En bild säger mer än tusen ord, lyder ett gammalt talesätt. Men tystnad kan också säga mer än tusen ord. Och den utbredda tystnaden om de muslimska “njutningsäktenskapen” som avslöjades av SVT:s Uppdrag Granskning förra veckan är så talande att den skulle kunna fylla volymer.

Från världens första – och i egna ögon bästa – feministiska regering är tystnaden närmast öronbedövande.

För den som missat detta med muslimska “njutningsäktenskap” handlar det i teorin om ett slags proväktenskap som kan vara från en timme upp till flera år. Kvinnan får en brudgåva som ersättning, oavsett om det blir någon fortsättning på relationen eller ej. I praktiken kan sedvänjan utnyttjas för prostitution.

Under falska identiteter kommer Uppdrag Gransknings medarbetare i kontakt med 26 företrädare för olika shiamuslimska församlingar i Sverige. 15 av dessa erbjuder sig att arrangera “njutningsäktenskap”. Några församlingsföreträdare visar själva intresse för ett “njutningsäktenskap” med den uppringande kvinnan, som berättar att hon behöver pengar och inte ser någon annan utväg.

Jämställdhetsminister Eva Nordmark (S) tvingades ut på banan av Uppdrag Granskning, som av förklarliga skäl kontaktade henne för en kommentar. “Det är en ren hallickverksamhet och människohandel och det är både vidrigt och olagligt”, säger Nordmark. Och hon har ju rätt. Vilket gör tunghäftan bland hennes feministiska partikamrater desto påtagligare.

Numera är sociala medier – Twitter, Facebook, Instagram – en given kanal för politiker som vill nå ut med kommentarer, åsikter och budskap. Där har det – åtminstone på vänsterkanten – varit så tyst att en fallande knappnål kunnat skrämma livet ur vem som helst.

Annika Strandhäll, ordförande i Socialdemokraternas kvinnoförbund och regeringens Twittertoreador par excellence, brukar hugga på både stort och smått. I det här fallet – ingenting.

Statsminister Magdalena Andersson (S), socialminister Lena Hallengren (S), utbildningsminister Anna Ekström (S), kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S), utrikesminister Ann Linde (S) – inte ett ord. Även de manliga statsråden i regeringen är självfallet feminister men inte ens justitieminister Morgan Johansson (S) – som ju vill att svenska mäns sexköp utomlands ska kunna straffas i Sverige – finner anledning att markera mot denna religiöst sanktionerade prostitution.

Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi, tidigare jämställdhetsminister i den rödgröna regeringen, har för en gångs skull ingen åsikt. Samma sak gäller Stenevis partikollega Åsa Lindhagen, även hon med ett förflutet som jämställdhetsminister.

Vänsterpartiet, som beskriver sig som “Sveriges bästa feministiska parti” då? Inget från partiledaren Nooshi Dadgostar. Inget på partiets officiella konton i sociala medier.

Ingen kan förväntas kommentera allting. Ingen har en skyldighet att kommentera allting. Men när så många som annars är så på tårna när kvinnor utnyttjas tiger, då framträder ett mönster.

Läs även: Kommun avslutar allt samarbete med shiamoské efter avslöjande

En partiledare i det rödgröna lägret reagerar i alla fall: Annie Lööf (C): “Det här är inget annat än ett religiöst sanktionerat sexköp”. Kristdemokraternas Ebba Busch kallar det “prostitution och människohandel”. Moderatledaren Ulf Kristersson upprörs över imamer som “agerar hallickar i religionens namn”.

En allt annat än djärv gissning: Hade avslöjandet i Uppdrag Granskning gällt frikyrkopastorer som ägnat sig åt koppleri, hade feminister av alla politiska kulörer vässat pennorna och doppat dem i blod.

Men på de stora dagstidningarnas debattsidor lyser diskussionen om “njutningsäktenskapen” i stort sett med sin frånvaro. DN Debatt: Tomt. Expressen Debatt: Ett inlägg av Liberalernas Fredrik Malm. Aftonbladet Debatt: Tomt. Svenska Dagbladet: Tomt.

På samma tidningars kultursidor, där frågor som rör jämställdhet och kvinnoförtryck i alla dess former brukar höja medarbetarnas blodtryck till hälsovådliga nivåer, tycks Uppdrag Gransknings avslöjande endast ha utlöst gäspningar. I alla fall ger en sökning i databasen Retrievers tjänst Mediearkivet ingen träff.

Vem minns inte metoo och klappjakten på män som ansågs ha dålig kvinnosyn – mer än så krävdes inte för att släpas i smutsen. Drevet gick vecka ut och vecka in. Människor begick självmord.

Vem minns inte upphetsningen över TV-profilen Paolo Robertos sexköp, alla artiklar och analyser på debatt- och kultursidor, alla inlägg i sociala medier? Det dröjde innan den stormen lagt sig och då hade Paolo Roberto förlorat allt, alla uppdrag, alla kontrakt, han var utfryst och utköpt.

Men halal-hallickar från samfund som de senaste tre åren lyft 14 miljoner kronor i bidrag från stat och kommun? Bristen på upprördhet är påtaglig.

“Att stoppa mäns våld mot kvinnor är en prioriterad fråga för regeringen. I det arbetet ingår insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck, sexuellt våld samt prostitution och människohandel”, kan man läsa på regeringens hemsida.

Doften av hyckleri vilar tung över samtiden.

Kanske är det så enkelt att det handlar om hudfärg, som ju numera tillmäts stort förklaringsvärde i samhällsdebatten. Melaninhalten avgör om du är förtryckt eller förtryckare, om du är ansvarig för dina handlingar eller offer för omständigheterna.

När bruna kvinnor säljs till bruna män tiger röda och rosa feminister. I alla fall så länge hallicken också är shiamuslimsk imam.

Läs även: Altstadt: När islamismen kom till Hylte