Återigen mördar regimen i Iran sina egna medborgare när de protesterar mot förtrycket. Tusentals människor – kanske över tiotusen – har dödats, kallblodigt mejats ner av regimens tungt beväpnade säkerhetsstyrkor.

Irans chefsdomare, mullan Gholamhossein Mohseni-Ejei, har utlovat snabba rättegångar och avrättningar av dem som gripits under protesterna.

Utvecklingen i Iran har utlöst en febril diplomatisk aktivitet inom EU. Den omtalade regelbaserade världsordningen utsätts för ännu en stresstest. Att döma av de effekter omvärldens protester, fördömande och sanktioner hittills haft på Irans styrande prästerskap – till synes inga alls – är det klokt att hålla förväntningarna på låg nivå. Ytterst låg.

Iranska diplomater och andra representanter för regimen i Teheran stängs ute från Europaparlamentets lokaler i Strasbourg, Bryssel och Luxemburg. Det meddelade parlamentets talman Roberta Metsola i måndags.

“Våra lokaler kommer inte att användas för att legitimera en regim som enbart fokuserar på att rädda sig själv och använder våld för att behålla makten”, förklarade Metsola.

Den fråga som infinner sig är varför regimens hantlangare fram till nu har tillåtits verka och bedriva sitt påverkansarbete i parlamentet. Att präststyret i Iran utgör en av världens brutalaste regimer kan inte ha undgått någon. Det som sker i Iran nu är bara en upprepning av vad som utspelat sig flera gånger tidigare under mulladiktaturens mörka fyrtiosjuåriga historia.

Ända sedan den iranska revolutionen 1979 har regimens dödspatruller utfört mord i andra länder. Måltavlorna har i regel varit regimmotståndare. I Sverige har Säkerhetspolisen förhindrat flera attentat som Iran planerat de senaste åren. Bland dessa en komplott där två iranska agenter 2021 greps misstänkta för att ha planerat mord på svenska judar.

Den iranska regimen har i årtionden finansierat och underblåst terrorism i världens alla hörn. Iran finansierar terroriströrelser som Hamas och Hizbollah. Irans prioriterade utrikespolitiska mål är folkmord, att utplåna ett grannland – staten Israel.

Läs även: Skogkär: Fred i vår tid med mullornas Iran

På onsdagen kallade Utrikesdepartementet upp Irans ambassadör i Stockholm för att ”kraftigt markera mot det omfattande dödliga våldet mot fredliga demonstranter och de storskaliga, godtyckliga frihetsberövandena i Iran”, skriver utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) på X. Det är andra gången på mindre än en vecka detta sker. Effekten uteblev första gången. Den lär utebli nu med.

Irans ambassadörer i andra EU-huvudstäder har närmast mangrant fått ta emot samma budskap de senaste dagarna.

Gott så. Men det är dags att gå vidare. Diplomatiska protester har gång på gång visat sig vara verkningslösa. Bomma istället igen ambassaden i Stockholm. Skicka hem regimens lakejer till Iran. Det borde ha skett fär länge sedan. Om inte förr så 2024 när Iran, genom att ta den svenske EU-tjänstemannen Johan Floderus som gisslan och hota att avrätta honom, tvingade regeringen att släppa Hamid Noury, dömd i Sverige till livstids fängelse för sin medverkan i massavrättningar av politiska fångar i Iran på 1980-talet.

Enligt Säkerhetspolisen ägnar sig Iran åt diverse former av säkerhetshotande verksamhet. Iran kartlägger och hotar iranska regimmotståndare i Sverige och deras organisationer. Iran använder sig av kriminella nätverk för att utföra våldsdåd mot israeliska intressen och mot grupper och personer regimen ser som hot.

Att ambassaden spelar en central roll för den säkerhetshotande verksamhet Iran bedriver i Sverige kan tas för givet.

Men det är inte bara ambassaden. För ett år sedan utvisade Migrationsverket en imam vid Imam Ali Islamic Center, IAC, en moské för shiamuslimer i norra Stockholm. Enligt Säpo användes IAC som plattform för den iranska regimens underrättelsearbete i Sverige.

Civilminister Jakob Forssmed (KD) påstod då att han varit i kontakt med myndigheten för stöd till trossamfund, SST, och försäkrat sig om att “inga medel kommer att utbetalas till det aktuella samfundet “. Men när Kvartal i höstas granskade vad som därefter hänt visade det sig att utbetalningarna av statliga bidrag till IAC och organisationer knutna till IAC fortsatt under 2025. Att statsbidrag finansierat – och vad det verkar fortsatt att finansiera – Irans säkerhetshotande verksamhet i Sverige är inget annat än en politisk skandal.

Att stänga den iranska ambassaden och dra in myndigheternas finansiering av mulla-trogna moskéer är det principiellt rätta. Dessvärre lär det inte göra någon skillnad för dem som mördas när de protesterar mot regimen. Men det kan göra Sverige till en något tryggare plats för judar och motståndare till mullorna.

Läs även: Skogkär: Iran – skurkstat utan spärrar