Vänsterpartiets försök att bli partiet för alla som stöttar Palestina har inte gått riktigt enligt plan. För Palestinarörelsen tänker inte underordna sig Vänsterpartiet. Den förväntar sig att Vänsterpartiet ska underordna sig Palestinarörelsen och därmed lämna fältet fritt för antisemitism och terrorstöd.
Vänsterpartiets ledning trodde sig ha hittat vägen till makt och inflytande i svensk politik. Och den skulle gå via Palestina. Genom att lägga sig ut för den propalestinska rörelsen, genom att upprepa dess slagord och driva dess krav, skulle mängder av nya väljare strömma till partiet. EU-valet är ett Palestinaval, förkunnade partiledaren Nooshi Dadgostar trosvisst. “Vi är inte klara förrän vi har befriat Palestina”.
Det innebar inget stort steg för V. Visserligen säger sig Vänsterpartiet vara för en tvåstatslösning men det framstår mest som en läpparnas bekännelse när partiets ledande företrädare samtidigt rasar mot Israel och beskriver landet som en kolonial, folkmordisk, rasistisk terrorstat.
Först gick det som beräknat. Vänsterpartiet gjorde ett strålande val, fick 11,06 procent av rösterna, en ökning med 4,26 procentenheter och därmed ytterligare ett mandat i EU-parlamentet.
Nu kommer baksmällan. Istället för att Vänsterpartiet försöker ta över Palestinarörelsen försöker Palestinarörelsen ta över Vänsterpartiet. Sydsvenskan gav häromdagen exempel på hur inflytelserika grupper ur den propalestinska rörelsen anklagar Vänsterpartiets styrelse för att anpassa sig till ”den sionistiska och rasistiska median” och varnar för att deras stöd inte är ovillkorligt. Den gamla antisemitiska tanken om att media kontrolleras av judar har bytts mot att media kontrolleras av sionister – som för dagens antisemiter blivit ett kodord för judar.
Men även inom partiet breder missnöjet med ordföranden Nooshi Dadgostar och övriga i ledningen ut sig. Det började redan den 7 oktober förra året när Dadgostar kallade Hamas angrepp på Israel en “fruktansvärd attack”. Många upprördes. Inte över terrordådet utan över Dadgostar. Hon beskylldes för att “slicka sioniströv” av en lokalpolitiker i Linköping. Han uteslöts sedan, men inte utan att först ha fått stöd av åtskilliga partikamrater.
Läs även: Skogkär: Vänsterpartiets extremister låter masken falla
Försöken att skapa rättning i ledet och rensa ut företrädare som uttryckt sig antisemitiskt har varje gång mötts av internt motstånd. När en av dem som spridit antisemitism, viceordföranden i Malmö, Orwa Kadoura, inför hotet om uteslutning valde att avgå, kritiserade han partiledningen i ett inlägg på Facebook:
”Den palestinska rörelsen kan inte acceptera eller stå bakom ett parti som inte visar det stöd som krävs för att få ett stopp på folkmordet som just nu sker i Gaza och på Västbanken.”
Hans inlägg gillades av flera av partiets riksdagsledamöter. Styrelsen för Vänsterpartiet i Malmö svarade för sin del med att kritisera partiledningen. Partiet centralt anklagades för att ha “tappat viktiga ideologiska perspektiv” och att därigenom ha skadat partiet. Malmöavdelningen gav Kadoura sitt “fulla stöd”, och framställde honom som ett oskyldigt offer för “en medialogik som struntar i antisemitism, utan istället hänfaller åt islamofobi och övergranskning av araber”.
När ett uteslutningsärende inleddes mot Kristofer Lundberg, ordförande för partiets avdelning i Angered i Göteborg, för hans stöd till den palestinska terrorgruppen PFLP, slutade det med att avdelningsstyrelsen lämnade sina uppdrag i protest. I onsdags avslöjades att en representant för just PFLP var personligen närvarande på Vänsterpartiets Angereds årsmöte i januari i år. Sympatierna för den palestinska terrororganisationen är helt uppenbart inte begränsade till Lundberg.
I maj delade partiets tidigare ordförande och förstanamn i EU-valet, Jonas Sjöstedt, ut ett pris till Enhetsfront för Palestina, den grupp där Kristofer Lundberg är en av ledarna. Bland dem som efter Sjöstedts översvallande hyllningar klev upp på scenen för att ta emot priset syntes Nousir Sayed Nousir, styrelseledamot i Vänsterpartiet Angered, en man vars “sociala medier är så fulla av stöd till terrorister, barnbrigader och syriska jihadistgrupper att det knappt kan sammanfattas”, för att citera Sofie Löwenmark på Doku, som granskar den islamistiska miljön i Sverige. På scen, med Sjöstedt vid sin sida, började pristagarna ropa ut slagord till publiken, bland annat “from the river to the sea, Palestina will be free”, en önskan eller snarare förutsägelse om att staten Israel ska utplånas.
I partiledardebatten i Agenda i söndags frågade Jimmie Åkesson (SD) Dadgostar om den som anser att staten Israel ska utplånas, “vilket väldigt många vänsterpartister gett uttryck för”, kan vara kvar i Vänsterpartiet.
Svaret från Dadgostar löd:
“Det har du inte någon som helst aning om. Du vet ingenting om oss. Det där är bara struntprat. Självklart kan man inte vara det.”
Enligt Dadgostar handlar antisemitismen och terrorvurmandet om några enstaka individer bland cirka 30 000 medlemmar. Men som framgått rör det sig i flera fall om framträdande partiföreträdare på lokal nivå – som dessutom har stort stöd lokalt men också stöd i övriga delar av partiet.
De upprörda reaktioner och fördömanden Dadgostar mött i sociala medier vid de tillfällen då hon tagit sig för att kritisera Hamas skvallrar även de om hur utbredd antisemitismen är bland partiets väljare och gräsrötter.
Det ligger i Vänsterpartiets dna att inte ställa människor och grupper mot varandra, försökte Dadgostar i söndagens partiledardebatt. Sanningen är att det utgör partiets dna, och har så gjort alltsedan dess bildande. Denna självbild Dadgostar ger uttryck för är lika kantstött som den om att Vänsterpartiet är ett antirasistiskt parti – i alla fall om antisemitism betraktas som en form av rasism. Men det blir allt mer oklart om den fortfarande gör det i Vänsterpartiet.
Läs även: Skogkär: Vänsterpartiet lever högt på den importerade antisemitismen
