Amanah är ett ord som återfinns i såväl hebreiska som arabiska med liknande innebörd: tilltro, förtroende, pålitlighet, förbund. Det är också namnet på ett uppmärksammat och prisat judiskt-muslimskt dialogprojekt i Malmö mot islamofobi och antisemitism.

Projektets två huvudpersoner är rabbinen Moshe David HaCohen och imamen Salahuddin Barakat. Amanah, hävdas det i marknadsföringen, är baserat på den djupa, personliga vänskapen mellan dessa två, rabbinen och imamen.

Men nu är samarbetet pausat på obestämd tid, förtroendet brutet. Detta sedan föreningen Islamakademin, grundad av Barakat, på Facebook publicerat ett inlägg som rättfärdigar det av Hamas genomförda terrorangreppet mot Israel förra helgen.

“Som muslimer står vi med våra förtryckta bröder och systrar i deras rätt till kamp mot dessa orättvisor och för frihet, rättvisa och fred.”

I ett svar på kritik mot inlägget – att det kan uppfattas som stöd för Hamas terrorism – skriver Islamakademin att deras inlägg inte har med Hamas att göra:

“Detta handlar om över sju decenniers förtryck, etnisk rensning, apartheid och mördande av palestinier.”

Fredrik Sieradzki, Malmö judiska församlings representant i Amanahs styrelse, har fått nog.

“Att [...] lägga upp något sånt när slakten pågick, det blev för mycket för mig. Det är för magstarkt. Jag kan inte vara kvar”, säger Sieradzki till DN.

“Jag måste tro att vi kan hitta en väg framåt. Men just nu kan vi inte det”, säger Amanahs ordförande, Lena Posner-Körösi.

Salahuddin Barakat har genom idogt arbete byggt sig en position som betrodd samtalspartner och företrädare för muslimer i Sverige.

Sedan 2015 har tiotals miljoner av allmänna medel, bland annat från Allmänna arvsfonden, gått till projekt Islamakademin varit inblandade i.

I juni 2021 beviljades just Amanah ett bidrag på drygt 12,5 miljoner till ett projekt kallat “Tro på tillit”.

Inte minst Svenska kyrkan är förtjust i Malmöimamen. Barakat har bland annat skrivit en debattartikel tillsammans med förra ärkebiskopen Antje Jackelén.

Han umgås med statsråd och var en av de imamer som statsminister Ulf Kristersson (M) i februari i år bjöd in till samtal om koranbränningar, något Barakat självfallet vill förbjuda.

Att Barakat, denne omhuldade imam, inte har ett ord till stöd och tröst för de judar i Sverige han utger sig att värna överraskar inte. Barakat är en boktavstroende islamist vilket alla som följt honom och Islamakademin kunnat konstatera. En religiös fanatiker som drömmer om den perfekta gudsstaten.

I en intervju i Dagens Nyheter 2019 fastslår Barakat att det korrekta straffet för den som lämnar islam är döden. Men dödsstraff ska endast tillämpas i en ”rättfärdig islamisk stat”, vilket Sverige inte är. I alla fall inte ännu.

I ett sådant perfekt samhälle skulle ändå ”nästan ingen” vilja överge islam, förklarar Barakat lugnande.

Läs även: Brinkemo: Islam och stiftelserna som demokratins dödgrävare

Emellanåt spricker Barakats omsorgsfullt putsade fasad. När den franske historieläraren Samuel Paty 2020 fick halsen avskuren på öppen gata efter att han visat sina elever karikatyrer på islams profet Muhammed, sände det en chockvåg genom det franska samhället. Den franske presidenten Emmanuel Macron kallade islam för “en religion i kris”, han talade om vikten av att skydda franska muslimer mot “radikal islam” och landet mot “islamisk separatism”.

Salahuddin Barakat blev rasande. Inte över mordet, utan över Macrons uttalanden. I ett senare raderat inlägg på Facebook kallade han Frankrike för en ”extremsekulär och alltmer islamofob skurkstat”. Macron var enligt Malmöimamen ”självklart inget annat än en skurkaktig fjant med hybris”.

Att Barakat och Islamakademin inte kritiserar Hamas terrorangrepp borde inte förvåna någon. Att inga andra muslimska organisationer heller fördömt dåden förvånar lika lite.

Doku Publicister, som granskar den islamistiska miljön i Sverige, har undersökt hur landets muslimska organisationer reagerat på helgens attacker mot den judiska civilbefolkningen i Israel.

“Ingen av dem har |...] tagit avstånd från eller fördömt vare sig helgens terrorattacker eller Hamas. Ingen har heller beklagat attackerna”, konstaterar Doku.

Utgå från att de tiger därför att de samtycker. Och detta är organisationer svenska myndigheter öser miljoner över. Skattebetalarnas pengar. Det är dags att stänga pengakranen.

Det är en sak att Malmös trängda, stadigt krympande judiska minoritet griper efter halmstrån och hoppas att någon som Salahuddin Barakat ska kunna vara ett värn mot växande antisemitism i en stad där hatet nu manifesteras i tutande bilkorteger som firar massmord på judar. När svenska politiker och myndigheter inte genomskådar Barakat för den han är och de medeltida värderingar han har, är det emellertid något annat och allvarligare.

I decennier har dubbelspelande islamister, som låtsas eftersträva samförstånd och dialog, med stöd av allmänna medel ostört kunnat bygga organisationer och skapa sig maktpositioner i offentligheten. I stort sett utan granskning, utan ifrågasättande. Ett av få undantag var när Mehmet Kaplan (MP) 2014 tvingades avgå som statsråd.

Mundus vult decipi, världen vill bedragas, som det latinska ordspråket lyder. Och frågan är väl om det finns några mer villiga att låta sig bedras än det naiva svenska etablissemanget.

Läs även: Skogkär: Blåögda politiker göder den svenska islamismen