Det säger något väsentligt om ett politiskt parti när ordförandens fördömande av massmord på civila – det bestialiska slaktandet av åldringar, kvinnor och småbarn – möts av ilskna interna protester.

Det säger något om ett parti när det slussar miljoner till en terrororganisation som aktivt deltar i planerandet och genomförandet av massmord på judar.

Det säger något om ett parti när det kryllar av antisemiter som hetsar mot Israel och vill utplåna den judiska staten och regionens enda demokrati.

Det säger något om ett parti när ledande företrädare underblåser en konspirationsteori som lett till att terrorhotet mot Sverige, svenskar och svenska intressen blivit akut.

Och detta parti – Vänsterpartiet – gör anspråk på att sitta med och styra Sverige i en rödgrön regering nästa mandatperiod. På tisdagen riktade V-ledaren Nooshi Dadgostar en uppmaning till Socialdemokraternas ordförande Magdalena Andersson att ge ett tydligt besked i regeringsfrågan och “visa väljarna att vi har en plan för Sverige”.

Det var på ett möte med riksdagsjournalisterna som Dadgostar berättade om sin dröm, en vänsterregering med egen majoritet. En vänsterregering som inte är beroende av Centerns stöd.

Att Dadgostar fantiserar om framtiden är inte så förvånande med tanke på hur nutiden gestaltar sig.

“Fruktansvärd attack av Hamas”, började Dadgostar sitt inlägg på X efter den palestinska terrorgruppens angrepp mot Israel förra lördagen. En självklar ståndpunkt för den som leder ett riksdagsparti, självklart för varje person kapabel till något slags medkänsla med offren, kan tyckas. Men alls inte självklart i Vänsterpartiet.

Dadgostar “slickar sioniströv”, kommenterade en av hennes partikamrater, Björn Alling, och krävde Dadgostars avgång. Alling slog samtidigt fast att “den vidriga terrorstaten Israel” måste bort. Det är som att lyssna på ekot från de judehatande mullorna i Iran som också vill att Israel utraderas.

Angreppet på Dadgostar blev för mycket för partiledningen som inledde ett uteslutningsärende mot Alling. Men Alling, lokalpolitiker i Linköping, visade sig ha uppbackning inom partiet och en namninsamling till stöd för honom inleddes omgående.

Stödet är inte nödvändigtvis öppet. Detta är ingen konflikt ”med två sidor”, fastslog Vänsterpartiets skolpolitiske talesperson Daniel Riazat i en kommentar dagen efter Hamas terrordåd. Att hävda att palestinier inte har “rätt att försvara sig och slå tillbaka mot de som ockuperat deras land och massmördat deras folk”, är “vidrig dubbelmoral”, förklarade Riazat, som även är en hängiven supporter till den kurdiska terroristorganisationen PKK.

Partiets ekonomiskpolitiske talesperson Ali Esbati pumpar dagligen ut en strid ström av Hamaspropaganda på sitt X-konto, i sig en fingervisning om hur han ser på Dadgostars kritik av den islamistiska terrorgruppen.

En skillnad jämfört med Socialdemokraterna är att det i Vänsterpartiet inte finns några förväntningar om att företrädarna ens ska låtsas vara motståndare till Hamas.

Läs även: Gudmundson: Därför gömde sig Nooshi Dadgostar

Många Vänsterpartister är på sin höjd likgiltiga inför terror mot judar. Inte så få understödjer det i ord. Andra vill gärna bidra ekonomiskt.

Under sin tid som ordförande i Ung vänster samlade Esbati in pengar till den palestinska terrororganisationen PFLP. Det är en tradition som Vänsterpartiet håller fast vid. Nyligen framkom att Vänsterpartiet i flera år via Vänsterns internationella forum, Vif, slussat svenska biståndsmedel – de där pengarna som enligt legenden aldrig kommer på avvägar och alltid går till goda ändamål – till den palestinska terrorganisationen DFLP, som deltog i massmorden på judar den 7 oktober. Det rör sig om totalt 2 miljoner kronor åren 2013–2019.

Men Vänsterpartiets stöd via Vif till terrorgrupper och vänsterextrema organisationer har enligt statsvetaren Daniel Schatz pågått under närmare tjugo år och uppgår till betydligt högre belopp, totalt 12,5 miljoner kronor.

Precis som Israel hotas Sverige och många andra EU-länder av islamistisk terrorism. Sverige är i dessa kretsar utsett till ett prioriterat mål och anklagas för att föra ett krig mot islam. En viktig orsak till hotbilden är den internationella kampanj som sedan 2021 pågått i framförallt sociala medier, där svensk socialtjänst anklagas för att kidnappa muslimska barn.

På helgens demonstration till stöd för Hamas på Sergels torg i Stockholm vändes detta i ett försvar av den islamistiska terrorn:

“Ulf Kristersson, anklaga inte palestinier för att de har kidnappat 20 israeliska barn, medan tusentals barn kidnappas av din myndighet som heter socialtjänsten”, hördes från en av talarna under demonstrationen.

Denna konspirationsteori fick i förra höstens valrörelse stöd av Vänsterpartiets dåvarande rättspolitiska talesperson Linda Snecker.

“Vi har partier som vill tvångsomhänderta era tvååringar om de inte pratar perfekt svenska”, varnade Snecker under ett valtal i Skäggetorp i Linköping, en av skådeplatserna för de våldsamma korankravallerna tidigare samma år.

De senaste veckorna har onekligen varit klargörande. Inte minst har det varit en nyttig påminnelse om vad Vänsterpartiet är för ett parti och vad som rör sig under dess polerade yta. För alla som eventuellt glömt.

Läs även: Skogkär: Än lever liken i Vänsterpartiets garderob