Sverigedemokraternas riksdagsledamot Jessica Stegrud har hamnat i blåsväder. En andra gång på kort tid. Nu för ett bråk under en tågresa, en incident som under flera dagar blåsts upp till en av de dominerande nyheterna i svensk inrikespolitik.

Fredagens besked från Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, Linda Lindberg, att partiet inte kommer att vidta några åtgärder mot Stegrud, innebär att frågan kommer att ältas ytterligare ett varv. Minst.

Enligt Stegrud och hennes ressällskap, Nick Alinia, antastas den senare under resans gång av två unga män i tågets bistro. Männen är hotfulla och oförskämda, och kallar Alinia “horunge” och “nazist”. När Stegrud och Alinia sedan kliver av på Stockholms central kommer de två männen åter fram och uppträder hotfullt.

Alinia tar i detta läge upp telefonen och börjar filma. Stegrud gör samma sak.

“Dels för min egen trygghet, och dels för att ha bevis om något värre skulle inträffa”, skriver Stegrud på X.

Förloppet som sedan följer, delvis filmat av Stegrud, lägger Alinia sedan ut på sin Youtube-kanal.

In på scenen träder tidningen Expo som avslöjar att Alinia hade sällskap av Stegrud under resan och konfrontationen. Alinia och Stegrud framställs som förövare, de båda unga männen som offer.

“Här deltar Jessica Stegrud (SD) i högerextremistens konfrontation”, lyder Expos rubrik.

Expos nyhet går i vanlig ordning omedelbart rakt in de etablerade medierna, inklusive public service, som okritiskt köper Expos allt annat än opartiska framställning av händelsen.

För den rödgröna oppositionen kom mediadrevet som en skänk från ovan, som gefundenes Fressen. Socialdemokraternas ordförande Magdalena Andersson (S) och Miljöpartiets språkrör Amanda Lind krävde att Stegrud omedelbart skulle kastas ut ur riksdagen.

Att Alinia av Expo beskrivs som högerextrem och anklagas för att hänga ut människor bär på sin egen oavsiktliga ironi. Dels med tanke på Expos väl kända kopplingar till vänsterextremism, dels med tanke på Expos verksamhet, som till stor del just går ut på att hänga ut människor.

Alinia är en aktör i en växande och tämligen vildvuxen flora av alternativa medier och journalister som får sin finansiering direkt av publiken. Swish-journalistik, kallas det ofta. Många gånger är gränsen mellan journalistik och politisk aktivism minst sagt otydlig – som på sina håll i etablissemangsmedia.

Läs även: Skogkär: Utan nazisthot stannar Expo

Exakt vad som händer i samband med tågresan i slutet av juli är okänt för alla utom de direkt inblandade. Men Stegruds och Alinias version framstår som fullt rimlig. Den bär sannolikhetens prägel, som det brukar heta när domstolar beskriver trovärdigheten i olika vittnesmål.

Att Alinia och Stegrud helt utan anledning skulle provocera, filma och förfölja två för dem okända, oskyldiga unga män på Stockholms central framstår som helt osannolikt.

I sammanhanget är inte minst kommentaren från Ebba Busch intressant. “För mig är beteendet inte förenligt med svenska värderingar”, säger KD-ledaren om den filmade konfrontationen till Expressen.

Busch tycks mena att så som Alinia och Stegrud agerar, så gör inte någon med korrekta svenska värderingar.

Alinia ger igen med samma mynt. Han konfronterar aggressivt de båda unga männen. Han vill lära dem en läxa, säger han. Han står upp för sig själv. Han visar, om man så vill, civilkurage, något Kristdemokraterna åtminstone förr brukade tala väl om. Kanske lär de unga männen sig något av denna erfarenhet. Kanske lär de sig att det inte alltid är riskfritt och utan konsekvenser att uppträda oförskämt och hotfullt mot andra.

Det finns ingen anledning att kritisera Stegrud för att hon filmar konfrontationen på Centralen. Det finns inget orimligt i hennes förklaring att hon upplever situationen som hotfull och därför vill dokumentera vad som händer.

Agerade möjligen civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin också fel som filmade och “hängde ut” palestinaaktivisterna som förföljde honom en sen kväll?

Men i nästa steg borde Stegrud veta bättre än att som riksdagsledamot bli indragen i partnern Alinias journalistiska korståg – som i det här fallet inte har mycket med journalistik att göra. Stegrud är en offentlig person, väl känd. Gossarna som kände igen Alinia kände förmodligen även igen Stegrud. Att hennes del i incidenten skulle läcka till media var ingen högoddsare.

Stegrud skapar därigenom problem för sitt parti och hon skapar problem för regeringen. Viktiga nyheter som Tidöpartierna vill få ut drunknar i skandalrubriker om SD, högerextremism och uthängning. Det är inte konstigt om såväl den egna partiledningen som ledningen för regeringspartierna är måttligt roade.

Den som gjort en resa har alltid något att berätta. Men det finns historier som bör förbli de resandes ensak.

Läs även: Skogkär: Måndag hela veckan med Sverigedemokraterna