. Socialdemokraterna vill för sin del gå muslimska religiösa ledare och deras anhängare till mötes genom att ändra lagen om hets mot folkgrupp så att det blir brottsligt att bränna koranen.

Läs även: Skogkär: Lita aldrig på en islamist

Euroislam är ett begrepp som myntades i slutet av 1980-talet. En av dess främsta förespråkare är – eller var – den tysk-syriske sociologen Bassam Tibi. Han och andra med honom såg framför sig en ny inriktning inom islam som skulle uppstå i mötet mellan muslimska invandrare och de omgivande europeiska samhällena och europeiska värderingar. Denna euroislam skulle kännetecknas av separation mellan religion och politik, erkännande av universella, individuella mänskliga rättigheter och religiös pluralism.

I en intervju med tysk radio nästan tre decennier senare framstod Tibi, nu professor emeritus, som tämligen uppgiven. Det han kallade “huvudduksislam” hade segrat över euroislam.

”Jag skulle säga fem till tio procent, men inte mer än tio procent av de muslimer som jag känner, som jag observerar, de lever på ett europeiskt sätt, också som medborgare, tyska medborgare i hjärtat. Men det gör tyvärr inte majoriteten.”

Muslimer är inte samma sak som islam. Åtskilliga muslimer gör just det som islams religiösa ledare inte gör och uppmanar de troende att inte göra, nämligen anpassar sig till europeiska värderingar, tar seden dit man kommer. Exakt hur stor denna grupp är, är en fråga som ännu så länge saknar svar.

En opinionsundersökning bland brittiska muslimer nyligen visade att en tredjedel vill införa sharialagstiftning, medan 52 procent anser att det ska vara olagligt att visa bilder av profeten Muhammed.

Enligt samma undersökning sympatiserar nästan hälften av alla brittiska muslimer med den islamistiska terrorgruppen Hamas. Hur det ser ut i Sverige är bäst att låta vara osagt.

Religionen islam lär inte förändras för att Ebba Busch eller andra politiker ser det som önskvärt. De som tror att alla de värderingsproblem eller kulturella och religiösa motsättningar som mötet mellan islam och Europa leder till kan lösas med lagstiftning får nog tänka om.

Om islam ska förändras måste denna förändring komma inifrån och via religiösa ledare med bred auktoritet bland de troende. Sådana ledare lyser dessvärre med sin frånvaro.

Läs även: Skogkär: Blåögda politiker göder den svenska islamismen